Idag var det ju den där första riktigt varma dagen på året. Dagen då man inte vet om man vågar klä sig i lättare kläder men sedan alltid ångrar att man inte tog på sig ännu mindre. Vi gick på en ytterst solig promenad längs Mälaren och på vägen hem bestämde vi oss för att se om Sansa ville blöta pälsen lite!
Innan på promenaden vågade hon faktiskt stoppa ner nosen under vattnet för att fiska upp en glasspinne. Det var ett stort steg att ha nosen under vatten, något som kan upplevas som väldigt obehagligt eftersom man inte kan andas då! Eller inte borde försöka i alla fall..
I alla fall, vi kastade ut en tennis-pipboll utan fungerande pip i det grunda vattnet och hon far efter som ett skott! Inga hämningar där inte. Tredje och sista gången filmade vi spektaklet!
Nu ska vi bara införskaffa en bra flytväst åt fröken och se om vi inte kan få ut henne på djupare vatten!
Filmen!
Notera hur Sansa fintar husse när hon kommer med bollen! Vad jag försöker säga på slutet är och förblir ett mysterium..
På lördagen gick vi med Sansa i stan eftersom vi ändå skulle in och hämta tårta och indisk mat till dagens sena födelsedagsfirande. Daniel den stackaren var jätteförkyld men följde tappert med ändå! Dessutom tog han lite bilder vilket alltid gör matte glad!
 |
| Varför gå på marken när det finns en mur!? |
 |
| Lite lättsam träning är inte helt fel det heller. |
 |
| Sansas intresse för blommorna var måttligt svalt. |
 |
| En vacker magnoliablomma. |
 |
| Och en till. De luktade som kärlek. |
 |
| En liten pippi på en sten! |
 |
| Dricka lite i värmen kanske? |
 |
| Två av åns invånare på simtur. |
Utanför restaurangen stötte vi på en kvinna som sa att hon var väldigt rädd för "den sortens hundar" och därför tänkte byta till andra sidan gatan. Jag svarade något i stil med "det är ingen fara", och menade väl egentligen ungefär att det var klart hon kunde byta sida om hon ville, ja tog inte illa upp eller så. Men hon tolkade det hela som att jag försökte säga att hon inte behövde vara rädd, för hon svarade med att hon tänkte göra det ändå.
Det fick mig att fundera lite, för vad säger man egentligen som svar på en sådan sak? Att hon är rädd för Sansa kan jag respektera, och om hon vill undvika att komma nära får hon gärna gå omvägar - jag tar inte illa upp. Att börja argumentera om att ens hund är jättesnäll och ofarlig och så vidare är mest bara onödigt tycker jag. Personen är ju inte rädd för min hund som individ, utan som hund/hundras, och att försöka påverka det där mitt på gatan mellan två främlingar och en främmande hund är nog sällan något som hjälper.
Att inte svara alls känns ju inte mer trevligt heller, så va säger man?
"Gör det du"?
"Inga problem, gör som du vill"?
"Igen fara, jag tar inte illa upp"?
Det finns inte några snygga saker att säga, det mesta kan missuppfattas ändå. Jag får klura lite på det till nästa gång det händer, om det händer igen. Klart man kan försöka prata om det, men inte alla som är ute efter en hobby-terapi-session när de är ute och uträttar ärenden direkt.
Visst är det svårt att vara hundrädd, men att framstå som en trevlig, förstående och tolerant hundägare är inte alltid så lätt det heller alla gånger!
Har man inget att göra kan man plocka upp en kamera och fotografera sina djur i morgonsolen. Då kan det se ut såhär. Älskade djur i närbild.
 |
| Som en liten ängel. |
 |
| Kolla in den läppen! <3 |
 |
| Mmm, sa du nått? |
 |
| Buga framför din härskarinnas tassar, mask.. |
 |
| Känns som ett "hyenaskratt" hade passat bra att klippa in till den här. |
 |
| Vadå damm och hår? Det är min krigsmålning! |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar