Vi börjar i den tråkiga änden. Allergier, alltså.. Två steg fram, ett steg bak. Eller ett fram och ett bak? Det känns som för varje sak som går åt rätt håll så springer något annat i motsatt riktning, eller så drar allt iväg åt helvete igen ändå.
Efter att vi nu gett hyposens-sprutor och det började kännas som att det funkade så fick hon plötsligt förra helgen en massa nya utslag och mycket värre klåda, bara sådär. Hade en telefontid med veterinären i början av veckan och var tvungen att ta upp det, såklart. Vad jag trodde skulle bli lite av en parentes blev istället hela konversationen, och veterinären skrämmer mig med att låta riktigt bekymrad. Hon tycker det låter som om det kunde vara en helt annan allergi som utvecklats lite sådär spontant, antagligen pollen, med tanke på årstiden. Det är visst inte så ovanligt att redan allergiska vuxna hundar kan utveckla andra allergier också. Nu är det fortfarande spekulation, vem vet, kroppen är mystisk.. Kanske var det bara ett ryck och betyder inte mer än så. Time will tell. Men just nu så står vi och stampar lite i behandlingen, vi kan inte dra ner på något och gå vidare medans hennes symptom spökar.
Men allt är inte illa! För nu är det banne mig vår! Jag vägrar acceptera något annat, även om det skulle bli 20- och snöa en meter så är det vår ändå! Fåglarna och solen har sagt det, så det så.
Sansa njuter av att slippa ha kläder på sig, av solens värme och att marken är mestadels bar. Hon har saknat gräset! Ge henne en torr plätt gräsmatta så lägger hon sig på rygg och skruvar sig som en liten mask av glädje.
Den andra kursen av nose work har invigts och två lektioner senare har vi börjat med utomhus- och fordonssök på lektionerna! Det har gått sådär lagom bra.. Att vara ute och jobba i 2 plusgrader, iskall blåst och snöblandat regn funkade INTE för Sansa. Hon var helt urkass faktiskt! XD
Men när vi tränat ute hemma, i soligt vårväder, har jag känt igen min energiska lilla arbetsmyra.
Idag när vi gjorde ett sök på "altanen" så var hon så ordentlig och metodisk och jag riktigt stod och flinade av stolthet. Det var nästan så man kunde se doften som i en tecknad film, ett moln som vandrade genom luften, och hon följde den med nosen tills hon hittade varifrån den kom. Sen att hon alltid försöker äta upp möbeltassen med doften på är en annan femma.. Det är ett pågående projekt att lära henne att det inte är mat hon letar efter. :P
Husse meddelar även att hon helt felfritt sökte igenom alla kartonger och frysmarkerade rätt låda som om hon aldrig gjort något annat! Allt ska nog falla på plats med tid och träning! Det känns riktigt bra, även fast vi har en väldigt väderkänslig tjej.. ;)
En riktigt rolig grej med denna kursen är också att det är 4(!) staffar som går den! Jättekul är det att se så många av Sansas rasfränder. En av staffarna är 12 år gammal, och en riktig liten krut-tant. En annan är en jättefin vit kille på ett och ett halvt år, och en till hane som är bara valpen (och spenderade hela första kurstillfället med att pipa och tjuta XD ). Och sen Sansa då, som är som hon är. <3
Sen något helt annat. Familjen har fått utökning! :D
Såhär i vårtider fick jag lite inspiration när jag såg att en vitlöksklyfta hade börjar gro. Den såg så livskraftig ut att jag inte kunde hacka upp den.. den ville ju leva! Så istället planterade jag den lilla, söta klyftan och döpte den till Ninniku, vilket betyder just vitlök på japanska.
Och det har gått helt över förväntan! Himlars vad den sköt i höjden, säkert växte den 2 cm över en natt. Jag har tagit en bild varje dag sen den planterades och detta är resultatet!
Kanske kommer det fler (jätteroliga!) uppdateringar om lilla Ninniku längre fram. ;)
 |
| Den lilla vitlöken som ville leva! |
 |
| Såhär stor hade den blivit tills idag! Bitmärkena högst upp på bladet står Miso, a.k.a. plantdödaren, för. :P |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar