När ens hund spontant vinglar fram och kollapsar i ditt knä, trycker in nosen mot ditt ben och suckar tungt med halvslutna ögon.
Förr eller senare kommer det alltid! Det där blödiga inlägget om hur mycket man bara älskar sin älskling. Och med all rätt, våra hundar är ju det bästa som finns. <3
Vi hundmänniskor älskar att prata om hundens villkorslösa kärlek till oss, och av alla raser jag har träffat tar staffen helt klart priset. Det är något så genuint och ärligt över deras tillgivenhet till oss människor; de bara ser ditt ansikte och hela deras kroppsspråk sprudlar av glädje. Man behöver inte muta en staffe till att vilja vara nära dig, eller jobba på att den ska se dig som det bästa som finns. Främling eller familjemedlem, den behöver bara se ditt ansikte så börjar svansen gå som en propeller av lycka!
Förr eller senare kommer det alltid! Det där blödiga inlägget om hur mycket man bara älskar sin älskling. Och med all rätt, våra hundar är ju det bästa som finns. <3
Vi hundmänniskor älskar att prata om hundens villkorslösa kärlek till oss, och av alla raser jag har träffat tar staffen helt klart priset. Det är något så genuint och ärligt över deras tillgivenhet till oss människor; de bara ser ditt ansikte och hela deras kroppsspråk sprudlar av glädje. Man behöver inte muta en staffe till att vilja vara nära dig, eller jobba på att den ska se dig som det bästa som finns. Främling eller familjemedlem, den behöver bara se ditt ansikte så börjar svansen gå som en propeller av lycka!
Kom närmare för en puss, om du vågar!
Till alla som undrar varför man skulle välja just en staffe (aka mördarhund!), av alla dessa trevliga raser som finns, så kan jag bara säga "träffa en så får du se!"
Jag läste mycket om rasen innan vi skaffade Sansa, både på ett personligt plan och rent generellt om rasen, och det lät som en jättetrevlig och mysig hund. Men faktum är att jag är helt stum över hur fantastisk Sansa verkligen är. Även om vi inte haft henne så länge så går det inte att föreställa sig ett liv utan henne nu. Hon ger så mycket tillbaka, en helt öppen och ärlig kärlek som bara finns där ända sen den dagen vi hämtade hem henne. Hon har varit vår från fösta stund, och hon har behandlat oss som hennes också.
Helt enkelt, helt naturligt, så är vi bara varandras nu.
Till alla som undrar varför man skulle välja just en staffe (aka mördarhund!), av alla dessa trevliga raser som finns, så kan jag bara säga "träffa en så får du se!"
Jag läste mycket om rasen innan vi skaffade Sansa, både på ett personligt plan och rent generellt om rasen, och det lät som en jättetrevlig och mysig hund. Men faktum är att jag är helt stum över hur fantastisk Sansa verkligen är. Även om vi inte haft henne så länge så går det inte att föreställa sig ett liv utan henne nu. Hon ger så mycket tillbaka, en helt öppen och ärlig kärlek som bara finns där ända sen den dagen vi hämtade hem henne. Hon har varit vår från fösta stund, och hon har behandlat oss som hennes också.
Helt enkelt, helt naturligt, så är vi bara varandras nu.
Desto trängre, desto bättre.
Sansa har en personlighet utöver det vanliga, en sorts oförklarlig glädje blandat med charmig klumpighet, sportig styrka och spänst och ett helt tankfartyg av oskyldigt bus. Det är helt fantastisk hur duktig hon är för sin ålder, inte en enda sak har hon bitit sönder. Vilken tur, vi fick den enda staffevalpen i historien som inte smular söder allt den kommer över till molekyler! Skor tar hon gärna, för att stolt spatsera runt med i munnen och slänga med hit och dit (så att skon slår henne i huvudet).
Det enda som saknas är väl någon form av självbevarelsedrift... Och roligare/mer obekväma sovställningar får man nog leta länge efter! Sansas talang: att se ut som en plockad kyckling när hon ligger på rygg.
Sansa har en personlighet utöver det vanliga, en sorts oförklarlig glädje blandat med charmig klumpighet, sportig styrka och spänst och ett helt tankfartyg av oskyldigt bus. Det är helt fantastisk hur duktig hon är för sin ålder, inte en enda sak har hon bitit sönder. Vilken tur, vi fick den enda staffevalpen i historien som inte smular söder allt den kommer över till molekyler! Skor tar hon gärna, för att stolt spatsera runt med i munnen och slänga med hit och dit (så att skon slår henne i huvudet).
Det enda som saknas är väl någon form av självbevarelsedrift... Och roligare/mer obekväma sovställningar får man nog leta länge efter! Sansas talang: att se ut som en plockad kyckling när hon ligger på rygg.
Kycklingben!
Snark...
Snaaark...
Åh, titta en katt! Den måste jag få jaga!
Inte? Nehe, okej...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar