Får jag sova över?

**Här kommer filmklippen!!**

Länk 1

Länk2

..kom Yoshy och frågade i fredags.. eller ja, Yoshys husse iallafall. De skulle bort och frågade om vi kunde vara hundvakt över helgen, inga problem sa vi! Sansa brukar ju komma till dörren när jag kommer hem på eftermiddagen, gissa hennes förvåning när Yoshy stod där jämte.

Som vanligt var det ju full fart i början med deras lite märkliga lek som går ut på att Sansa hoppar och nafsar mot Yoshy som liksom darrar till och flyttar sig ett par centimeter, ser ut som stop-motion ungefär.. Sen efter en liten stund "skriker" Yoshy till och Sansa backar. Sen springer Yoshy fram, viftar med svansen och så börjar det om..

På lördagen tog vi en promenad i det mulna höstvädret!

Alltid tillsammans! Om Yoshy nosar på något, måste Sansa dit och nosa också. Om Sansa nosar nånstans, så går Yoshy dit o kissar.. typ.

Yoshy tycker Sansas tunga är rolig.

Som sagt.. den ena hunden börjar tugga på en gammal kvist.. vips så är andra hunden där o tuggar i andra änden på samma gren..

Profil med stil

Nog har hon fått lite muskler allt..

Gäller att dela lika på godisarna..

Man märker direkt hur kul det är för Yoshy att få komma ut och springa lös!

Plötsligt springer dom bort nånstans o bara sätter sig o stirrar.. jaha?

fnizz

Efter promenaden testade vi den nya dragselen. Till en början var hon lite skeptisk till att ha rasslande kedjor bakom sig, och hon trasslade in bakbenen i sele-fjongen där bak. Sen gick hon ett litet stycke för att sen bara sätta sig ner med ett "vad är det här" målat i ansiktet. Såsmåningom kom hon dock igång och det gick riktigt bra! Vi började med drygt 2kg kedjor, och även om man lätt lägger på för mycket i början så kändes det nästan för lätt. Vi har 1kg kedja till som man lätt kan hänga på, men tills vidare handlar det mest om att få henne att utföra jobbet rätt. Mer drag så snart vädret inte medför att nya rolls-royce selen blir helt nerkladdad av lera.

Framåt marsch!

Som vanligt en hel del diskussion om färg på selen, men med facit i hand blev det riktigt snyggt!

Vi har även några roliga filmsnuttar som jag får ta och lägga upp imorgon, så kika gärna tillbaka då!

Sansa, burn face victim edition.

Bränd hund skyr elden, eller hur var det nu?
Sansa har under helgen någon gång fått ett rosarött märke på ena sidan av nosen och på hakan som ser svullet och jobbigt ut. Igår kväll pratade vi lite om saken då det var ännu lite mer svullet, tyckte jag, och Daniel påpekar att hon kanske bränt sig på kaminen? Vi har ju faktiskt eldat en del, och hon är ofta där och ligger i värmen. Märket ser ju verkligen ut som om hon kan ha tryckt upp den sidan av nosen mot något, som en het kamin. Stackars liten! Så som det ser ut så måste det göra ont! Hoppas det försvinner snart, det är ju inte så trevligt att vara brännmärkt. D:

Det ser värre ut i verkligheten, dessutom. T__T

Dag med huzz

För den som är lite uppmärksam har det kanske varit tydligt att det oftare är matte än husse som skriver några inlägg här.. Dels är hon bättre på att skriva mycket om lite, och samtidigt är det hon som spenderar mest tid med Sansa.. Därför var det för ovanlighetens skull jag och Sansa som idag hade hela dagen för oss själva, och med ganska så fint väder var det riktigt skönt att gå på promenad. Matte har ju berättat att stumpelumpan har varit lite sisådär när det kommer till att gå lös, men efter lite eftertanke bestämde jag mig för att testa ändå, och det var inte några problem alls!

Skutteliskutt i trollskogen.. nåja, va på humör att fippla lite med kameran!

Det är en väsentlig skillnad på att promenera med mig eller matte.. Med mig kan 3km ta 2 timmar, och med matte kan man hinna 9km på 2 timmar.. Matte håller farten uppe och går med raska steg, medan jag går omkring som en naturkunskapslärare och tittar närmare på kvistar och mossor samtidigt som Sansa irrar runt kors och tvärs..

Konstig fågel tyckte Sansa..

Vi gick för det mesta i skogen alldeles i närheten, och Sansa skötte sig som sagt riktigt bra. Sprang aldrig iväg eller gjorde konstiga saker. Tänkte gå längre bort, men det verkade vara en sån där dag då alla bönder är helt skjutgalna!

Jag funderade på att testa den nya selen litegranna, men jag bestämde mig för att vänta på matte så att vi kan göra det tillsammans. Tror också att det börjar bli dags att köpa en ny, vanlig sele. Den hon har idag börjar bli lite sliten och hon kliar sig en del när hon har den på..

"Jag har tappat min fönsterskrapa - den är puts väck"

Hahha...



haha..









hahaha...






haha....




ha...


hahahah...








hahah..

WHAHAhAHAHAHAHAHHAHAHAH!!

Drog en dålig ordvits för Sansa i skogen!

Försökte ta lite höstiga bilder, men det var svårare än jag trott! Varje gång man hittade något fint gick solen imoln..

Tränade hopp på lite olika sätt! Vänta och hoppa på varsågod, stanna och hoppa tillbaka etc. Lite sådant vi övat på med hindret i trädgården!

Samma sten som hon hoppade upp på som liten valp!

Du o ja huss!

Fler stockar att öva på!

Bästa vovsingen =)

:D

Tystnaden bryts

Det har varit lite dött här i bloggen den senaste veckan och lite till, detta egentligen på grund av att tråk-matte har praktik som tar upp många av hennes kvällar och helger. Visserligen kan husse göra inlägg, men det är en annan historia!

Här sitter jag i mitt soffhörn som en äkta staffe ska - på rumpan.

Oh woe is me.

Sansas drag weight sele har kommit tillbaka, figursydd och fin, och nu inväntar vi bara lite mindre lerbad ute så vi kan prova på den in action! Visst är den köpt för att användas, men att dra en sprillans ny sele för över tusen spänn genom lera det första man gör känns inte helt rätt!

Sen så var det ju det där med apportering! Sansa var ju aldrig så förtjust i att gå runt och bära på saker, eller att komma och överlämna något (det behöll hon hellre själv!) men husse har faktiskt gjort Sansa till en hejare på apportering. Men ett sletet dummyliknande föremål har Sansa inte bara lärt sig att hämta saken och komma tillbaka, utan hon släpper den i handen i fotposition utan att tugga eller leka med "dummyn". En dummy är alltså en apport som ska simulera en fågel när man jakttränar och är mjuk. Hunden ska hålla dummyn försiktigt i munnen och aldrig tugga på den, och Sansa får följa dessa regler även om vi inte tränar något med jakt, bara för att det är en bra träning i självkontroll för henne.
Det är nästan larvigt hur kul hon tycker det är att springa och hämta och lämna denna, både inne och ute. Gömmer man den lite springer hon med propellersvans in i det oändliga tills hon hittar den, och kommer då i 180 mot en och svänger in i fotposition som en stuntförare fickparkerar en Ferrari, typ. Att få henne att behålla dummyn i munnen, och inte bara spotta när hon "kommit fram" fick vi jobba lite på. Att ha saker in munnen är äckligt, hälsar Sansa. Men nu lämnar hon av den i handen bara man inte är allt för långsam, och om inte plockar hon upp den igen och "rättar sig själv". Jag slutar verkligen aldrig förundras över hon snabbtänkt och snabblärd hon är!

Va' det nått där eller?

Nehe.

Nu hoppas jag att det inte behöver ta lika lång tid innan nästa inlägg, och att vi då har något lite mer intressant (eller gulligt) att visa och berätta om!

Sansa gör en "selfie".

Matte är stolt över sina lyckade solros bilder med tillhörande fluga!

Under matningsstationen (läs lockbete för djur uppsatt av jägare) hade solrosfröna slagit rot och skapat ett helt buskage av underbara solrosor. Här ovan ses några av dem på bild. :)

Kunskap!

Så vad pågår med oss? Ja du, lite allt möjligt och inte så mycket på samma gång. Sansas sele visade sig vara lite rymlig runt bröstet så då erbjöd sig hon som sytt den att åtgärda problemet utan extra kostnad. Så selen är tillbaka till Norge på en snabbvisit!

I tisdags (typ igår, då) var jag och Daniel på en föreläsning om friskvård och fysträning i Eskilstuna HundCenters regi. Anna Larsson var talare, och hon är instruktör och uttalad hundnörd med företaget 3vallare. Du kan läsa mer om det på hennes hemsida 3vallare.se!
Jag är nöjd med föreläsningen, som petade på lite allt möjligt på ett överskådligt sätt. Gick in på vad friskvård är, varför det är viktigt, hur man själv kan göra och tänka på. Lite samma med fysträning, uppvärmning, nedvarvning, träningsplanering och allt möjligt intressant.
Jag är ju inte helt ny i ämnet och det var heller inga större chockartade aha-moments jag var med om, men jag lärde mig absolut mycket nytt! Det största av detta angående hundens gångarter. Det jag hör är att ska man till exempel cykelträna hunden och träna den fysiskt är trav den gångarten man ska fokusera på. Men detta är visst helt bakvänt! Trav är den enklaste och mest energisnåla gångarten, och det är därför hundar ofta föredrar den. Dessutom tränar den muskler sämst, framför allt ryggen som ligger relativt orörlig och rak.
Skritt däremot is the shit. Går långsamt och är tråkigt, men tränar bäst! Småmuskler och rygg framförallt, och då är det bäst att gå i till exempel blåbärsris så det blir lite extra möda. Här använder hunden alla benen och kan inte bara köra på en "studs" i mjuka leder och underlag och snåla fram på sitt momentum.
Skritt i skogen, genom ris och över stock och sten är jobbigt och tränar hundens kropp mycket mer effektivt än om den skuttar runt, hoppar över och travar.
Galopp tränar de stora muskelgrupperna och kan väl ses lite som den grova träningen, ger styrka och explosivitet men inte så mycket finlir.

Jag fick dessutom lära mig mer om hur man ska se på fysträning. Ofta lyfts styrka och kondition fram, men i själva verket är det man ska lägga mest krut på (framförallt i början) smidighet, koordination och stabilitet. Explosivitet, kondition och styrka kommer på andra plats. Dessa tre som kommer först bygger en kropp som orkar med det som kommer efter med mindre risk för skador. Man kan säga att en hund behöver koordination, stabilitet och smidighet innan den kan rusa runt en agilitybana på bästa sätt, annars kan den skada sig. Visst behöver den vara snabb, men vad gör det om den sträcker sig eller trillar av ett hinder?

Ja det finns mycket mer till allt detta såklart! Men detta är ett litet axplock från föreläsningen om det som var mest nytt och spännande för mig! Jag kan varmt rekommendera Anna Larsson som föreläsare (och säkert som instruktör också). Hon var rolig att lyssna på, kunde plocka fram exempel ur erfarenhet, hade ett sunt tänk runt träning med hund och positiva metoder. Dessutom var hon uppenbarligen en riktig tävlingsnörd! Säkert väldigt bra om man siktar högt. :)

Och Sansa då, vad om henne? Jo du, hon kommer att få uppleva lite ny och annorlunda träning som matte och husse blivit inspirerade till! :D

Latex smakar ju bara så gott!