Sansationellt!: Helgbesök!

Natten mellan lördag och söndag stannade min farbror, hans fru, deras son och hunden Solo över innan den långa bilresan hem till halmstad.
Solo är en gammal herre, en Welsh Springer Spaniel på hela 14 år. Under alla dessa år har vi givetvis träffats ett bra antal gånger, jag och Solo, och sen Dolph såklart (som inte längre finns med oss). Solo och Dolph kom aldrig bra överens! Kanske för att de var båda hanar i sina bästa år (mest troligt), eller kanske bara dålig "person"kemi, vem vet! En gång på tur i fjällen med min pappa blev Dolph nertryckt av Solo när han gick in i deras tält såpass att han senare fick problem med ryggen. Inte för att Dolph var en oskyldig ängel, han försökte han med, men sen var det ju de där 10-12 kilona som gjorde en stor skillnad! Inte lätt att vara liten i kroppen men stor i knoppen.

Sansa verkade funka bra med Solo, istället, och det var ju en lättnad! En liten könlös (ej könsmogen..) valp som bara vill göra sig till. Låter inte helt fel! Solo hade en snygg strategi på hur man hanterar en liten Sansa som vill leka - var urtråkig. Han ignorerade henne helt enkelt och bara la sig ner med en suck. Sansa lugnade sig snart hon med då, efter att hon ställt sig bredbent med sina privata delar upptryckta i hans ansikte en stund, och la sig till och med tätt intill honom en gång och myste. När Solo ställde sig upp och vandrade runt följde hon med vid hans sida som en.. ja.. hemlös, ensam hundvalp? Direkt när de träffades såg man att hon hade respekt för honom på ett annat sätt än, säg en annan valp, och hon var alltid lite försiktig och liksom bad om lov när hon var med honom.

Solo älskade visst katter, också! Innan har han skrämt Valerie upp i en gardin och halvt till andra sidan när han kommit inrusande i sina yngre dagar. Så den här gången fick han ha koppel på innan vi såg hur han behandlade de små liven. Men han var jättelugn och sansad och Miso hade inget emot att bli uppvaktad utan tog hela situationen med sin vanliga ro. Valerie däremot ville inte komma fram, utan höll sig i säkerhet för sig själv. Lilla snuttan.

Deras barn, William, är 7 år gammal och.. full av energi. Det var lite som att ha två valpar i huset som talade olika språk. Sansa hade såklart svårt att hålla sig och ville gärna upp och busa med det arma barnet, som i sin tur hade svårt att sluta skutta runt och gestikulera vilt omkring sig.
Allt som allt skötte sig Sansa bra, om man bortser från lite hoppande och annat bus vid fel tillfällen. Social träning på hög nivå för en Sansa!