Sansa fixar biffen!

Jaaahoo! Vi klarade det! Kan väl inte säga att det var så dramatiskt, eller mot alla odds.. Kändes som vi hade ganska goda chanser ändå! Men det är en riktigt härlig vinst! Mest av allt en vinst på ett rent personligt plan. Det känns som det största prestationen vi gjort än så länge med Sansa, alla kurser och sånt i all ära men det här är ju något extra.
Nu kan vi tävla! Vi har papperslappen som bevisar att vi kan. <3

Trollet och surmulen. Kunde hon inte se lite glad ut på bilden!? XD

För jag är faktiskt riktigt sugen och hypad på att testa att tävla. Sånt har aldrig varit min grej, jag är ingen tävlingsmänniska.. Däremot är jag jättestolt över Sansa och tanken på att ta henne längre och göra något extra är motiverande och lockande. Inte så intresserad av att tävla mot andra ekipage som jag är över att bevisa hur duktig min hund är. :D

100% fokus några minuter innan det är vår tur! ;D

Så nu har vi alltså genomgått ett doftprov. Första riktiga provet/tävlingen vi gjort med Sansa, så vi visste inte direkt vad vi skulle förvänta oss.
Vi kom till Katrineholms brukshundsklubb i god tid och det var redan många där. Efter en genomgång fick vi veta att vi var startnummer 12 och ställde oss för att vänta på vår tur. Det gick ganska snabbt! En efter en gick ekipagen in, och kom ut igen med eller utan rosett. De flesta verkade klara provet, vilket var kul såklart! Stämningen var ganska lättsam och trevlig, fast nervös, många kände varandra och jag antar var "stammisar" på brukshundsklubben.

Sen så var det vår tur! Vi fick välja om vi ville ha publik eller inte innan och jag sa inte emot, varför inte liksom? Så länge de inte stör så hinner man inte ens se åt deras håll. All fokus hamnar direkt på uppgiften och man är i en bubbla, ändå.
Pernilla som varit vår instruktör var ju en av domarna och det var jättekul att träffas igen. Hon är så trevlig och har verkligen varit en perfekt instruktör för oss! Dessutom var hon så peppad på att vi var där att det kändes lite extra kul.

Så jag gick upp till startlinjen, höll Sansa i halsbandet och pekade mot kartongerna. Leta! Sansa går direkt och börjar nosa från kartong till kartong, men är kolugn.. Inte alls den där galna staffen som jag hade förväntat mig att se, och som hon normalt visar! Hon klev inte på kartongerna, tittade sig lite omkring, nosade på en och en lite sådär lagom entusiastiskt.
Jag blev lite orolig att hon inte var så intresserad. Efter två varv och en extra "leta" kändes det som om hon borde ha hittat den.. och då, helt plötsligt, så stannar hon vid en låda. Precis innan hon markerar själv registrerar min hjärna Något. Jag läser av nån signal jag inte ens själv vet vad, och precis då så fryser hon med nosen. Klockrent! Jag lyfter handen med smått panik och säger "markerat!", tittar på domaren och ser att hon nickar och ler. Jaa! Yahoo! Bra Sansa!
Leksaken åker fram och jag hamnar i någon förvirrad glädjedimma. Vi får vår efterlängtade lapp och en fin rosett! Vem vill inte ha rosetter, liksom? Det är ju halva nöjet att ha en rosett att sätta någon stans!
Pernilla blev också jätteglad och kanske också lite stolt över sina före detta elever. ;D
Hon vill att vi tar en bild och skickar till henne, och det gjorde vi såklart! Lite fåfäng får man vara. <3

Bevis på prestation!

Jag är så nöjd och glad att vi klarade det. Klart att vi var ett team, alla tre av oss! Men Sansa var ändå den som presterade mest och bäst! Världens bästaste hund. <3