Noskul i naturen

I helgen skakade vi om tillvaron lite och åkte för att gå på en helt ny plats där internet påstod att det fanns lite stigar i skogen! Visst fanns det stigar, och det var riktigt fint (förutom kalhygget).. men det låg också en mystisk MC klubb där som vi fick traska rätt igenom för att komma vidare.. XD

I alla fall så körde vi lite nose work i skogen, såklart! Desto fler nya spännande platser vi tränar på desto bättre. Dagen innan gjorde vi lite inne i Strängnäs, men då filmade vi inte. Det gick dock helt klockrent. Även i skogen gick det bra, men där har vi filmbevis också! :D

Film 1. Sansa ska verkligen in i själva KÄRNAN av doften, att hitta det räcker inte, hon ska helst inhalera hela möbeltassbiten för att vara på den säkra sidan! Den låg under mossan, så då måste man ju liksom riva fram den.. stackars mossa..

Film 2. Sansa hittar där doften är gömd nästan genast, och riven ner mossa, igen.. Men hon verkar inte helt med utan fortsätter leta runt en massa. Matte är dålig och slö och springer inte efter hundskrället och spelar ignorant (som man ska, för att inte omedvetet visa var doften är med kroppsspråk) utan står bara där och låter henne göra sin grej.. Sansa verkar inte bry sig om mattes signaler ändå utan söker glatt vidare, lite sådär småmysigt distraherad. :D
Roligast är hur hon väljer att markera doften när hon till slut går tillbaka. ;D

Höstnosen

Jag kan tävla, jag är inte rädd..
Jag kan tävla, jag är inte rädd..
Jag kan..

Då var det gjort ändå, anmälan med stort A. Min första tävling, eller ja VÅR första tävling (utställning gills inte) för jag gör det ju faktiskt inte själv! Nose work utan hund skulle vara lite tamt.. kanske.

Tävlingen som vi nu då anmält oss till heter Höstnosen och är i nose work 1. Efter att ha klarat doftprovet tidigare i år så kändes det som vi faktiskt var tvungna att testa en tävling! I alla fall en! Prova på och se om man blir sugen på en till.. Så vi har väntat på att tillfället ska ges på rätt plats vid rätt tidpunkt. Och då blev det denna i Kolbäck i början på Oktober. Inte så farligt långt att åka, lite tid innan att träna mer på (och illusionen att man kan bli bättre förberedd..).
Men det är en sak som gör det hela så mycket läskigare: tävlingen är en heldag! Från 8:30 när det är banvandring till ca 17:00 som är tiden då det beräknas vara klart.. Beräknas, det kan bli ännu senare.
Ha då i åtanke att det är 4 moment, vilka går ut på att hitta doften INOM 3 minuter. Så, 4x3 minuter tävling, resten typ.. väntan. XD
Det är lite roligt ändå att det inte är själva tävlingsdelen som skrämmer mig mest, utan dessa timmar av att vänta på sin tur. Vad gör man!? Jag har aldrig varit i situationen. Sitter alla och pratar och dricker termoskaffe? Är alla för sig och gör sin grej, typ läser på mobilen? Jag har igen aning.. Kommer garanterat somna om vi bara ska sitta och stirra i timmar i sträck.. >____>;

Trots all min oro och nervositet som kommer med det hela så ser jag fram emot det, ändå. Tävlingsbiten, alltså. För jag har riktigt hög tro på Sansas kapacitet! När vi tränar nose work känns hon så stabil, motiverad, glad, säker... Mitt jobb som förare är ju i princip att läsa av henne, och att hålla koll på vad hon har sökt av så vi inte missar något. Det känns ändå som en uppgift jag kan klara. Hennes frysmarkeringar är sjukt stabila, vi har provat i flera olika miljöer och det funkar bra! Och även utan så har jag en viss känsla för när hon är doften på spåren.
Visst finns det saker som kan gå fel! Hon kan hoppa upp med tassarna under fordonssöket. Hon kan "fuskmarkera" en behållare. Hon kan få hjärnsläpp på utomhus eller inomhussöket och helt missa doften..
Men så får jag inte tänka! Här ska det vara fokus på det positiva, för en gångs skull! Jag vet att hon kan!

Min målsättning inför denna tävlingen är enkel: att gå in på banan med en god känsla! Att fokusera på att göra vår grej, fokus på samarbetet och att ha kul med det. Jag vill gå av plan med en bra magkänsla, att vi hade ett skönt flyt tillsammans på banan. Sen skiter jag i om vi vinner!
Men visst vore det kul om det kunde gå bra, också. ;D

Lite blandat från Gotland

Det blev inte så jättemycket bilder från Gotland.. En ursäkt kan ju vara att vi fick stå ut med en hel del regn, och när det väl var fint hade vi inte alltid kameran redo! Det var ändå fint och mysigt med flera fina kvällar och ställen. Här kommer lite bilder i blandad ordning. :)

Lite annorlunda mot lokala badplatsen i en lugn mälarvik. Men vad gör det, vatten som vatten enligt Sansa! Och vatten = bada!

Oj då.. kanske man ska ha lite respekt för havet och dess vågor ändå.. Notera att det regnar. En god anledning att bada när man redan är blöt!

Strandsatt på en ö!.. vad är det hon får syn på i vattnet?

Pinnar går hem oavsett plats!

Mysig kväll utanför Visby. Det gäller att inte gå för nära kanten.. 

Utsikt över Visby.

Lite fina solnedgångar hör till när man är på Öland eller Gotland.

Med höjdrädd husse var det inte tal om att gå ner för några branta klippor.

Bäst att hålla sig borta från kanten! Husse paranoid så fort Sansa går i närheten av kanten.

Lite knotiga tallar kan alltid utgöra lite klätterställning.

Mysigt.

En hel del grottor på Gotland. Sansa såklart i utforskar-mode.

Sådana här har vi inte hemma, menar Sansa.

Undra om "hem" finns nånstans där borta på andra sidan..

Många meter ner!

Fler grottor!

..med sådana här invånare. Passar bättre här än i vår källare.

Promenad utmed höga klippor i närheten av havet.

Sen hittade vi en väg ner! Mysiga bäckar rinner lite varstans. Kristallklart vatten och fullt med gröna små växter som fyller bäckarna.

Nästan så man ville ta av sig skorna och hoppa i!

Mycket bättre än någon så kallad Bregottfabrik.

Konstig men glad kossa.

Hmm.. Vågigt hav går an.. men det här.. det vettetusan.

Alltid ska det badas.

Fler bäckar.

Som når ut till havet på ett eller annat sätt. 

Husse mixtrar med kameran.

Tripp tripp.

Ganska nöjd med semestern ändå!

Ruinens förbannelse...

Vad är det egentligen för hemsk vålnad som förföljer Sansa genom ruinen..!? Den syns på så många bilder.. men var den verkligen där, eller är det bara en förvriden skepnad ur Visbys historia som speglas i kamerans lins...

Generös var den i alla fall..

o___o;;

In dit solen aldrig når..

Sansa gillar INTE att bli satt i ett fack. Hon är en tvättäkta snöflinga. :>