Sansationellt!: En skog av ben.

Marknader blir ju lite av en hundägares sätt att kunna shoppa, en sorts affärer där man får ta med sig hunden medan man tittar på saker. Jag gillar att gå på marknad mest bara för att gå där och titta, och vi köper i princip alltid samma saker: svensk honung (gärna direkt från biodlaren själv), hemmagjord sylt och senap och marmelad och eventuellt lite viltkorv till pappa. Mat, alltså, i stora drag. Ibland något annat men detta är absolut standard! Och så även denna gång.
I lördags var det en (fick vi reda på när vi kom dit) enorm marknad i Strängnäs. Mycket större än vad i trott, och i princip hela staden var avstängd och proppad med stånd och ett oheligt myller av människor. Hade jag vetat att det skulle vara så mycket hade jag kanske tänkt efter lite extra innan vi åkte dit med stackars Sansa, men nu blev det ju så!
Lillhunden skötte sig förvånansvärt exemplariskt med tanke på att det hon fick se var en enda oändlig skog av ben! Men den som höll i kopplet hade ändå att göra, och det var mest Daniel som fick sköta det.
En gång busade Sansa till det, och det var när jag tittade åt ett annat håll. När jag sedan vänder om för att se vad hon höll på med så står hon och hoppar glatt på en ung tjejs ben. Hon vände sig om lite förskräckt och såg inte alls glad ut över det entusiastiska hälsandet! Då fick jag allt skämmas lite och be många gånger om ursäkt.. Jag vill ju inte vara en sån där oansvarig hundägare som inte respekterar andra människor och hundar, men shit happens. Vi jobbar på det i alla fall! Stackars Sansa som bara vill vara med allt och alla kan man ju inte klandra. Fy, dålig matte!
Däremot fick hon en hel del leenden och glada kommentarer, speciellt från barn som uppmärksammade hennes snygga outfit hon hade på sig mot kylan. Nu blev de ju aldrig så kallt! Men söt som socker var hon i alla fall.
En tjej var väldigt nyfiken på Sansa och vilken ras hon var. Hon var visst dagmatte till en amstaff och älskade den hundens personlighet, men tyckte den var för stor. Så vi pratade lite om staffen med henne, och det var väldigt trevligt! Både för att Sansa är en av de få saker som jag har lätt för att prata om med främlingar, men också för att det är roligt att se hur förtjusta de blir i henne.

Det var ju tyvärr inte bara trevligt folk där, dock. Eller folk och folk, det var en unge (eller fler). En kille på sisådär 8 som smällde av en smällare precis bredvid Sansa! Usch för skitungar! Jag bryr mig inte om hur oskyldigt dumma de är, sådana saker gör att jag vill sparka dem i huvudet. D:<
Vi stod i några minuter och diskuterade vilken väg vi skulle ta, så det var inte så att vi bara råkade passera vid fel tillfälle. Det smällde som fan och det gjorde riktigt ont i mina öron, så kan ju föreställa mig för stackars Sansa! Jag blängde ilsket på det arma barnet och frågade vad fan han höll på med, och han bara log och gick. Visst, barn, de fattar inte. Men var är då ungens föräldrar? Jag har ägaransvar om min hund. Vad har då föräldrar för sina barn? Idioter.
Sedan tog vi en annan väg, för de fortsatte med smällarna. Nästa gång var vi en bit bort när det small men jag (som bar Sansa då) kände hur hon ryckte till av ljudet. Hon har inte visat några men eller förändringar alls, och jag hoppas att det inte blir något häller.

Nog om det! Idag var vi på en långpromenad här i trakten! Vi har ju turen att kunna gå i lite olika landskap här omkring utan att behöva hoppa in i bilen. Idag drog det sig bortom golfbanan och ut längs Mälaren där det går en ko/fårhage som är hur stor och fin som helst. Inne i hagen, som är såpass att man sällan stöter på något utan mer hör djuren bräka över fjärden, så passar det jättebra att släppa Sansa lös. Det är ett superfint landskap som är öppet, men med en hel del träd, stockar och stenar. Dessutom massor med djurbajs! Oh the joy.
Bilder förklarar ju saken ett antal tusen gånger bättre än mina ord, så här kommer det en bildbomb fån dagens utflykt!