Sansationellt!: Mattes hemhjälp

Vem behöver en butler när man kan ha en hund? Sansa är duktig på att lära sig trick, tycker matte och husse. Sist vi var på unghundskursen så fick vi höra hur snabb hon är på att lära sig ord, och nu när man tänker efter så stämmer det. Tre-fyra träningspass så kan hon fatta vad man menar när man säger ordet, som stäng, till exempel! Ofta tar ju själva kommandot längre tid att lära hunden än till exempel ett handtecken, fast det har vi inte märkt av så mycket med Sansa. Här kommer två små filmer som visar upp lite av Sansas många talanger! Båda handlar om att stänga skåp men jag kunde inte välja vilken som var bäst.. Den ena är snyggare skåpstäng och den andra är så söt och charmig! Man kan visst inte få nog av att titta på sin egna hund, eller hur? ;)

Film 1!

Film 2!

Sansa har tur som har två erfarna, äldre systrar som kan lära henne allt möjligt. Till exempel så kan man, om man är uppmärksam, lära sig vilka krukväxter eller torkade blombuketter som är bra att tugga på. Miso är en pedagogisk lärare och tar hänsyn till Sansas underutvecklade hund-intellekt, och Valerie lär ut med hjälp av terror, våld och genom att undvika situationen helt och hållet. Här ser vi några exempel på när Sansa umgås med Miso!

Lyssna nu noga vovven, så ska jag lära dig allt jag kan!

Titta åt höger!

Hallå, vad gör jag här uppe? Det är ju högt och smalt! Tänk om jag ramlar..! Halps!

Erh, visst.. vad var det för djurart du tillhörde sa du, snöflingan?

Och sen såklart lite mer bilder från den senaste promenaden (när kameran hängde med). Lite sol och allt, vem hade kunnat tro något liknande? Härligt! Spenderade ett par minuter med att bara stå i en stråle av solsken mellan träden och längta efter våren.
Promenaden dagen efter detta var det underbart vårväder mitt i Februari, och inte mig emot! Jag och pappa gick en trevlig långpromenad på 3 timmar runt i trakten, bort till en badplats som finns i "närheten" och lite så. Det kändes verkligen som en dag att ta tillvara på, och vad man ser fram emot alla de långa promenaderna vi kommer att njuta av längre fram i vår och sommar! Att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder i all ära.. men att vara ute i naturen är alltid bäst i fint, lagom tempererat väder!
Tre timmar är faktiskt den längsta prommisen Sansa varit med på, men hon hängde på i glad och energifull takt hela vägen. Roligt var att hon på hemvägen när vi girade över golfbanan insisterade på att gå spontant i perfekt fot ett par gånger. Jag bara gick där och pratade, och tittade ner, och där gick Sansa tryckt mot min vänstra sida och sökte kontakt.. Inte för att jag klagar! Det var jätteroligt att se och belönades självklart entusiastiskt!
En mindre glädjande sak var att hon faktiskt drog på en hare. Hon såg den innan mig, och när jag såg haren var Sansa redan efter. Det roliga är att om haren suttit still tror jag inte ens Sansa hade brytt sig så mycket (senare mötte vi en svan på land som Sansa knappt tittade på). Nu drog hon i alla fall. Som tur är har vi ju lyckats få till en fantastisk inkallning, och visst, ett rejält blås i visselpipan så kom hon springandes tillbaka i full karriär. Jag fick koppla henne och hon drog en del för att hon ville springa bort dit igen, men när hon slutat försöka sticka bakåt så släppte jag henne igen och då följde hon glatt med oss vidare. Kanske att det får bli långlina i framtiden, vem vet, men så länge jag kan så vill jag ändå träna henne så att en långlina inte ska behövas. Sen om det lyckas får i väl se.
Ja just det, bilder var det ju! Enjoy!