Juno promenerar

En [liten film] på Juno (och Miso) när hon.. går? I luften?
Det är något med katter alltså, finns det någon som inte har mysko saker för sig?

Men allt går bra hittills. I natt var första natten Juno fick vara ute lös i huset med Miso, och vi väcktes inte av ljudet av två katter som försöker mörda varandra. Det känns lugnt! Dag för dag kommer de bara bli mer och mer vana vid varandra.

Det gäller Sansa också, som fått någon lätt lektion i att katter är läskiga och jävligt spännande på samma gång.

Tror inte vi vågar lämna alla ute i huset om det inte finns någon hemma än, för att vara på den säkra sidan. Men det tar nog inte lång tid innan vi gör det också.

Hon har fått en ordentlig genomgång med borsten (och mer finns att göra!) och vi har bytt mat till samma färskfoder som Miso äter också. Juno är som sina nya syskon ett matvrak, så det var inte så svårt! Nu ska vi alla landa i vardagen med dessa tre "små" djur igen, alla med sina olika personligheter och egenheter. Ska bli en spännande resa att lära känna Juno bättre.

För övrigt så är Juno nu officiellt vår katt! Ägarbyte ifyllt och inskickat, försäkring fixad, ja nu är vi fast med henne så länge hon/vi lever. Känns riktigt bra. <3

Katttrappa.

Möt våra nya grannar

Jag brukar inte vara så förtjust i barnfamiljer, men denna gången är ett undantag. <3

Familjen Koltrast!

Från vänster: Do, Re, Mi, Fa.

Möt Juno

Så var man tre igen. I alla fall blir det nog så.

Helt plötsligt hittade Daniel en katt som verkade kunna passa oss på Livbojens facebook, och frestelsen blev för stor. Vi kontaktade dom, men kissen i fråga hade redan en annan intresserad och hade flyttat... Senare får vi ett sms: den gamla katten i det nya hemmet verkar inte gilla henne. De undrar om vi ska hålla kontakten, är vi fortfarande intresserade? Och ja, vi skriver att vi är det. Inte för att jag känner mig helt säker, men på papper låter det som en fantastisk katt som borde passa oss.
Men men vet ju aldrig... Vad ska Miso tycka? Vad ska den nya katten tycka om Sansa?
Vad Sansa tycker är irrelevant. <3

Titti, som katten hette från början, hade levt ihop med 30 katter och sen hade ägaren övergivit hela bunten. Så de skulle omplaceras.
Hon var uppenbarligen van vid andra katter, i alla fall! Och hon beskrevs som väldigt kelig, vilket skulle visa sig stämma in perfekt.

Första mötet gick såhär: vi gick in i rummet där hon bodde tillfälligt, jag hukade mig ner och hon kom och började stryka sig mot mig. Jag är inte van vid att katter är så kärvänliga mot mig som en främling. Det fanns inget annat vi kunde göra än att ta med oss henne hem.

Nu har Juno, före detta Titti, bott hos oss i 2 och en halv dagar. Vi har redan öppet i nästan hela huset, Miso och hon och Sansa kan gå fritt runt där och det känns riktigt positivt. Som väntat är Juno väääldigt kattvan och lugn, nästan ointresserad av Miso. Miso är lite skeptisk och lite rädd, men Junos lugn verkar ändå smitta av sig. Sansa är nyfiken och verkar ha det svårt att fatta att det finns TVÅ hela katter i huset?! När hon sett Juno går hon och nosar på Miso, som om hon måste kolla om det inte är en och samma katt ändå...
Juno är inte helt säker på Sansa, men som sagt.. lugn. Sansa är inte lugn, men börjar förstå att denna katten vill också ha personlig space och kommer nog slappna av lite när det hela inte är så nytt längre.

Vi har inte officiellt adopterat Juno än, men det ska nog mycket dramatik till för att det inte ska bli så nu. Jämfört med vår tidigare erfarenhet med att introducera två katter för varandra så är det sån enorm skillnad. Vi är alla lite skadade efter de 6 dramatiska månader det tog för Valerie och Miso att komma så långt som vi redan kommit med Miso och Juno. Håller tummar och tår nu att inget händer som försvårar processen!

Juno är för övrigt 12 år, som Miso. Hon ät helt svart från morrhår till trampdynorna, och har vackra gul-gröna ögon. En fantastisk katt som varit med om mycket, och som helt passar i sitt nya namn som är taget från den högsta gudinnan i romersk mytologi.

Mytomspunnen gudinna.