Sansas behandling flyter på. Det har bara gått några dagar och det är redan något lättare att ge henne örondroppar, och när hon ska duschas så vet hon vad som gäller. Idag tog jag med mig de torkade små lammfärsgodisarna in på Daniels initiativ för att småträna lite under de där 10 minuterna av bara väntan. Så istället för en tragisk blick av lidande fick jag 10 minuter av jollrande, joddlande, gurglande, pipande och ett och annat gällt skall när lillfisen tyckte att jag skulle mata mer och ge färre kommandon.
Imorgon ska vi börja om från dag(/ruta) ett med eliminationsdieten. Detta med att hon bara får äta lamm är på högsta allvar och gäller inte bara mat och godis utan allt. Allt. Vilket gör livet mycket mindre behagligt.
Idag på promenaden lyckades Sansa spana in och smaka på två olika saker som låg vid vägkanten, trots koppel och att jag försökte scanna marken likt en metalldetektor vid stranden på jakt efter kapsyler. Dessa små smakprov har helt förstört utredningen, man kan väl säga att hennes lilla kropp blivit kontaminerad med okänt födoämne. Så det är bara att börja om.
Det kanske låter lite överdrivet, vad gör en harlort för skillnad egentligen? Men tyvärr är svaret allt, igen. Rätt ska vara rätt. Ska denna utredning gälla och ge ett svar man kan lita på så måste den göras enligt konstens alla regler. För säkerhets skull, och för att ge oss själva övertygelsen om att vi inte överdrev, så rådfrågade vi på en av staffegrupperna på Facebook som vi är medlemmar i. Det var full konsensus, att hunden inte fick i sig något annat än det den skulle äta var av största vikt. Vissa skrev att de på grund av att deras hund ätit något på promenaden hade fått börja om utredningen från början. Vi ska väl vara väldigt tacksamma att det inte ens gått en vecka för oss.
Så till det riktigt jobbiga då. Vi ska köpa en munkorg till Sansa som hon ska ha när vi är ute för att förhindra att det ovan ska inträffa. En tanke som absolut känns som den enda lösningen men som samtidigt känns helt fel. Det är tassbandaget all over again, en omständig grej som kommer vara frustrerande och jobbig för alla involverade, människa som hund.
Att i veckor gå med Sansa konstant kopplad ute, med munkorg på, ger mig direkt ångest. Hon är van att springa lös och få röra på sig. Dessutom så går hon ju hemskt dåligt i koppel och jag kommer uppleva en daglig mardröm med hennes dragande. Perfekt tillfälle att träna henne? Jo jag tackar, det är inte som om vi inte redan gör det utan resultat. Går fint gör hon bara när hon är på humör, nämligen! Jag kan lova att mina pessimistiska tankar inte alls påverkar resultaten. ;)
Jag tror knappt att hennes problem, vår framtid och eventuella resultat av allt detta har sjunkit in helt för mig ännu. Det blir en rutin. Öron då, kortisontablett i maten på eftermiddagen, inte glömma att duscha henne. Man glömmer bort varför man gör det, tänker inte på det, utan håller bara koll på vad som ska göras och när.
Om det visar sig efter alla dessa veckor av prövning att Sansa är allergisk kommer man ju bara till nästa steg. Det finns inget ljus i änden av tunneln där man kommer ut till trumpetfanfarer och kan konstatera att det var värt mödan, för nu är det över. Istället börjar nästa utredning, för vad är hon då allergisk mot? När man väl kommer fram till det, om man gör det, så ska man hitta en balans och behandling som gör att hon kan leva ett så symptomfritt liv som möjligt med så lite biverkningar och påverkan av mediciner som möjligt.
Om hon nu är allergisk. Om inte påbörjas väl en helt annan utredning för att hitta orsak till problemen.
Tar det någonsin slut?
Och så var det det där men munkorg. En munkorg på en staffe, bara tanken på hur det kommer se ut gör att jag hänger mitt huvud uppgivet. Det är inte alls rätt att Sansa ska behöva gå med en jävla munkorg på sig! Men samtidigt är det helt rätt för att kunna hjälpa henne.
Ännu en sådan där situation när man verkligen önskar att det bara gick att resonera med skithunden.
"Snälla Sansa, det är jätteviktigt att du inte äter något du inte ska. Jag lovar att du får lite extra tuggis istället om du lyssnar, okay?"
"Uhm, visst, om du inte vill att jag göra det så ska jag inte det mamma!"
"Dukig flicka, ta en lammklöv."
"Yay!"
Ja du, vissa saker kommer bara fram efter klockan två på natten.. Det är nog bäst om jag går och borstar tänder nu istället innan jag blir för "kreativ". o,...,o
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar