söndag 1 juni 2014

Missing missing people

Sedan Sansa var liten har vi mer eller mindre hela tiden gått någon kurs på hundskolan. Inledningsvis valpkursen såklart, och därefter påbyggnadskurserna 2 och 3. Inte sällan kallar jag själv fortfarande det hela för "valpkursen" vilket blir lite knasigt då det är allt annat än en valpkurs vid det här laget..

På hundskolan finns förutom dessa "standardkurser" även ett brett urval av annat. Olika kurser inom olika hundaktiviteter, med allt från agility till hundkampsport. Matte hade tidigt bestämt sig för att gå person-söks-kursen. Helt enkelt en kurs där man lär hunden att leta rätt på människor som gömmer sig. Nu ska man inte se det som en seriös grej där man ränner runt bland mossar och myrar för att leta halvruttna lik, utan som en rolig och aktiverande lek där hunden för göra något den verkligen gillar. Vi har redan sen vi fick Sansa lagt märke till att hon älskar att springa runt och leta rätt på saker; ännu en anledning att gå kursen i fråga!

Till skillnad från den "vanliga" kursen sker den här vid tre tillfällen a 3 timmar. Ganska skönt då det ibland vid andra kursens enda timma känns som om man hinner komma dit, prata lite, göra någon övning och sen är det dags att åka hem. Även kul att det var lite nytt folk med nya hundar på plats.

Nu har det ju gått 10 dagar sedan kastreringen och imorgon ryker stygnen, och det börjar bli allt svårare att tygla den lilla besten som gått och laddat upp energi så det håller på att spilla över. Idag fick hon ett rejält staffe-fnatt i trädgården och praktiskt taget flög omkring så gräset yrde. Man blev glad av att se det, men vi såg till att få fatt i henne och lugna henne så snart vi kunde. Tanken var att vi skulle ta det lite lugnt på kursen också, men det är ju lättare sagt än gjort.

Vi gjorde en övning i flera steg där hundarna (som fick köra en åt gången, resten fick sitta i bilarna) fick springa över en gräsplan för att "lokalisera" en främmande människa. Där fick dom godis och sedan skulle vi kalla tillbaka dom för att sedan ledas tillbaka med koppel för att hunden på så sätt ska "visa" var personen fanns. I princip alla hundar var jätteduktiga och klarade uppgiften galant. Sansa var som förväntat på bristningsgränsen och var nog den hund som tvekade minst att springa fram till en främmande person, så staff-igt det bara kan bli. Trots att det var flera större hundar med, vette tusan om inte Sansa var snabbast av alla. De stora hundarna mer hoppar fram med stora kliv medan Sansa fräser fram som en gräsklippare med 100 hästkrafter. På det stora hela var det en jätterolig kurs och vi ser fram emot de nästa två tillfällena. Vi fick lite läxor och förslag på saker vi kanske borde inhandla, tex ett nytt halsband och ett fjädrande koppel. Vi får se vad det blir av det hela!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar