I stan åt vi sushi, dels för att det är poppis i familjen, men också för att de har bra möjligheter att sitta utomhus. Sagt och gjort, det gick hur bra som helst och Sansa låg för det mesta och kikade på förbipasserande. Servitören frågade sedan lite spontant hur mycket hunden hade kostat i inköp, vi sa som det var och mannen svarade med ett svårtolkad ansiktsuttryck. Kanske var han sugen på att utöka menyn..?
nom nom staffie taste good!
För övrigt måste vi nämna hur förvånade vi är över hur många komplimanger och vänliga ord man får! Vem vet, en söt valp är ju alltid en valp, men säkert 20 personer sa snälla saker, gav varma blickar eller bad om lov att få hälsa på Sansa. Får hoppas det håller i sig även när hon vuxit till sig!
Medan matte var i affären slappade jag och huss(e) i bilen. Sovplatsen kan ju diskuteras..
Såhär duktigt ligger jag och väntar utanför affär'n!
När vi väl kom hem kunde jag inte hitta Miso... :'(
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar