Lunnis!

Ingen har väl tröttnat på bilder och filmer av gammal mobilkamerakvalité än va..? Bra! För här kommer lite till!
Gammel husse var på IKEA, och det betyder såklart det obligatoriska nya gosedjuret! Denna gången en.. trumvirvel.. Lunnefågel! O___O

Lunnis är en rolig filur.

Världens coolaste gosedjursidéer kommer hand's down från IKEA, det måste jag säga. Och jag hoppas jag får en check i brevlådan för att jag gör reklam nu, också.. ;D
Varning, detta är en blogg med product placement!

Smaka lite..

I alla fall, Sansa blev ju jättekär i gammel husse och helt eld och lågor när han kom hem och gav henne denna helt nya, fräscha, odregliga, ohåliga leksak! Tyvärr filmade jag inte precis när hon fick den och fnattade runt och visade alla sin nya Lunnis, men det blev en filmsnutt lite senare när leken lugnat sig några (hundra) knop.

Sansa + Lunnis = <3

Sansa väntar spänt på att få sluta sina käftar runt lilla Lunnis strupe.

I veckan slog det mig.. Sansa är ju faktiskt ingen valp längre.. Det var faktiskt länge sedan hon var en valp! Hon är knappast ens en unghund! Typ en vuxen hund. I vår fyller hon ju 4! Nu kan man inte tänka "ja men hon har ju inte vuxit klart än.." för det ska hon ju tamigfan faktiskt ha gjort vid det här laget!

Det finns inte så många "första gången" längre, eller "Sansa gör något nytt och gulligt". Nu efter 3+ år har man gjort det mesta som man gör, och lite till, och sett henne från diverse olika vinklar i olika miljöer.
På det sättet har man tappat lite intresse för bloggen. Jag har inte lika mycket att säga längre som inte redan blivit sagt ca 70 gånger, och vi är inte lika pepp på att släpa med kameran längre för att dokumentera Sansas uppväxt. Nu är det liksom vuxensträckan kvar, hon kommer inte att växa ifrån något och det mesta ha vi redan fotat någon gång. Så där har ni min ursäkt och anledning till varför bloggen är så tråkig! ;)
Det var ju från början ett projekt i stil med att fixa ett fotoalbum med text om den nya söta valpen. Nu är hon ju typ vuxen och ful.. <3

På samma sätt har vardagen blivit ännu mera vardag. En valp innebär så himla mycket mer än vad man kan tro. Man ska träna den, både i vardagslydnad och allt möjligt annat som tillkommer. Hon utvecklas hela tiden och man ska knyta sig an till varandra, lära känna varandra och skapa en kommunikation. Man tänker hela tiden på träningen och utvecklingen och var man vill göra och testa och kurser man vill gå.. Och sedan, 3 år senare, så har man hunnit en lång bit på vägen. Sansa känns ganska.. färdig? Man vem hon är och hjulen har mycket riktigt hittat sina spår att rulla i; resan är inte lika mycket av ett äventyr längre.

Jag vill absolut gå mer kurser, och ta med Sansa på nya saker, och så vidare och så vidare. Men man måste också inse att nu är det en vuxen hund man har och (i vårat fall) är mycket av själva utvecklingen och uppbyggnaden ändå färdig, eller såpass färdig som den blir.. Helt klar är man ju aldrig!

Utmaningen är att inte bli för bekväm nu när det är så.. bekvämt. Man har en fungerande rutin. Men med det sagt så ska vi ju fortfarande göra annat skoj ibland! Och inte glömma att träna och bygga vidare, även om det inte känns lika avgörande längre. Stackars Sansa vill ju ha ett utvecklande liv, inte "bara vara" hela tiden! Och det ska hon ju få, såklart..

Man kan ju lära GAMLA hundar sitta, eller hur Sansa? ;D