Vi åkte in till Strömsholms till slut med en hund som var seg och hängig. Veterinären vi träffade där gjorde en allmän undersökning och sedan kollade hon på ögat, och den delen av ansiktet.. Redan i väntrummet tyckte jag Sansa luktade lite illa, men jag hade smörjt in hennes tassar på förmiddagen med en salva som luktar en del, så jag tänkte det är nog den, tills veterinären påpekar att det luktar från hennes mun.
Med en närmare titt, eller egentligen en titt över huvud taget, så upptäcker vi att hennes kind är riktigt svullen. Ser man henne framifrån är det väldigt tydligt, så hur vi missade det.. Ja, vi tittade väl oss blinda på det där ögat?
Veterinären tar trycket i ögonen på henne och det är normalt. Sen så börjar vi krångla med munnen.. Vi berättade att hon haft svårt att öppna munnen och att det gjort ont, och hjälp säger jag bara! Den reaktionen Sansa hade när veterinären började klämma och trycka på hennes käke på den sidan av ansiktet! Hon blev helt galen, typ, och kastade bakut som en rodeo häst och ville bara bort. Jag har rivsåren efter att ha hållit fast henne som bevis. :P
Då ser man skillnaden mellan att ha en liten hund och att ha en stark staffe på 13,5 kg.. Och då är hon relativt liten ändå! >____>
I alla fall, Sansa har jävligt ont i käken, är svullen i halva ansiktet och har ett svullet öga.. och sen så börjar hon dregla blod. Vi får INTE upp Sansas mun nog för att titta in, det gör för ont, och veterinären tror inte att lugnande kommer att hjälpa. För att undersöka i munnen behöver hon sövas. Bara att det finns så lite personal på en lördag att även om vi hittade felet hade vi inte kunnat göra något åt det.
Det blir en del prat hit och dit, som vanligt. Till slut bestämmer vi att vi ska komma på onsdag igen, då det finns en ledig CT scan tid, och gå vidare. Antagligen har hon en infektion i munnen med en böld eller liknande som vuxit och vuxit djupt där inne någon stans och det ökade trycket och massan har tryckt på ögat och gett svullnaden i ansiktet. Vad som är infekterat kan vi inte veta utan att kolla efter.. Det är det CT:n är till för, för att få en inblick in i hennes lilla huvud. Innan de scannar henne, när hon är sövd, ska de kika in i munnen för att se om det är något tydligt som syns.
Det kan vara en tand som skadats och fått en rotspetsabscess till exempel. Eller en bit ben som fastnat någon stans på nåt sätt, eller en bit pinne, eller ja vad som. Något har ju orsakat infektionen i alla fall.
Efter en CT scan ska de ringa oss och säga vad de hittat, och hur de vill gå vidare med det. Så ska vi väl typ ta ställning till det.. men vad har man för val, egentligen? :|
Vi fick en massa mediciner hon ska äta nu fram till.. dagen.. Rimadyl mot smärta och inflammation, Clindabuc som är en antibiotika, Pepcid för hennes stackars mage som får så mycket starka medel att jobba med och sedan fortsätta med ögondroppar och en annan sorts ögondroppar igen som är fuktgivande. Det var väl det.
På vägen hem börjar Sansa blöda på "allvar" från munnen. Inte rent blod då, utan mer som tjockt dregel/slem med blod i och lite annat mer.. illaluktande rött klegg. Det luktar död, och kommer antagligen från det infekterade området som spruckit under dagen och börjat tömma ut sig. Vilket är en bra sak! Men Sansa verkar ganska medtagen och nere. På ett par timmar av att torka röd gegga från hennes mun då och då så har halva hennes ansikte läckt ut, svullnaden är praktiskt taget borta...
Sedan följde en jobbig natt av en rastlös hund som inte vill sova. Hon vill ut, men inte för att göra något annat än att ta sig en titt runt och nosa lite. Sedan vill hon till gammel-husse, sedan vill hon till oss igen, och sedan ut, och sedan slicka sig på tassen, sedan slicka på täcket, sen gå ut en sväng...
Ja, det var min natt ungefär att vakna var 20e minut och se henne stå upp i sängen och gnälla mot dörren. Min gissning är att hon kände sig rastlös, och sedan lite mysko i huvudet efter den där smärtstillande sprutan hon fick hos veterinären.. :P
Rimadyl funkar visst inte alls ihop med kortison, så under denna tiden kan hon inte äta det. Vi får se vad det har för konsekvenser. :/
Annars mår hon bättre idag. Svullnaden är som sagt betydligt mindre och hennes öga ser normalt ut igen. Dessutom får hon ju smärtlindring.
Däremot vill hon inte öppna munnen helt och hon verkar ömma runt käken. Infektionen/det som orsakar infektionen är ju inte borta. Men hon har mindre problem med symptomen. :)
Vi kollade lite in i hennes mun med en ficklampa och det såg något rött ut längst bak på den övre tandraden, bakom med vid den sista tanden. Men inte lätt att tolka det, heller.
Det man undrar är ju hur länge hon gått med en infektion/något som gör ont i munnen utan att vi märkt något? Det känns som det borde ha varit en period av uppbyggnad innan det går så långt att ögat och kinden sväller upp på detta sättet. Stackars Sansa.. Men vad gör man när de inte visar att de har ont? Eller att tecknen är så diskreta att man inte ser dem. :(
Klart man får dåligt samvete.
Jag hoppas innerligt att det inte är en tand som är problemet, eller att infektionen har gått så långt att den spridit sig vidare in i käkbenet eller nått. u__u
Men just nu är det bara att vänta, så får vi se vad de hittar, och vad försäkringskassan säger om det...
 |
| En bild som är några dagar gammal. Sansa instruerar hur man gör när man chillar. |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar