På rätt kurs

Egentligen händer det saker varje dag som man skulle kunna skriva om här.. så blir ju dock inte fallet! Iafall så har vi och Sansa börjat gå på valpkurs. Sanningen är att vi varit där 2 gånger redan, så det finns ju ett och annat att berätta. Valpkursen ligger 30 minuters bilresa bort och hålls av en kvinna/tant/tjej/dam-välj själv som vi tycker har rätt synsätt när det kommer till att hantera hundar; belöna det som är rätt istället för att bestraffa det som är fel! Första tillfället var vi 8 deltagare (valpar) med tillhörande ägare där vi fick chans att träffa de andra, presentera oss och göra några enkla kontaktövningar. Kul nog fanns även en annan staffe-valp på kursen! Vad vi kunde höra var den bara några veckor yngre än Sansa, men märkligt nog var den mycket, mycket mindre! Sansa stor, eller den liten? Vem vet.

Vadå allt detta snack om stor?!

Sansa har visat sig vara riktigt duktig på att koppla av. Från att kanske vara en av de valpar på kursen som är mest framåt i början, är hon också en av dom som sen kopplar av bäst. När nästan alla andra valpar lade sig på marken jämte matte/husse.. ja, gissa var Sansa låg, i vårat knä såklart. Staffe a'right!

Andra kurstillfället var en teorilektion och det var av någon anledning färre valpar/personer där. Deras förlust säger jag, för det var en lärorik stund där kursledaren pratade om allt möjligt som var bra att veta, tex ensamhetsträning, inkallning och dylikt. Ser fram emot nästa vecka!

Annars har vi gjort lite allt möjligt, här kommer lite bilder istället!

Matte hoppades att jag skulle våga hoppa upp på stocken, jag svarade med att utan eftertanke springa fram och tillbaka hela vägen!

Ifall man skulle få jobb som antik vas är det bra att piedestal-öva.


.

Titta, jag lyser!

.

Mowgli, säg efter mig: Aaaagh! Nej nej.. såhär: RAAAWWRRGH!

.

Stenen gjorde mig.. tröttare.. och.. tröttare

.

..hemma.

.

???!

Tandlossning

Ja då var det igång då! Sansas mjölkisar har börjat lossna och hon har redan tappat sådär fyra stycken av de små tänderna längst fram. Till och med så att de nya tänderna har börjat kika fram! Hon verkar inte påverkad direkt, kanske lite mer sugen på att bita på saker men inget extremt. Det kanske blir värre när de stora tänderna som sitter mer djupt rotade ska lossna.. Fast de sitter lite löst redan nu. Jag vet ju inte hur lång tid det brukar ta, om det kommer ganska snabbt eller är en mer utdragen process. Det återstår att se!

Här nedan syns en ytterst skrämmande bild på Sansas mun! Bilden får en extra stor storlek, för effekt! Ser mer ut som någon form av djuphavsmonster om man frågar mig men.. Lite ska ju dokumenteras ändå. Hon tappar ju bara sina tänder en gång (hoppas jag!). De två längst fram i överkäken är nya tänder som tittar fram!

Ut med det gamla och in med det nya!

Sansalabim!

Nu finns det lite nytt att kika på under fliken "Sansa" i menyn.. inom kort kommer lite om hur det var att gå på valpkurs för första gången!

