söndag 27 september 2015

Busted!

Igår åkte vi i värmande höstsol till ett nytt ställe där vi aldrig gått innan. Tack vare husses GPS så vågar vi vara lite äventyrliga och följa de obskyra stigarna i skogen. Detta var just en sådan promenad; fast den började och slutade i bebyggelse så var det riktigt förvirrande skog däremellan. Det var såpass att Sansa kunde gå lös på de slingriga stigarna och vi träffade på väldigt få andra som var ute.. men vi träffade Buster!


Buster var en fransk bulldog som, precis efter vi kopplat Sansa igen, tog några entusiastiska stormsteg in i våra liv. Buster sprang lös och när han fick syn på Sansa glömde han allt vad inkallning betyder! I full karriär sprintar den lilla frallan mot Sansa med tungan fladdrandes och en hjälplös husse som skyndar efter och skriker "Buster!?".


Jag ställer mig lite emellan så Buster inte kan springa rakt på Sansa utan får gena runt, för stannar gör han inte! De båda hundarna hamnar nos mot nos och snusar lite nyfiket på varandra i en sekund innan jag fångar upp Buster i det rosa nylonhalsbandet och leder honom till sidan. Husse kommer strax efter och han tycker nog situationen är lite jobbig och pinsam och säger inte ett ord, men sen så var han ju en tonåring också som just tappade kontrollen över hunden så den sprang fram till en främmande hund. Det är inte alltid lätt! Jag kände mer empati i den situationen en irritation, faktiskt, men sen så var ju båda vovvarna snälla som tur är! :D
Buster var väldigt söt i alla fall!


Gapet som slukat oräkneliga köttben...

Miso kände att hon ville visa sin finaste sida här idag.




Katter alltså...




Och ja, hundar alltså...

Snart är det den första Oktober, och Dolphs födelsedag. Så här stort har hans träd blivit!




torsdag 17 september 2015

Stadens staffegemenskap

Förra helgen var vi på en staffeträff i självaste Eskilstuna. Ja det finns en hel del hundar av denna nobla ras! Så vi mattar och hussar bestämde oss för att träffas, gå en promenad och avsluta med lite grillning i gott sällskap.
Några av de som kom känner vi sedan innan - så stor är ju inte världen! King och Bosse med respektive tvåbening var där såklart! Liksom några nya ansikten.

Zooda som för övrigt var en Amstaff på 11 månader, och inte en bamsestor staffe!

Sansa har för övrigt börjar bli stor (större..?)! I huvudet alltså. Jag vet att jag tjatar om denna mentala mognad men det är spännande att se hur hon utvecklas. Ibland glömmer man nästan bort att hon fortfarande är en unghund, rasen är ju sällan färdig ens i kroppen innan tre års ålder! Mentalt utvecklas de såklart hela livet men det finns ju en del milstolpar på väg in i vuxenlivet.
Upp till nyligen har hon varit en väldigt mjuk/mesig/valpig liten tjej som låter andra hundar göra lite vad de vill, och som inte gjort någon tydlig åtskiljning av könen. Tik eller hane spelade ingen större roll. Men det har blivit lite annorlunda nu. Inom rasen är det ganska vanligt med könsbunden aggressivitet, vilket låter jättefarligt men som i princip betyder att de inte gillar hundar av samma kön. Hanar kan ha svårt för andra hanar och tikar för andra tikar, och det är inget unikt för rasen heller för den delen! :)

Coolaste gänget i stan? :D


Sansa gillade inte Miley, eller så var det Miley som inte gillade Sansa, hur som haver så blev det ett jäkla morrande när de hälsade på varandra och en tydlig markering; get out of my face, bitch! Vem som började eller ej har jag ingen aning om och det spelar väl ingen större roll heller, känslan verkade vara ganska så ömsesidig. Men detta var bara om de "tvingades hälsa" på varandra, annars märkte man inte av något. De gick snällt på promenaden och visade varandra inget som helst intresse varken då eller när vi satt och grillade. Jag kan verkligen respektera att alla hundar inte ska behöva umgås och gilla varandra.



Däremot så går Sansa fantastiskt fint ihop med både halvbrorsan Bosse (som för övrigt älskar allt, alla, det som en gång var och det som komma skall, typ!) och gamla kompisen King! De kan vara både busiga och lugna och harmoniska ihop och det känns härligt. ^_^

Av King (och hans matte, såklart!) fick Sansa en jättefin sele och ett matchande koppel! Selen var ju super för Sansa hade ingen vanlig sele som passade längre! Kopplet hade ett sådant där skönt stoppat handtag som ligger bra i handen också!


Sen så hade vi en trevlig liten gäst på besök när en bålgeting bestämde sig för att hänga på ett av våra fönster i två dagar i sträck. Varför den satt där är ett mysterium, men den var väldigt söt! Andra dagen regnade det och den lilla bålgetingen blev helt blöt! D:
Senare fick den en snilleblixt och kröp högre upp på rutan så den skyddades från regnet av taket, men inte innan jag hann spela in denna speciella film! Ja, ja, inte mästerverk kanske, och kvalitén är urusel jag vet.. Men titta lite extra noga så ser du hur fint den tvättar vattnet från sitt huvud och sin kropp! Den påminner mig så mycket om en katt.. Jag hoppas den hittar något varmt och mysigt ställe att övervintra på innan det blir för kallt.

Herr Bålgeting.

Fröken Miso spanar på fåglar.



måndag 7 september 2015

Sommarens sista...

Då kom den tiden igen då; sommaren sjunger på sista versen och vardagen har gjort en comeback. Inga fler utflykter med hela familjen mitt i veckan när vädret bjuder till eller annat skoj. Tillbaka till gamla rutiner som man nästan glömt (och förträngt) under de lediga veckorna. Men ja sånt är väl livet! Det är liksom inte meningen att man ska spendera för mycket tid med sina nära och kära. :D

Men ett sista ordentligt dopp hann vi trycka in! Denna gången simmade Sansa utan långlina för första gången. Vanligtvis har vi en på mer som säkerhet på land så hon inte far iväg på vift, men risken för det är minimal när man har en leksak som hon vill ha. Och hon VILL HA sin leksak!

Vid badstället som vi kommit att kalla "vårat ställe" finns det en lekpark nära, tyvärr oftast full med barn. Men ibland så är den tom, och när barnen är borta leker staffarna i parken! Bland annat finns det (för någon anledning vi inte kunnat luska ut) en uppsättning stora ägg i trä där.
Så här kan det se ut när Sansa får chansen att visa hur man ruvar! :D

Detta blir kanske de sista badbilderna för detta året! Synd att det inte finns något hundsim inomhus lagom när oss så Sansa kan simma året om, frusen som hon kan vara..

Efter regn kom solsken denna gången också, men en dag säger jag bara.. en dag..

Vad gör hon egentligen bakom mig, inga dumma grimaser va? D:


Jag är redo! Är du?


Sansa har hjälp av sina fladdriga öron när hon flyger genom vattnet.

Kaasta dåå!

Jag ser den, jag ser den! Jag tar den, jag tar den!

Leksaken höll vid tre badtillfällen. Nu saknar den ventil. :D


Liten skalbagge på en gammal spik som spatserar över en tråd spindelnät.