Älskade yrväder

Sansa bjuder upp till lek. <3

Jag är ju som känt (för mig själv och Daniel, i alla fall..) ett stort Resident Evil fan, och Nemesis har såklart en speciell plats i mitt hjärta! Hur kan jag då inte smälta när min lilla tjej har så mycket gemensamt med den muterade mördarmaskinen?

Likheterna är slående!

Kamphund, kamphund!

Den senaste månaden har ju jag varit upptagen med mitt praktiserande i Hemtjänsten på dagarna (och ibland kvällarna) så då har Daniel spenderat mest tid med Sansa. Det har blivit en hel del bilder och jag kan bara titta på dom och vara avundsjuk att inte jag kunde följa med på alla mysiga promenader!

Här är en liten blandning av bilder som jag tycker är fina och som på olika sätt lyckats fånga lite av Sansas essens. De är tagna vid lika olika tillfällen! Visst blir hon bara vackrare för var dag, vår lilla rumpnissa?

Vadå min lemlästade (nu trebenta) giraff ligger där?

Jaha där var den ja!

Sansas senaste offer? Nej, men något har haft en festmåltid i alla fall. Gissar att fjädrarna tillhört en häger.. Stackars "liten".

Tittut! Matte försöker gömma sig, men det går inte så bra när Sansa har ett vakande öga!

Hupp!

Hepp!

Snart är det äntligen dags för Stockholms Hundmässa i Älvsjö igen! Lika roligt varje år. Inte nu på Lördag utan den efter, den 7 December, ska vi dit! Tur att vi har en snäll gammel-husse som gärna sitter hundvakt! I år hoppas jag verkligen på att få se lite mer av Freestylen, och kanske like Lydnad med om jag har tur! Men det finns alltid så mycket att göra där.
Förut har höjdpunkten varit att gå till rasmontern för Staffordshire Bullterrier klubben för att hälsa på de fina hundarna och prata med de som står där. Det liksom kliade i fingrarna att klämma på håriga muskler och smälta i åsynen av breda staffe-leenden. Nu när jag äntligen har en staffe själv känns det ändå jättekul att komma dit och träffa fler staffar såklart, och deras ägare! Men för en gång skull ska det också bli skönt att komma hem till sin egna tjej!
Är det inte lite konstigt hur galet mycket man kan komma att sakna sin hund efter bara några timmar iväg? Eller är det bara jag...