Igår hände det då till slut att sommaren tog slut och min kära bror for till Tokyo. Och där stannar han allt i ett helt år! Väldigt trist för oss, men jag är glad för hans skull. Ett riktigt härligt och lärorikt äventyr hoppas jag det blir!
Så igår måttligt tidigt på morgonkvisten bar det av med oss alla till Arlanda. Sansa tyckte det var hutlöst tidigt att gå upp, men hon hänger ju med på vad vi gör. Hon sov som en prinsessa bak i sin ombonade bur!
Det första som var på dagordningen var att sätta sig och bajsa i mitten av en inomhuspassage. <3
Arlanda var lite jobbigt för en liten valpis. MASSOR med människor och väskor, och folk som pratar på högtalare, för att inte prata om hissar, och att vara i husses famn när man åkte rulltrappa!? Galenskap, det är vad det var. Dessutom så fanns det gott om människor där som tyckte att valpar är public property. De sträckte gärna ner en hand och pratade bebisspråk så intensivt som möjligt. Ryska i blå-grön jogging outfit, jag pratar om dig! Sansa kryper nästan ur sin hud av glädje och all fokus är som bortblåst. Men! Jag tycker faktiskt hon skötte sig superbra! Hon drog knappt alls i kopplet och hade ändå bra kontakt, och även om det kanske berodde på ren chock så gav det henne ett riktigt uppfostrat intryck.
Hela dagen efter lillhusse åkt kändes hon inte som sig själv, riktigt. Hon sov nästan hela dagen, och även om hon var glad så var hon aldrig riktigt tokglad. Ovanligt lugn, helt enkelt, och sömnig. Idag har varit lite motsatsen, hon har känts nästan övertrött från första stund och extra bitig och dryg sådär. Min (oifrågasättbara) teori är att hon saknar lillhusse, helt enkelt. Det är klart hon ser att han är borta! Och hon älskar ju lillhusse! Så inte så konstigt att hon är nere. D:
Men det ska nog gå bra, vi två som är kvar får helt enkelt älska henne 0,5 gånger så mycket var för att kompensera lite.
Några bilder då! Dagens tema är vinklar, kanske?
Så igår måttligt tidigt på morgonkvisten bar det av med oss alla till Arlanda. Sansa tyckte det var hutlöst tidigt att gå upp, men hon hänger ju med på vad vi gör. Hon sov som en prinsessa bak i sin ombonade bur!
Det första som var på dagordningen var att sätta sig och bajsa i mitten av en inomhuspassage. <3
Arlanda var lite jobbigt för en liten valpis. MASSOR med människor och väskor, och folk som pratar på högtalare, för att inte prata om hissar, och att vara i husses famn när man åkte rulltrappa!? Galenskap, det är vad det var. Dessutom så fanns det gott om människor där som tyckte att valpar är public property. De sträckte gärna ner en hand och pratade bebisspråk så intensivt som möjligt. Ryska i blå-grön jogging outfit, jag pratar om dig! Sansa kryper nästan ur sin hud av glädje och all fokus är som bortblåst. Men! Jag tycker faktiskt hon skötte sig superbra! Hon drog knappt alls i kopplet och hade ändå bra kontakt, och även om det kanske berodde på ren chock så gav det henne ett riktigt uppfostrat intryck.
Hela dagen efter lillhusse åkt kändes hon inte som sig själv, riktigt. Hon sov nästan hela dagen, och även om hon var glad så var hon aldrig riktigt tokglad. Ovanligt lugn, helt enkelt, och sömnig. Idag har varit lite motsatsen, hon har känts nästan övertrött från första stund och extra bitig och dryg sådär. Min (oifrågasättbara) teori är att hon saknar lillhusse, helt enkelt. Det är klart hon ser att han är borta! Och hon älskar ju lillhusse! Så inte så konstigt att hon är nere. D:
Men det ska nog gå bra, vi två som är kvar får helt enkelt älska henne 0,5 gånger så mycket var för att kompensera lite.
Några bilder då! Dagens tema är vinklar, kanske?
 |
| Här ligger jag och filosoferar om höstens pinnskörd. |
 |
| Ben rakt bak är standard! |
 |
| Tjohoo! Full galopp! |
 |
| Huss försöker ta en bild på mig!? Då hjälper jag till genom att springa upp och slicka kameran! <3 |
 |
| Tveklöst min bästa vinkel. Ever. |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar