Åka bil, åka bil, åka lite till bil och sen lite bil till.

Ja, så kan man nog sammanfatta mellandagarna för Zanza. Efter att ha firat jul här uppe i Sörmland begav vi oss ner till husses föräldrar i Småland. De hade ju faktiskt inte träffat henne ännu, men som de uttryckte det "efter att ha följt bloggen känns det ju som att man känner henne ändå!" Vi undrade lite hur det skulle gå att stoppa henne i bilburen och sen åka i fem timmar; något av en ny upplevelse. Med facit i hand kan vi konstatera att det inte var några problem alls! Visst, vi stannade och sträckte lite på benen här och där, men hon klagade aldrig och sov tyst och lugnt där bak i bilen.

Som om det inte vore nog med åkande skulle vi dagen efter ankomst till ett par släktingar i Blekinge, tjoff, två timmar till i bilen enkel väg! Husses släkt är ju inte de allra mest hundvana om man säger så, och alla var nog lite nyfikna på vad det var för best som släpats med. Vi var väl själva inte helt säkra på hur det skulle gå med nya miljöer och människor varje dag, men det skulle visa sig att vi inte behövde oroa oss! Visst, ibland blir hon lite hoppig och på när hon får uppmärksamhet, och när det luktar korv uppifrån köksbordet är det inte sällan en liten nos tittar upp över kanten. Men på det stora hela har hon varit jätteduktig och tagit det lugnt mycket av tiden, provsovit de flestas soffor och knän om man säger så.

Dagen efter var det besök hos andra släktingar tio mil åt andra hållet, men återigen hopp in i buren utan protest! Vi passade också på att öva lite koppelgående nu när vi var i stan och det går väl okej för det mesta. Det är ju inte direkt så att hon lugnt lunkar vid ens sida, men hon drar inte heller i kopplet förutom lite ibland då hon får ett ryck (i dubbel bemärkelse) och kastar sig mot något så ens arm håller på att lossna.

Den enda dagen med lite fint väder passade vi på att åka ut till sommarstugan där vi promenerade i skogen med henne lös. Det syntes att hon saknat att ränna runt bland grenar och stubbar utan att behöva tänka på ett koppel! Vi hade också med oss lite leksaker, bland annat lite grejer som hon fått i julklapp, den här tjejen har minsann blivit bortskämd! Tuggben, godisar, flertalet leksaker och hundböcker till husse och matte! Det är verkligen inte svårt att hitta på julklappar till någon med en hundvalp!

Ungefär så här känner jag för bilåkande just nu.

Hallå?! Maten klar snart eller?

Tog en promenad vid ett naturområde där det finns en massa bäckar och åar. Finast på sommaren men ändå fint året om!

Vad skulle hända om man släppte henne lös här?

Emån virvlar förbi.

Mycket roligare att springa direkt på marken, tänker Sansa.

Voff!

Sansa litar inte riktigt på den nybyggda bryggan vid sommarstugan.

Hit kommer Sansa komma många gånger somrarna som kommer.

Åh en sten! Hjjääälp en graaaav.

Den enda solglimten på hela veckan.

Husses syster bjuder på lite kampande med en julklapp!

Inte nog med det, Yoshy har även varit och hälsat på då hans husse och matte varit på en liten resa. Det blir ju som sagt sällan en lugn stund när de två är tillsammans, och Yoshy är inte alltid så försiktig med katterna som mest höll till i källaren. Ändå är det kul att dom funkar så bra tillsammans och de kommer med all säkerhet bli bästa kompisar hela sina liv!

Man blir trött efter Sansas ihållande lekar.

Poolers.

Nu kom man ihåg varför man valde en tik..

Sansa ska alltid iväg på upptåg.

Gå du först, jag ska inte putta dig...

Hon badar mycket mer nu än i somras. Kanske är det en riktig badfantast som håller på att utvecklas? Vi får se i sommar.

Respekt till dom som har två hundar. Dubbelt så svårt att träna? Nä.. snarare femdubbelt.

Hur gulligt är det inte att bära runt på ett halvruttet eklöv?

Man ska komma ihåg, att bara för att man är liten och fluffig betyder det inte att man inte kan vara grym på att springa i skogen och hoppa och skutta!