Ingen av oss har sett norrsken innan och det var med en känsla av privilegium ändå som vi stod mitt i natten och fick nackspärr medans ljuset flammade och dansade över himlen. Ursäkta klichén men det är en sådan sak som gör att man känner sig som en del av universum mer än vad man kanske gör på en daglig basis, om än en oändligt liten del.
Det var inte optimala förhållanden, lite för ljust för att se någon distinkt färg i norrskenet utan det framstod mer som ett blekt ljus. Men det kan bli mycket mörkare här ute, så klart vi ska försöka igen de kommande dagarna medans chanserna ä goda! Det vore underbart att se lite färgskiftningar också.
Sansa var självfallet med men fattade ingenting, varför skulle man vilja stå ute mitt i mörkret och kylan och stirra upp i skyn? Fnattiga människor..
 |
| Väldigt svårt att få till en bild på norrsken, men Sansas bak är ju nästan lika intressant? |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar