Monstret är löst!

Jaha, då var man med valp alltså. Vi har ju inte haft henne i en vecka ens, men det händer saker lite varje dag.

Sansa sötrumpa är ett riktigt litet charmtroll. Ja, hon är i alla fall söt när hon sover! För visst är det så att staffe valpar är värst..? Fullt ös, medvetslös är lite filosofin vi ser här hemma, men hon kan ju faktiskt vara riktigt snäll.. ibland.. också! Inget har än så länge blivit sönderbitet, även fast en del träskor och tofflor har ett tandmärke eller två. Vad mer som har märken efter sylvassa små taggiga haj/valptänder är våra händer och fötter. Men det kunde absolut vara värre, för hon bits bara illa när hon går upp i varv och får dampanfall.

Att kissa och bajsa utomhus är hon däremot en riktig expert på! Jag är så stolt över hur bra det går, och alla små missöden kan räknas på en hand. Hon verkar verkligen fatta att sånt passar bäst att göra utomhus, och det är bara att kämpa på tills det sitter som berget!

Sansa älskar att mysa, och pussas, och att råka bita någon i näsan när tänderna hamnade där tungan skulle vara. Fast hon sover faktiskt väldigt nöjt i sin korg på natten, och klagar inte efter att få komma upp i sängen. Man märker vilket sug hon har på mänsklig kontakt, och hon klistrar sig mer är gärna fast på någon av oss när hon inte skuttar runt och mördar sina gosedjur från IKEA.

Daniel har varit en riktig kämpe och hittat ett redskap i klickern! Oj vad han har tränat den lilla demonen när tillfälle getts. Nu vet hon att vill man ha godis ska man sitta och titta matte/husse/lillhusse djupt in i ögonen. Kontaktträningen ska vi inte misslyckas med om det så är det sista vi gör! Hon kan faktiskt sitt riktigt bra, och vi tränar för fullt med inkallning och sådana där ovärderliga små saker som "loss" och annan nej-sluta-bita-mig-ahh!-ahhrrghh! träning. Hon fattar det mesta.. när hon vill.

Med katterna går det riktigt bra! Det tog ett par dagar men till och med Valerie har börjat bete sig som om hon bor här nu, och inte bara legat och tryckt högst upp på handdukshyllan. Miso har tagit det hela med mycket ro, å andra sidan. Jag tror hunden hon bodde med innan var mer ettrig än vad Valeries tidigare hund-kompanjon var, och det gör henne mer van vid hur man hanterar det. Hälst ska man ligga på en låda och se avslappnad ut, och om valpen vill leka och kommer för nära inpå så daskar man till den på nosen med en tass. Det funkar faktiskt, hälsar Miso!

Sansa har börjat lära sig att "se men inte röra" när det kommer till katterna, men vi måste fortfarande polera en hel del, framförallt är det liiite för roligt när katterna springer! Att hon jagar dom är inte något vi tycker är okay, så det ska bort!

Så har vi bokat in oss på en valpkurs på Helenas Hundskola i slutet av augusti. Jag är faktiskt väldigt nöjd över den kursen, för den tar tag i alla de sakerna som jag själv tycker är viktigast att träna tidigt, speciellt för en staffe! Passivitetsträning ligger högt upp på listan över det vi fått höra av andra staffeägare, men sen såklart allt det fundamentala som kontakt, inkallning.. och så vidare. Det ska bli spännande, jag har aldrig varit på hundkurs förut! Hon som håller i kurserna verkar jättetrevlig, och det finns fler kurser och planerade promenader osv som hon håller i också, för framtiden.

Idag var vi och köpte våra första Vom og Hundemat korvar! Sansa, som fick slicka lite på den frusna köttkorven tyckte det smakade smaskens! Det blev även hundgodis gjord på endast tonfisk från Planet Pet, som sedan blev hackade till små munsbitar i lagom liten storlek. Det var en bra belöning tyckte alla tre fyrbentingar!