Trollet i trollskogen

I närheten av stugan vi bodde i fanns det såklart en massa olika saker att göra, men ett förutbestämt mål var att promenera i Trollskogen. Det är ett litet naturreservat vid norra udden med lite speciell karaktär då det ligger i ett utsatt läge mot havet. Knotiga tallar och gamla ekar!

Mysigast att promenera när kvällssolen kikar fram och det fortfarande är varmt. Lite speciellt är klängväxterna som snirklar sig upp för många av träden. Sansa undrar vad det är för ställe hon hamnat på..

Hoppa och klättra runt är ju en av favoritsysslorna, och här ges goda möjligheter! Det finns många stora och gamla ekar i skogen som härstammar från tiden då det var öppen betesmark. Skogen har sen vuxit upp runtomkring. 

Många ekar har dock sett sina bästa dagar och får utgöra klätterställning istället!

Nej.. det är inte en klippa hon står på..

Mystiska hål är ju alltid intressant. Oftast brukar vi inte låta Sansa sticka ner huvudet i okända hål då det kan bo något där, men här borde det ju inte vara någon fara! Det finns dock en märklig känsla i skogen, som att någon alltid har ögonen på en. Kanske därför Sansa reagerade extra starkt på trädet?

Sansa begrundar ett skeppsvrak. Undra vad det föreställer i hennes ögon?

Får jag springa och titta?!

Inspekterar nyfiket vraket!

Klart det ska klättras!

Tur att vi har tränat gott om balans, minsann ganska högt!

Sansa på fram till Trolleken, ca 900 år gammal. Det blir typ.. 400 Sansor tillsammans. 

..och vipps så står hon där uppe! Kanske märkte eken att någon klättrat upp..? Återigen känslan av att vara bevakad..

Ser ni skylten? Det gjorde inte vi heller till en början. Där står det dock klart och tydligt att eken inte gillar att bli klättrad i, så där ber vi om ursäkt! 

Oj.. vilken utsikt!

Vindpinade gamla tallar vid havet. I Sansas huvud? KLÄTTERBANA!

Märklig natur..

Roliga aktiviteter! 

På slutet öppnar sig naturen upp och man kommer ut på lite ängsmark. 

När vi närmar oss utgången ser vi något stort och mörkt som rör sig bland träden. Några kor har visst ockuperat utgången! Tror ni Sansa blev stressad? Svar.. ja!

Som tur är ju kor snälla djur och det är onödigt att stressa upp dem, så vi smet förbi så snabbt vi kunde!

Efteråt tog vi bilen bara ett par kilometer till norra udden, brukar vara fint strax innan solnedgången. Och Sansa har ju aldrig något emot att utforska lite nya platser.

På alla vykort etc är fyren vit.. kanske dags för lite ny målarfärg. 

Ja, vad säger man.

På hemvägen från Vetlanda stannade vi till och rastade lite vid en till gammal ek, kvilleken. 14m runt och ca 1000 år gammal. Det blir typ.. 450 Sansor eller nåt. 

Sansa med matte! och... hmm. 

Myror som inhabiterar eken.

Stentorn är numera ett vanligt förekommande naturfenomen. Kan det kanske orsakas av rastlösa barn som inte tycker saker är lika intressanta som sina föräldrar? Inte är det hundar som bygger dom iallafall!