Nu när det börjar bli lite kyligare i luften, speciellt i regn, rusk och blåst, så uppskattar Sansa faktiskt att ha ett extra lager på för värmens skull. Missförstå mig inte nu! Hon gillar inte att ha kläder på, men jag märker tydlig skillnad i hennes entusiasm på promenaden om hon fryser eller inte. Täcket kanske är pest, men om det håller henne torr så drar hon inte hemåt så fort en droppe faller från himlen i alla fall!
Nu fyller hon ju ut sin mammas gamla stickade tröja bättre än förra hösten/vintern! Det är ganska lätt att bli hemmablind och inte se förändringarna som hon går igenom, men sedan sätter man på henne något och tänker "räckte inte den där ner till svanstippen senast?".
Jag kan med säkerhet säga att lilla tösen börjar bulla upp sig! Och inte i fett. Hennes front är bredare, likaså ryggen, och midjan (även fast hon alltid haft en sådan) är än mer slimmad. Hon ser stark ut, tycker jag, och är hårdare i kroppen. Så visst händer det saker!
Drag weight har vi precis börjat med ju, och visst går det bra. Sansa är lite skeptisk i början och stannar ibland och behöver en push för att komma igång igen. Men när man gått en liten stund ser man hur hon kommer in i det och tar i. Sist skulle i upp för en väldigt liten men ganska så brant backe med kättingsläpet på. Jag kunde riktigt se hur Sansa förberedde sig för att kämpa upp och samlade på sig lite fart innan hindret.
Hennes skepticism har handlat om att hon ogillat att ha något som "jagar" på henne bakifrån, det där släpet med rasslande kedjor som liksom ett obstinat spöke hänger på var hon än går. Men nu börjar hon finna sig i att det finns där, och kommer in i själva draget mer. Det är så härligt att se henne kämpa på, med svansen upp och huvudet ner!
Sen så drar hon ju inte alls tungt ännu! Bara 2 kilo, ca 10% av hennes kroppsvikt (som är 15.5 kg nu). Så inte får hon slita som ett djur, inte. Men med friktionen från olika underlag så blir det ju tyngre! Jag tycker det känns som en bra nybörjarvikt för att få in snitsen. :)
Annars får Sansa springa ganska mycket lös och det sköter hon oftast helt galant! I veckan sprang en hare upp precis framför oss och Sansa sprang efter, men då haren stack under ett staket några meter bort så ropade jag nej, och Sansa stannade! Hon rusade upp och ner längs staketet några gånger, sedan kom hon självmant till mig och lät sig kopplas utan krusiduller.
Klart att jag ogillar när hon springer iväg så, men så länge hon är inom synhåll och inga vägar finns i närheten känner jag mig ganska så trygg. Hon får aldrig springa lös vid vägar i alla fall!
Hon är en riktig liten stjärna, vår tjej. <3
 |
| Hennes brännsår på nosen har läkt fint, men hon saknar lite morrhår och får nog ett ärr! |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar