lördag 29 april 2017

Det bra med det dåliga

En hel del har hunnit hända sedan jag skrev sist om Valerie, som då fått en knöl på ett juver och skulle opereras.
Nu har operationen varit, och gått bra. Hon har haft stygn, såret har läkt utan problem, och stygnen har blivit borttagna. Under perioden då hon hade stygn var hon tvungen att vara "inlåst" i gammel-husses rum, och borta från de andra djuren för att få lugn och ro. Det gick förvånansvärt bra, som tur är, och hon blev inte så farligt rastlös. Som tur är så sitter ju gammel-husse där inne och jobbar vid datorn en hel del, så hon behövde inte vara ensam mycket, heller.
Tänk att det kan gå så problemfritt! Valerie kom ut på andra sidan utan några komplikationer, och då är hon ändå 13 år!
Visst, det uppkom en vätskefylld "säck" under huden som vi var oroliga över, men den gick ner av sig själv och försvann snabbare än vad veterinären ens trodde att den skulle, så det gick bra trotts att det skapade osäkerhet hos oss.


Nu är hon återställd och livet går vidare som vanligt! Mer eller mindre, i alla fall. Cellprovet bekräftade vad vi kanske förväntat oss men inte hoppats på. Malign cancer, och det finns inget vi kan göra, bara vänta och se. Men jag är ändå optimistisk (ta en sceenshot på den, det hände inte ofta!). De tog hennes tumör med bra marginal, och på röntgen och ultraljud innan operationen såg de inga andra tumörer. Med lite flyt så är cancern faktiskt borta! Eller i alla fall så är spridningen såpass långsam att hon har år kvar att vara relativt frisk. Ser vi någon förändring hos henne är det bara att åka in och kolla upp, något annat sätt finns inte.
Men som sagt, just nu är hon sig själv, och jag tror hon tycket det är härligt att få sin självständighet tillbaka.. och att slippa allt pill med sårtvätt, tempen och obligatoriska stygnundersökningar vart om vartannat. Att se henne vandra runt och göra sin grej gör alla bilresor, all oro och alla dyra behandlingar värt det i slutändan. Egentligen, ingen lever för evigt. Huvudsaken är att det livet som finns kvar blir en så bra upplevelse som möjligt.
Det säger jag nu, men man blir inte redo att förlora någon man älskar, hur mycket man än förbereder sig på tanken. Stanna hos oss länge, Valerie. <3


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar