Sansa gjorde helt fantastiskt ifrån sig på sin första nose work tävling, och jag tror inte jag kunde be om ett bättre resultat.. faktiskt!
Dagen var uppdelad på förmiddag och eftermiddag, och likaså var de tävlande uppdelade på två grupper. Ena gruppen började med inomhussök och fordonssök och den andra med utomhussök och behållarsök, och sedan bytte man på eftermiddagen. Det var i alla fall den ordningen som vi fick, och vi hamnade ganska långt ner i listan så det blev en lång väntan innan det var vår tur.
Tävlingen hade en del överraskningar för oss också, bland annat att tiden för varje sök är 2 minuter, istället för 3 som vi har fått höra innan. Lite nervöst, men inget problem skulle det visa sig.
Inomhussöket var det första vi gjorde, och det gick klockrent, nästan så jag knappt själv hann reagera innan det var klart. Det var ett litet och trångt utrymme med luckor och förvaring och lite annat, men var väldigt slitet. Jag ställer mig utanför linjen och ser till att jag har kontakt med den superentusiastiska Sansa innan jag skickar in henne i rummet. Hon går direkt målmedvetet till ett hörn och börjar där, nosar sig utåt, kommer till en glipa mellan två luckor, nosar nerifrån och upp och när hon når rätt punkt fryser hon med nosen som om hon varit en robot. Jag bara höjer armen och säger "markerat" och domaren sägen "rätt" och så på några sekunder är det hela över!
Så vi går ut till fordonssöket. På banvandringen fick vi veta att det var tillåtet för hundarna att hoppa på fordonen och till och med att klättra upp på dom (dock som alltid helt förbjudet att krypa in under). Inte för att det spelade så stor roll. Sansa kom aldrig till det andra fordonet utan fastande direkt på det stora släpet. Hon gick runt där fram vid fästet ett par gånger, nosade i båda ändarna av ett rör innan hon bestämde sig för vilken ände som var rätt och frös med nosen där. Markerat, rätt, klart! Ja, jag litar på min hund! <3
Domaren gav lite feedback, eller ja positiva kommentarer egentligen. Det blev ingen kritik utan hon nämnde vårt fina samarbete, att jag litade på hunden, hur trevligt det var att se Sansas driv och glädje till arbetet. En väldigt självmotiverad hund är hon verkligen!
Några fler timmar går innan det är dags för sök nummer tre, som är utomhussöket.
Där går det mycket som det gjorde innan. Jag litar på Sansas förmåga att hitta doften och låter henne leda. Jag funderar på om jag ska få henne att söka av en lastpall som ligger i gräset med hon visar inget intresse av den delen av planen, utan söker sig in till målet helt utan mattes tafatta hjälp. :D
Behållarsöket var det som gick sämst, eller ja det tog längre tid än de andra och kändes svårare. Självklart vad det dessa hemska "pizzakartånger" som låg utspridda på ett halt trägolv.
När jag förberedde mig att skicka henne råkade jag hålla handen innanför startlinjen så tiden startade, men personen som tog tid var snäll nog att säga till så jag började direkt.
Sansa var igen målmedveten, började direkt att söka av lådorna, men halkade runt lite på golvet. Det gjorde lådorna också.. Det blev lite förvirrade vilka hon hade nosat på och inte när de liksom flöt omkring! Men till slut så frös hon på en i alla fall, och det var självklart också rätt låda!
Igen får vi höra positiva saker om vårt jobb. Jag hade trott att det skulle bli någon kritik om behållarsöket men inte, istället tycker hon att Sansa visar en bra motivation och tycker om att hon börjar söka direkt. Hon vet vad hon ska göra, helt enkelt! Vet vad vi håller på med och vad som förväntas av henne.
Hon som tog tiden gosar senare med Sansa inne i kafeterian medans vi väntar på prisutdelningen och Sansa är lika lycklig och gosig som alltid när hon får mänsklig kontakt. Hon säger dessutom att om det fanns ett "tidtagarens pris" så skulle Sansa vinna! Ja varför inte. ;D
Vi klarar i alla fall alla 4 sök helt utan anmärkning! Det finns visst också något som kallas "särskilt samspel" som domaren kan ge till ekipage som de tycker fyller kriterierna.
Priset för "särskilt samspel" var ett stort hundkex. Så jag fick vid tre tillfällen trycka mig igenom den fullpackade kafeterian inför alla och ta emot ett kex när mitt namn ropades upp. Sista gången säger personen som delar ut priserna att hon ser en röd tråd här. Ja, helt klart fanns det en röd tråd. <3
Det var bättre än att vinna första pris.
Vi fick 3 stycken!
Två andra ekipage fick också den utmärkelsen, en var.
Men vi fick 3 stycken!
För samspel! Mellan mig och Sansa. <3
De betyder allt. Vem bryr sig om en tid? Sekunder hit eller dit, taktik, att vara snabb och effektiv. Vad är det i jämförelse med att samarbeta väl och ha samspel? Klart man kan ha allt det där, men vi hade i alla fall det viktigaste i den listan.
Ute på gården när vi letar efter våra bedömningar bland otaliga, utspridda högar kommer en av domarna fram till mig. Hon säger att vi borde vara väldigt stolta och nöjda över att vi fick "särskilt samspel" av så många, att hade vi fått en till hade vi också fått ett diplom för det. Det kändes verkligen som en äkta stor prestation när det blev så uppmärksammat.
Jag är superstolt över vad vi gjorde, och över Sansa, som trotts kyla, vind, jättemånga främmande hundar och människor och timmar av väntan och ingenting kunde prestera så himla fint och med en sådan fantastisk glädje som riktigt strålar om henne! Hon älskar verkligen att visa vad hon kan!
Vi kom för övrigt på plats 13 av 40. ^^
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar