En ren ren? Nej, en smutsig Sansa!

Det här med BARF (biologiskt anpassad rå föda) är ju väldigt intressant, tycker jag! Men också läskigt, för det är ju faktiskt en riktig vetenskap det där. Man ska ge rätt mängd av rätt sak. Inälvor och ben och kött av olika slag, organ såklart och så lagom med grönsaker! För att inte nämna passande kosttillskott beroende på, ja, allt möjligt! Spännande och nyttigt! Men, erm, jag tror vi får hålla oss till en light-version själva.

Sansa älskar ju när hon får någon mumsig, rå kroppsdel att smaska på! I frysen har vi råa, köttiga ben av ren som vi köpte med en gång med hennes färskfoder. Verkligen prisvärt, speciellt när hon inte får det så ofta utan lite då och då. Passar perfekt på gräsmattan på sommaren! Men nu när det är kallt och blött ute kör vi på en specialinköpt trasmatta istället. På den får hon bloda och gegga! Sen fick vi ju tillgång till härligt lammben för ett tag sen, som hackades upp lite med yxa och gummihammare och åkte ner i frysen. Delar som annars bara hade åkt i soporna (eller kanske i någon köttfond..) i de flesta fallen blev ren njutning för lilla fröken Sansa. Hon är så fokuserad när hon äter sina köttben! Fokus och harmoni, på något sådär självklart sätt. Med ljudet av knäckande och skrapande benknotor i bakgrunden.

Nu i helgen köpte jag faktiskt hem ett halvkilo kycklinghjärtan (igen). Innan var det tänkt att göra någon lyxig träningsgodis av de små pumparna men det gick inte som jag tänkt. Inte bara var det ganska så omständligt, men Sansa visade inte såpass starkt intresse efter att de kokats och torkats att det knappast kändes som om det var värt mödan! Denna gången får hon 2-3 stycken enkelt råa i maten. Det känns väldigt roligt att ge henne rått kött, för hon blir glad och så vet man att det är nyttigt för henne också. Speciellt dessa härliga ben som håller hennes tänder friska och snygga!

Am nam nam.. <3

Det blir ju lite dubbelmorals-varning på det där med kött när man själv är vegetarian som jag är. Att jag inte äter kött, fisk, skaldjur eller fågel eller någonting som innehåller spår av något som en gång varit vid liv (om växter lever eller ej får bli ett annat inlägg).. och sen klappar jag händerna av glädje när jag hittar ett köttigt ben i affären och kastar mina pengar i deras ansikten. Och visst kan det uppfattas som lite märkligt beteende från en allmänt hårt åtdragen vegetarian som jag är. Men som jag ser det så handlar det ju faktiskt inte om mig! För mig handlar det om det ansvaret man får när man har en hund, eller annat husdjur, gentemot dem. Som ägare har man ju all makt. With great power comes great responsebility!
Hundar ska ju äta kött! Inta bara men.. det är en annan debatt. Att jag sedan skulle gå och köpa någon form av veganskt/vegetariskt foder till min hund skulle ju vara att köpa något till mig själv. Jag köper inte hundfoder för mig själv, utan för Sansa! Så då får jag ta ansvaret för vad jag ger henne, och eftersom jag älskar henne och vill att hon ska må bra så ger jag henne det som hon mår bra av. Och det är inte ett vegetariskt foder enligt mig.
Så får jag väl vara lite dubbelmoralisk då! Men människor har ett val, det har inte våra husdjur. Jag väljer vad jag tror att Sansa själv skulle välja om det var upp till henne.
Sen så försöker jag ju vara medveten även här, och satsa på svenskt kött, vilt, ekologiskt osv i den mån som det är tillgängligt. För lite måtta får det ändå vara!

Bloggare och bloggobjekt på promenix i skogen!

Den här vägen! Jag hittar!

Erm, mamma, var är vi..?

Nyligen när vi var ute och gick i den lite större skogen nära där vi bor så stötte vi på ett rådjur! De finns ju här omkring, fast vi har inte sätt så många nu i sommar faktiskt. Sansa stod halvt nyfiken och halvt skärrad och tittade när rådjuret i en ilande fart skuttade iväg till säkrare marker. Men hon drog faktiskt inte efter alls, utan tittade tillbaka på oss och sen gick vi vidare. Med lite tur så kanske det fortsätter så? Eller så behöver hon bara känna av ett par gånger innan hon känner sig redo för jakt!Vi får hoppas att vi slipper en självutnämnd jakt-staffe i familjen..

Wohoo, eh sten!

Haha! Titta, en till sten!

Gissa vad jag hittade!

Sten. <3 Är ni stolta mamma och huss?

Sansas guide på hur man sover i en bil:

Vila huvudet på någonting lite.

Den vertikala ställningen är fundamental i bilsovning!

Och så kan man kollapsa ihop lite till en halvsittande ställning.

Det var allt för den här gången!

Kejsarinnans nya kläder

Staffar har ju som sagt allt annat än bra förutsättningar för att klara en svensk vinter, med lite päls och inget underhudsfett. Därför tyckte vi att det var dags att handla lite kläder.. och vi kunde inte motstå att köpa en randig stickad "tröja" vi hittade..

Perfekt promenadväder?

Snart dags att köpa ny sele eller halsband

Kan man se snällare ut?!

Obligatoriska efter-bilden

Alla goda ting är tre..

Det är inte så ofta vi får alla djur på samma bild. Särskilt inte när alla 3 ser helt efterblivna ut. Sansa ser ut som ett spöke, Miso som att hon har tappat ett par kromosomer och Valerie.. ja vad säger man?

Detta fantastiska luktsinne!

Man hör om hundar som sniffar fram mikrofragment av narkotika i tullen, hundar som hittar bortsprungna personer i skogen med hjälp av veckogamla spår.. och så hittar inte ens egen hund en väldoftande godisbit som ligger 3 cm från nosen.. Nåväl som Sniff säger, spår o sånt kräver ju övning, men man måste ju ge Sansa beröm för att hon har engagemang iallafall! Värt o nämna är väl annars att hon alltid hittar det man gömt, för eller senare...

Sorgliga farväl

Igår hände det då till slut att sommaren tog slut och min kära bror for till Tokyo. Och där stannar han allt i ett helt år! Väldigt trist för oss, men jag är glad för hans skull. Ett riktigt härligt och lärorikt äventyr hoppas jag det blir!
Så igår måttligt tidigt på morgonkvisten bar det av med oss alla till Arlanda. Sansa tyckte det var hutlöst tidigt att gå upp, men hon hänger ju med på vad vi gör. Hon sov som en prinsessa bak i sin ombonade bur!
Det första som var på dagordningen var att sätta sig och bajsa i mitten av en inomhuspassage. <3
Arlanda var lite jobbigt för en liten valpis. MASSOR med människor och väskor, och folk som pratar på högtalare, för att inte prata om hissar, och att vara i husses famn när man åkte rulltrappa!? Galenskap, det är vad det var. Dessutom så fanns det gott om människor där som tyckte att valpar är public property. De sträckte gärna ner en hand och pratade bebisspråk så intensivt som möjligt. Ryska i blå-grön jogging outfit, jag pratar om dig! Sansa kryper nästan ur sin hud av glädje och all fokus är som bortblåst. Men! Jag tycker faktiskt hon skötte sig superbra! Hon drog knappt alls i kopplet och hade ändå bra kontakt, och även om det kanske berodde på ren chock så gav det henne ett riktigt uppfostrat intryck.

Hela dagen efter lillhusse åkt kändes hon inte som sig själv, riktigt. Hon sov nästan hela dagen, och även om hon var glad så var hon aldrig riktigt tokglad. Ovanligt lugn, helt enkelt, och sömnig. Idag har varit lite motsatsen, hon har känts nästan övertrött från första stund och extra bitig och dryg sådär. Min (oifrågasättbara) teori är att hon saknar lillhusse, helt enkelt. Det är klart hon ser att han är borta! Och hon älskar ju lillhusse! Så inte så konstigt att hon är nere. D:
Men det ska nog gå bra, vi två som är kvar får helt enkelt älska henne 0,5 gånger så mycket var för att kompensera lite.

Några bilder då! Dagens tema är vinklar, kanske?

Här ligger jag och filosoferar om höstens pinnskörd.

Ben rakt bak är standard!

Tjohoo! Full galopp!

Huss försöker ta en bild på mig!? Då hjälper jag till genom att springa upp och slicka kameran! <3

Tveklöst min bästa vinkel. Ever.

