En studie i naturvetenskap

Sansa har så mycket gemensamt med lockespindlar att det är näst intill omöjligt att skilja dem åt! Lockespindeln är ett spindelliknande djur, men liksom Sansa är det inte en egentlig spindel. Spindelns backkropp är avgränsad från framkroppen med en tydlig midja, medan lockespindeln och Sansa har en fram och bakkropp som sitter ihop utan denna tydliga skiljning.

Lockespindeln kan heller inte, igen liksom Sansa, producera silke, och bygger därför inga nät eller dylikt. Istället jagar de genom sin snabbhet och smidighet som de får av sina långa, gängliga ben. Liksom Sansa kan lockespindelns ben växa till många gånger kroppens längd, och spretar åt alla håll.

Liksom den stolta lockespindeln följer Sansa principen "hellre fly än illa fäkta", och använder sig av tekniken autotomi, eller självstympning, så som lockespindeln gör för att fly undan faror. Genom att dra hårt i kopplet vid livsfara, så som när får är i närheten, stryper Sansa blodtillförseln till huvudet så att det ska skrumpna ihop och falla av vid behov av flykt.

Sansa och artfränden lockespindeln använder sig alltså inte av nät eller andra fällor gjorda av silke, utan jagar på fri fot. De äter små insekter, spindlar och de onda små spindeldjuren fästingarna, som de med sin oslagbara fart och teknik slukar utan tvekan.
Trots att Sansa aldrig fångats på bild när hon äter en fästing så har många fästingar observerats på och i hennes närhet, troligen för att sedan ätas vid ett senare tillfälle.

De har båda stora käkar som sticker ut, vilket kan ge dem ett skräckinjagande utseende, men liksom lockespindeln är Sansa ett något obehagligt men oumbärligt litet nyttodjur, som man måste lära känna för att förstå sig på och uppskatta. För vid första anblick kan de båda framstå som skrämmande och farliga, men är i själva verket helt harmlös för människan.