Operasång och blodvite

Lilla Sansa, tunn som en pinne och söt som en sockerlag, men vilken röst! Förra veckan var vi hundvakt åt Yoshy-yosh några timmar i stan, dagen som från och med då kommer minnas som dagen då den vandrande operaföreställningen kom till Eskilstuna. Utanför varje affär eller fik där gammel-husse för någon anledning behövde gå in stod Sansa i all sin prakt och tjöt sin ångest över att han lämnat hennes synfält (även om både jag och Yoshy var ute med henne..).
Vissa som passerade gav oss en blick som sa "vad är ert problem, stoppa en socka i den!" medans andra log sympatiskt mot det lilla odjuret. Två äldre damer blev så tagna av den olyckliga hunden i den stickade tröjan att de kom ut från caféet för att fråga om henne och prata med bebisröst åt de båda vovvarna! :)

I väntrummet ska man självklart sitta i matte eller husses knä. Hela tiden.

Vi har även avklarat ännu ett besök hos veterinären. Efter alla specialdieter och provokationer (bara en av varje, men ändå..) så har vi till slut inte kommit fram till något direkt självklart. Hon blev marginellt sämre, men varken vi eller veterinären kände sig speciellt övertygade om att det var något i fodret som hon reagerade på. Så det togs blodprov (ett stort rör!) för att se om hon har några antikroppar (IgE) mot allergen i miljön, till exempel jästsvamp eller kvalster. Provsvaren på det skulle ta ca 2 veckor. Sansa var superduktig. Hon gillade inte att vara uppe på bordet, och krångalde lite när jag skulle hålla henne still, men när hon väl kommit till ro så märkte hon inte ens när hon fick en nål i benet alls och satt som ett liten ljus. Både sköterskan och veterinären överöser Sansa med komplimanger och tycker hon är jättesöt. Can't blame them!
Så i väntan på provsvaren har vi ganska fria tyglar, hon behöver inte någon specialdiet, men däremot äter hon kortison igen och det är en hel del behandlingar av symptomen som kommit tillbaka sedan vi trappade ner på medicineringen.
En annan sak som kom upp är hennes vikt. Nu tyckte veterinären att det var dags att avmaska. Vi har redan tänkt tanken och ringde och frågade för en tid sedan, men hon vi pratade med sa att det var bäst att vänta och prata med veterinären när vi ändå skulle dit, ifall att avmaskningen påverkade hennes medicinering. Men vi fick ett grön ljus nu, så om det finns några små maskisar i Sansas inre så ska de döden dö!

Vi fick nyligen höra av uppfödaren att Sansas pappa har lämnat två valpar efter sig med kvalsterallergi, så vi får helt enkelt se om Sansa blir valp nummer tre.
Jag känner mig ändå försiktigt optimistisk i det hela, vad det än är så löser vi det på något sätt tillsammans. Synd bara att all medicinering, blodprover, undersökningar och annat inte är gratis. Det är nästan lite tabu att prata om pengar och djur (inte minst för mig, de är ju ovärderliga och så vidare) men det är trist att lägga såpass mycket på något så tråkigt, när man kunde göra så mycket roliga saker! Tur att bitchen är försäkrad!

Avslutar med ett gäng snöbilder! För att vara vit gör sig Madame väldigt bra i ett vitt landskap! Camouflage eller vad? :D

Godnatt!