Inga spår av höst

För en vecka sedan gick vi ut en sväng, och vi både sa i munnen på varandra idag känns det verkligen höstigt! Den där känslan av ljummet utbytt mot en kylig vindpust som gör att man någonstans kommer att tänka på halsduk.. Nåväl, idag var det 23 grader och alla hösttankar som bortblåsta!

Visst ser jag farlig ut?

Sansa väntar otåligt på att få äta alla stockar.

Jag har bara en fjärdedels årsring..

Tjuren Ferdinand?

Övar utställnings-pose.

Skugg-spöket är där igen va? Eller hur?

So much to do..

Sniff sniff

Börjar man utan förvarning bita i husses ben händer det här

Vi gömde en godisbit i stubben..

Tror ni hon hittade den?

Lite smått!

Ge hit handen så jag kan dutta på den då!

En liten bild från veckans valpkurs! Det var för första gången min tur att utföra de praktiska övningarna (i kör varannan gång). I början var hon någon annan stans, men sen när hon stirrat klart på de andra valparna fick vi riktigt fin kontakt!

Tittut...

Sansas nya, fina, säkra, skrammelfria bur! Sansa hälsar att den är elak, för hon kan inte sitta i någons knä nu och det var ju hela poängen med att ens åka bil! Men jag tror hon tycker den är ganska så mysig, också. Det har blivit en del skönsång, men det blir mindre för varje gång.

Om jag bara inte ätit den där sista godisen så hade jag ju kunnat komma igenom här...

http://www.youtube.com/watch?v=PBEXSiFzOfU

Sansa åt linjal, blev mätt! :D

16 hela veckor gammal, kan ni tänka er! Så stor hon börjar bli! Eller ja.. i storleken alltså.

Nu har vi mätt höjden på och vägt det lilla monstret, och hon krymper ju i alla fall inte!
Höjd: 34,5 cm (eller däromkring)
Vikt: 9 kg!

Störst, bäst och vackrast? Man blir i alla fall nyfiken på hur stora hennes syskon är nu! Om Sansa verkligen förblir kullens bamse eller inte.. Dino (hanen) borde gå om henne, kanske? Men han var ju också minst! Klurigt det där, och riktigt spännande och roligt att se vad det blir av de små!

Tidigare idag försökte vi få till lite bilder så man kan se hur Sansa-flamsa verkligen ser ut. Det var lättare sagt än gjort. Inte bara för att hennes aura i princip består av fartränder, utan för att när hon väl är stilla så vill hon inte stå, utan sätter sig ner! Vi är nog att skylla på där, som lärde henne "sitt" tidigt och har uppmuntrat det beteendet ganska så friskt. Men sitt är ju super.. bara inte när man vill att hon ska stå! Så här gick det i alla fall.

Jag tycker själv att hon utvecklas fint! Hon växer, men är inte mullig utan har sådär lagom med hull (enligt mig). Lite roligt att hennes bakben verkar växa snabbare än fram! Vad ska det bli av vårt lilla åbäke...

Vadå stora, långa ben? Jag är fullt proportionerlig!

Stå fint.. stå fint.. stå fint.. ATTACK!

Livet är rött på vitt? :D

Idag åkte vi en liten sväng till Taxinge Slott. Vi brukade åka dit ganska så ofta med Dolph och det är ett hundvänligt utflyktsmål med en trevlig miljö att gå i och en del saker att se på (mest av allt är väl slottets enorma utbud av bakverk att rekommendera). En annan rolig grej är att de har lite djur i utomhushägnader, som kaninen och hönor och framför allt grisar! Så idag hälsade Sansa på sina inte-så-avlägsna släktingar/artfränder grisarna! Och roligt nog så tyckte grisarna det var mycket trevligare än vad Sansa gjorde. Hon tyckte dessa stora, grymtande djur var jätteläskiga, men lite spännande ändå! Grisarna bara grymtade nöjt och tryckte sina stora trynen mot henne och sa hej. Grisar! <3

Åh ja just det! Vi har äntligen lyckats komma över en hundbur till bilen! De är populära på blocket så man får vara snabb! Är grymt nöjd med att jag till slut får min MiM variocage ändå. Det var ju den buren jag drömde om, och till halva priset dessutom. Vi ska hämta den imorgon. Score!