Gamla kompisar

I helgen så träffade vi Marina och King igen. King som också är en staffe (och mycket mer lik en låg, kompakt pansarvagn än fröken fölben) kommer väldigt bra överens med Sansa. Även innan han var kastrerad lät han henne vara, som en äkta gentleman, och var mer uppmärksam på hennes ansikts-ände än rump-ända, så att säga. :D
Nu har de inte träffats så mycket men den gamla vänskapen satt i som Sansas dalmatinerfläckar och de gillade varandras umgänge från första stund. Vi möttes upp hemma hos King och gick sedan en runda ihop, varpå vi landade på deras altan med fika. Hundarna fick springa lösa på tomten och ha det roligt.
I början var Sansa lite osäker. Hon har ju alltid varit den försiktiga, lite blyga typen ihop med andra hundar. Att gå en promenad är ju en baggis men att vara lösa ihop är något annat! Så den första tiden ville hon inte gå långt från matte och husse utan stannade uppe hos oss. Så vi gick ner i trädgården en stund och lät henne vänja sig. Efter ett tag lättade hennes osäkerhet och hon och King rusade runt som galningar och kom bärandes med leksaker som de dumpade på altanen, om vartannat. Ingen av dem stör den andra när de har en leksak, och King vaktar inte de gamla benen eller leksaker som ligger omkring på tomten, så det var ingen fara med det.

Sansa har nästan aldrig lekt med en annan staffe löst. Bara en gång hemma hos Grynet. Så hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Lilla 4 kg Yoshy vill ju helst bara bli jagad, en sport som inte tillåter så mycket kontakt (enligt hans regler!). Med oss leker Sansa gärna vilt och hon har inga problem med att använda munnen, eller att vi låtsasbiter i henne. Men när King "tog till tänderna" och smånöp henne i ansiktet så reagerade hon bara med öronen bak, svansen mellan benen och att tåligt stå och vänta ut honom. Kanske gick det för fort fram för hennes smak? Han ville gärna brottas från första ögonkastet, och man såg att Sansa blev glad och upprymd, men också att hon drog sig undan till oss när det blev "för vilt". När hon lekte med Grynet var det inga sådana problem utan de brottades hur glatt som helst, fast väldigt rättvist. Kanske upplevde Sansa att King var för mycket av en bulldozer? Jag tror i alla fall att om de får vänja sig vid att leka ihop så kommer de hitta något som passar. När vi skulle åka hem var det en harmoni mellan hundarna och Sansa var sprudlande glad och lugn.

Jag blev väldigt imponerad av Marinas dotter som fotograferade Sansa och King helt själv nere i trädgården. Två okopplade, busiga staffar och hon lyckades få dem att sitta snällt bredvid varandra som två små ljus. Snacka om hundvana. :D

Gissa vem som är vem. ;)

Imorgon är det dags för den sista veterinär-sprutan, och efter det ska jag ju kunna ge dessa sprutor själv! :D
Så det blir en del att lära sig under det besöket, inte bara med själva sprutan utan med pappersarbetet och annat smått och gott som man måste hantera och förstå. Men det ska väl inte vara någon fara, det har ju alltid varit jag som håller kollen på alla medicinerna. ;)

Idag fick vi ett väldigt trevligt paket på posten från kennelmamma Ida. Vi har köpt två till kampleksaker av henne som hon flätar själv i fleece. Superpraktisk till agilityträningen för mig och väl uppskattad av Sansa, så den flätan vi haft sedan innan har slitits ganska rejält. Det var dags för en uppdatering! Jättefina färger blev det också. Ser fram emot att träna med dem! Men Sansa har redan provsmakat. ;D

Vad menar du "bara ligger och jäser"? Don't judge me, bitch!

Sansa samlar energi tills hon ska ut och träna med husse i kvällsljuset. :)

 Och till sist lite mer bilder på snäckor/sniglar, såklart! Hur kan man låta bli. <3

En superliten nykläckt trädgårdssnäcka. Dessa små mollusca livnär sig av alger, och inte växter och blad som man lätt kan tro.

Eh, vad stirrar du på? Är det något i mitt ansikte eller, vadå, jag ser inget?

Pussvänlig liten blötdjursmule!

Denna snälla jätte hade ärr över ryggen. Ett väldigt tursamt möte med en gräsklippare, kanske?

Jag kunde inte låta bli att bekanta mig lite extra med dessa när jag var på bebis-jakt för att se om jag kunde hitta någon nykläckt vinbergssnäcka. Men inte denna gången!
Sansa måste förstått att jag letade efter något och gick troget och spårade för att hjälpa till. När hon stötte på en snäcka tryckte hon upp nosen mot den så det blev blöta fläckar på skalen. <3
Mindre imponerade var det när någon råkade ligga "i vägen" för hennes tassar och rullades framför henne när hon gick. Väldigt smidigt att ha ett runt skal att retirera till då. ;)