Grönt är skönt

Innan det var tid att åka till ännu en efterlängtad agilitylektion gick vi till en åker/äng som ligger i närheten för att busa lite med den vita faran. Ängen, som växer vilt och väldigt högt, skördas då och då under sommaren till hö och djurfoder. Innan den snaggas är gräset och klövern som växer där otroligt högt och tätt och superkul att leka med Sansa i. På vissa ställen ser man henne inte alls, bara hur det rör sig i gräset där hennes viftade svans far runt. Perfekt för att köra lite apport eller bara kasta en boll, för där får hon verkligen kämpa lite för att hitta den (och ta sig fram)!

I alla fall. Dagen till ära tig vi med oss kameran och det är tur, för vi fick en del helt underbara bilder i solen (och blåsten..). Så här kommer de!

Klart man måste göra som korna i hagen bredvid och beta lite!

Släpp leksaken dumma kärring, jag vann den fair and square!

Ohh, vad har du där..

Sool~

Sooli sool oouuhh soolen skiner på mig~

Heeh!

Gräs förnöjer.

Out of my way! Jag har en viktigt leverans!

Var ska hon nu då..

Full fart framåt!

Alltså detta uttrycksfulla ansikte.. <3

Det blev självfallet en del filmer också. De flesta var mest ett hav av grönt med en vit fläck som skuttade upp och ner då och då. Inte så värst underhållande! Men något måste jag väl bjuda på.

Sloo-moo! Spelas med fördel upp i samband med denna: Chariots of fire. ;)

Och hur var agilityn då undrar ni kanske? Jo den gick superbra! Sansa är så duktig, och det blev inget krångel med någon annan hund alls. Vi lade till två nya hinder i träningen, däcket (hoppa genom ett uppspänt däck) och ett långhopp hinder som handlar om att hoppa långt. Sansa klarade båda bra från början och gjorde inte fel en enda gång faktiskt. Den som behöver träna mest är matte, vars tanke-handling koordination nog skulle behöva slipas en del. Handling, som det kallas, alltså att guida hunden genom banan, är ju förarens roll. Det är nog det klurigaste, för när hunden lärt sig alla hinder hänger allt på dig som förare att visa hunden rätt! En hund som är proffs på att klara alla moment är hjälplös på banan utan en skicklig handling från förarens sida. :S
Men satan vad kul det är med denna träning, det är svårt att sluta när man väl är igång! Idag ville jag nästan stanna kvar på slalomen, där vi lade till två pinnar från 3 till 5 stycken. Sansa kunde fortsätta efter en "rundning" men inte varje gång, och usch vad jag ville stanna där och jobba vidare när det var dags att göra annat! Det är ett bra tecken! Och Sansa är ju hur uthållig som helst. :D
Vi lade även dit att göra två hinder efter varandra, fast bara två vanliga hopp. Det gick galant. Jag tar gärna träningen sakta men säkert, med mottot "en säkrare grund ger bäst förutsättningar i längden!" Varför stressa? Hellre att det funkar hela vägen!