Mer frågor och färre svar

En bild från förra sommaren som väcker trevliga minnen. :)

Provsvaren efter Sansas blodprov har kommit, och det var väl nästan det jobbigaste svaret man kunde få: inget svar alls.
Något förhöjda andelar av två antikroppar (olika kvalster) men fortfarande under gränsnivån och inget man kunde vara säker på alls. Att hon fått kortison kunde påverka och dra ner värdena men vem vet? Gissningsarbete och spekulation är allt vi har i detta läge, fortfarande.
Veterinären skrev i brevet att foderallergi inte är uteslutet det heller. Så där står vi och kliar oss i huvudet, kvar på ruta ett.

Sansa mår bra men har lite skavanker kvar, rött mellan trampdynorna som kan vara svårflörtad svamp, rodnad i mungiporna som också kan vara svamp, mörk-prickiga partier på huvudet som kan vara.. ja du gissade det, svamp! Vi vet inte eftersom vi inte har testad sedan första gången vi var hos veterinären angående problemen. Vad vi vet är väl att det är något som inte är helt rätt, men vi vet inte direkt vad. Överkänslighet? Allergi? Your guess is as good as mine.

Så vi velar i vad vi ska göra. I början på mars har vi en inbokad telefontid med vår veterinär i allergi-ärendet men var det kan leda är svårt att säga. Vad kan man åstadkomma genom ett samtal? Hoppet är väl att hon kan se en bra väg framåt, vad vi ska prova härnäst som kan leda oss till någon form av svar. Jag kan bara gissa men mina pengar hamnar på mer eliminationsdiet. Hon får ju redan tablettbehandlingsbiten tillgodosedd just nu och det ger inte helt perfekta resultat, bra resultat, men hon är inte som en helt frisk och symptomfri hund heller.

Hur viktigt är det att veta då, egentligen? Ja jag anser att det är allt. Utan att ha en klar uppfattning om vad som orsakar problemen kan man ju inte göra något riktigt genomtänkt eller proaktivt. Man kan behandla symptom med medicin (som i sig ger biverkningar och konsekvenser i längden), men man kan inte veta om det är det bästa, eller ens det enda, om man inte har det underliggande orsaken till varför man gör som man gör.
Vi vill göra det rätta och det bästa för Sansa så hon får ett långt, friskt och bra liv. Jag tror inte att lösningen är att kasta kortisontabletter på problemet och hoppas att det funkar i längden. Men processen kommer tydligen att bli väldigt lång, vilket är vad jag var orolig för men kanske inte helt förvånad över heller.

Ja vad var det nu den där retro-esque postern som jag såg sa igen.. "Life is simple, it's just not easy".