Sansa gets a booboo

Jag som trodde att staffar var hårda! Nej skämt åsido, nu på morgonen fick Sansa uppleva någonting nytt. Hon blev nämligen getingstucken!
Man skulle ju kunna tro att hon visste vad det innebar att ha ont någon stans, hon har ju faktiskt fått både rivsår och skarpsår, sprungit med huvudet först in i hårda möbler, ramlat och rullat ner för backar och fått katt-klor i ansiktet. Men nej då, inget av det kändes typ alls, hälsar hon! Det där sticket, däremot...
Daniel tog ut henne på en morgonkiss när hon antagligen trampade på en bålgeting som vaknat på fel sida. Vi har ett bo av de "små" liven ovanför ytterdörren, och man känner inte av dom direkt. Det är mest på sena kvällen och natten som dom gör sina geting saker och surrar runt. På morgonen ligger det alltid någon ny död bålgeting på marken, och ibland någon som inte dött än men som krälar runt lite sådär. Sansa har visat ett milt intresse men lämnar dom  oftast ifred.
Huss tog in henne när han nästan direkt såg att hon hoppade på tre ben, och väl inne tog det inte lång tid innan klagosången började. Det fanns ingen tvekan om det: apokalypsen var här! Stackars Sansa var helt enkelt döende! Tyckte hon själv, alltså.. Jag tror snarare att 70 procent var smärta och 30 procent handlade om ren förvåning och kanske lite rädsla över den här nya, otrevliga upplevelsen.
Visst ska man inte ömka hunden för mycket när den håller på, det kan istället göra saker värre, och vi visste ju att det inte var något farligt. Men det sved i mattehjärtat när den lilla gnällde och kved och praktiskt taget tjöt ibland. Det höll i sig i kanske 3 minuter? Sen tröttnade hon och somnade istället. Tassen var öm ett tag men nu är hon som vanligt. Vadå ont? Haha! Jag skrattar smärtan i ansiktet! ..Ja hon är ju sig själv igen i alla fall..

Dålig bild, men tassen är lite svullen. Man såg en röd prick där hon blev stycken. Aj aj.

Andra nyheter är väl att valpkursen äntligen närmar sig, första kurstillfället är redan imorgon eftermiddag/kväll! Så mer om det senare! Spännande värre. Ska bli så roligt att se vad det är för andra valpar och människor som kommer vara med. Dessutom blir det en liten konfirmation på hur träningen har gått här hemma. Vore roligt att kunna komma dit och imponera! Men jag förväntar mig väl något mer i stil med att hon är ganska så "average" för sin ålder. Vi har ju bara tränat och klickat och sånt för att det är roligt, och inte några tricks eller heller direkt. Mest fokus har varit på det vardagliga. Sitt, ligg, loss, kom hit, hämta leksaker vi kastar, stanna, hoppa ner/upp, nej, vänta.. Ja okay så listan är inte så kort! Men allt är inte klockrent heller ännu. Att gå fint i koppel klarar hon jättebra ibland, men på nya platser med mycket annat roligt drar hon fortfarande för mycket. Det blir väldigt långsamma prommisar när man måste stanna hela tiden! Kanske valpkursen kan ge oss någon smart teknik och råd på den punkten! Jo just det, jag har tränat henne lite med hand-target också. Det gick lätt, att dutta matte i handflatan för mjukost eller banan är ingen konst! För Sansa äälsskarr banan och mjukost på tub.

Hm, hur är det katterna brukar göra nu igen för att ligga i en liten trång låda?

Katten kan få lådan, så tar jag soffan!

Katt och hund har börjat funka bättre, Miso mest av allt. Hon är cool som en filbunke mestadels av tiden. Sansa tycker katterna är typ det roligaste, mysigaste, pussigaste som finns! När Miso ligger i sin låda i soffan och Sansa är i närheten riktigt ser man hur hela hennes kropp håller på att explodera om man inte låter henne gå fram och hälsa! Hon lägger sig på magen och krälar närmare lite i tager (alternativt rullar och kråmar sig) medan hela hennes ansikte ser rynkigt och bekymrat ut. "Men vem ska då tvätta hennes öron om inte jag får komma dit!?"
Valerie är mindre road. Hon gillar Sansa bäst när hon ligger utslagen och sover, annars håller hon sig helst i något annat rum! Och Sansa skrämmer henne bara med sin buffliga kärlek. Men det blir lite mer avslappnat för varje dag.
Min största önskan angående Sansa och katterna? Att valpen ska lära sig att respektera dom, och att fatta när de säger nej och ge sig! Just nu skulle hon kunna ha ett sönderrivet, bloddrypande köttfärs-ansikte efter Miso's klor och ändå tro att de bara leker...
Det är tur att vi håller katternas framklor klippta och ovassa!

Att sova upptryckta mot bordsben är ingen konst. <3

Kärlek är...

När ens hund spontant vinglar fram och kollapsar i ditt knä, trycker in nosen mot ditt ben och suckar tungt med halvslutna ögon.

Förr eller senare kommer det alltid! Det där blödiga inlägget om hur mycket man bara älskar sin älskling. Och med all rätt, våra hundar är ju det bästa som finns. <3

Vi hundmänniskor älskar att prata om hundens villkorslösa kärlek till oss, och av alla raser jag har träffat tar staffen helt klart priset. Det är något så genuint och ärligt över deras tillgivenhet till oss människor; de bara ser ditt ansikte och hela deras kroppsspråk sprudlar av glädje. Man behöver inte muta en staffe till att vilja vara nära dig, eller jobba på att den ska se dig som det bästa som finns. Främling eller familjemedlem, den behöver bara se ditt ansikte så börjar svansen gå som en propeller av lycka!

Kom närmare för en puss, om du vågar!

Till alla som undrar varför man skulle välja just en staffe (aka mördarhund!), av alla dessa trevliga raser som finns, så kan jag bara säga "träffa en så får du se!"
Jag läste mycket om rasen innan vi skaffade Sansa, både på ett personligt plan och rent generellt om rasen, och det lät som en jättetrevlig och mysig hund. Men faktum är att jag är helt stum över hur fantastisk Sansa verkligen är. Även om vi inte haft henne så länge så går det inte att föreställa sig ett liv utan henne nu. Hon ger så mycket tillbaka, en helt öppen och ärlig kärlek som bara finns där ända sen den dagen vi hämtade hem henne. Hon har varit vår från fösta stund, och hon har behandlat oss som hennes också.
Helt enkelt, helt naturligt, så är vi bara varandras nu.

Desto trängre, desto bättre.

Sansa har en personlighet utöver det vanliga, en sorts oförklarlig glädje blandat med charmig klumpighet, sportig styrka och spänst och ett helt tankfartyg av oskyldigt bus. Det är helt fantastisk hur duktig hon är för sin ålder, inte en enda sak har hon bitit sönder. Vilken tur, vi fick den enda staffevalpen i historien som inte smular söder allt den kommer över till molekyler! Skor tar hon gärna, för att stolt spatsera runt med i munnen och slänga med hit och dit (så att skon slår henne i huvudet).
Det enda som saknas är väl någon form av självbevarelsedrift... Och roligare/mer obekväma sovställningar får man nog leta länge efter! Sansas talang: att se ut som en plockad kyckling när hon ligger på rygg.

 Kycklingben!

Snark...

Snaaark...

Åh, titta en katt! Den måste jag få jaga!

Inte? Nehe, okej...

Lite nytt!

Hej, ursäka att det har varit lite dött här på sistone, men det fina sommarvädret är väl en bra ursäkt?!

I alla fall, förra veckan tog vi med Sansa för att bada. Tyvärr är ju hundar allmänt ovälkomna på offentliga badplatser, så turligt nog känner vi till en badplats som ligger lite avsides och som ganska få känner till.

Såhär fin är badplatsen! Ganska blåsigt, men 27 grader i skuggan!

Matte försöker med alla knep..

Har vi badat färdigt nu..?

Jag ligger hellre här o..  tar det lugnt.

 Hon verkar vara lite kluven när det kommer till att bada. Lite rädd, men ändå nyfiken! Förhoppningsvis blir hon mer o mer bekväm.

Idag var vi också en sväng i Strängnäs för att promenera lite och miljöträna. Anmärkningsvärt var en mamma som utan att fråga släppte fram sin 2-3 åriga son till Sansa som glatt skuttade och slickade.. Inte för att Sansa skulle göra någonting.. men vad ska en 2 åring som knappt kan gå stabilt göra när en ivrig valp hoppar på..?

Strängnäs gör sig bäst soliga dagar som denna.

Hallå?! Jag brukar ju få godis när jag söker kontakt..

Mysigt! Den här gången verkar vattnet varmt o skönt!

GaaaaaAAAAaaaaaahhhhHHHHHHH1!!!!!1

Jag sitter på en sten, som man brukar säga om man spelar Mahjong.