Sansa: Diplomerad valp

Gissa vem som redan smakat lite på märgbenet.

För hon har tagit studenten, för hon har tagit.. erm. Mer klarat av grundskolan, kanske? ;)
Sansa har i alla fall gått klart sin valpkurs! Den var 12 veckor (se kurstillfällen) lång och då med 4 teorilektioner. En mycket bra kurs och jag skulle rekommendera den till alla! Tack för alla goda råd och inspiration, Helenas Hundskola!
Sista kurstillfället var ikväll och det blandades med lite små övningar som att sitta kvar ute bland anda hundar (med gott om mellanrum då), men vi la också ett korv-spår! Ungefär vad det låter som, man drar i alla enkelhet en korv i en linje och sen ska hunden följa spåret fram till slutet där en belöning väntar. Sansa som spårat innan gick med full fokus och nosen klistrad i backen. Jag blev så stolt över henne med tanke på all störning omkring, och Helena sa ett par värmande ord om hennes fina prestation! I slutet av lektionen samlades vi runt långbordet inne i ladan och fikade och pratade. Jättetrevligt avslut på det hela, men det känns lite vemodigt nu när det är slut ändå. Tur för mig att nästa kurs, som är en lika lång fortsättningskurs, börjar i Januari! Längtar!

Helena gav oss inte bara ett diplom (som jag är barnsligt stolt över..) och ett kompendium med allt vi gått igenom under kursen, utan vi fick också en liten gottepåse med ett märgben, hundgodis och ett supergulligt litet gosedjur! Vi fick en orm, som för övrigt fått en hedersplats vid min dator långt från Sansas djävulskäftar!

Sen så åkte vi på en riktig överraskning! Det är ju så att vi skjutsat en annan kursdeltagares om heter Merja ett antal gånger under kursens gång . Hon är jättetrevlig och har också en staffe tik som Sansa älskar. Det har funkat bra, för det är inte mycket av en omväg och det är bara trevligt att sitta och prata lite på vägen dit och tillbaka. Vi har ju lite ont om hundkompisar (och kompisar med hund) så att hon dessutom har en staffe som bara är en knapp månad yngre än Sansa är ju fullträff.
Ikväll var det ju sista gången, i alla fall tills Januari, och då visade det sig att hon köpt lite presenter till mig och Daniel som tack för hjälpen. Inte lite heller, egentligen, utan rena lyxen! Jag blev ju nästan mållös! Verkligen roligt att hon uppskattar hjälpen såklart, men jag hade inte förväntat mig något sånt här. Presenterna var perfekta och vi blev superglada! Varsin stor och praktisk godisväska från Hurtta (som för övrigt är ett av mina favoritmärken på hundprylar) och ett jättefint fodrat reflextäcke! Daniel har ju inte haft en egen godisväska så nu har han en som han kan ställa in till sitt eget midjemått istället för att anpassa sin midja efter mig! ;)
Vi sa att vi skulle ses nått framöver och låta Sansa och Grynet få leka lite på riktigt, där de kan vara lösa och röja loss, och det hoppas jag vi gör också! Dessutom så vill hon gärna träna att gå med Grynet med andra hundar utan att de behöver hålla på med varandra, och sån träning är aldrig fel. Vore super att fortsätta ha kontakt och träffas, både för två och fyrbenta. :D

Nu ska det bli träning av! Tusen tack Merja!

Sansa är en något ofrivillig modell, men täcket verkar hon inte ha problem med!

Sansa och Grynet, BFF. <3

Ja du, att ta en bra bild med en mobilkamera i en dunkel gammal lada med två galna staffar som inte kan sluta hångla är en utmaning! Kvalitén är hemsk men motivet är det inget fel på!