Sansationellt!: Underbar och älskad av alla.

Över helgen hade vi besök av min faster Gun som bor i Halmstad. Det var första gången hon träffade Sansa också.
Gun är inte någon hundmänniska. Inte så att hon är rädd för eller tycker illa om hundar sådär specifikt, men hon ser inte direkt poängen med husdjur heller om de inte har någon speciell funktion. Vad har man för glädje av en hund, liksom? Och ska man väl ha en hund ska det vara disciplin som gäller, inget bus utan hunden ska vara på sin plats och människorna på sin.
Så, med andra ord, raka motsatsen mot hur vi har det här hemma! :D
Men så är det ju så att ingen kan träffa en staffe utan att det händer något. För varje dag som gick så tinade hon mer, och det hände flera gången på söndagen att jag gick förbi utanför vardagsrummet och hörde Gun mjukt småprata med Sansa i vad som nästa skulle kunna passera som en bebisröst. Dag ett skulle Sansa inte vara i soffan, i alla fall inte i samma ände av den som hon själv. Kväll två låg Sansa tryckt helt nära henne och sov medan Gun mjukt smekte henne över ryggen så hon suckade djupt. Visst gillade hon inte när hon hoppade och skulle pussas, det var lite omständligt och det kan nog alla förstå - en hund som studsar som en boll från marken upp till din mun är inte för alla. Men allt som allt så vet jag att hon åkte hem mer förtjust i Sansa än vad hon själv hade förväntat sig! Det är vad jag vill tro, i all fall. ;)
Trots att hon är lite busig, hoppig, pussig och gärna klättrar upp på en med sin svans i propellerläge, så är Sansa så hemskt charmig att det inte går att tycka illa om henne. Det bara är så, något med hennes sätt och personlighet som får de flesta att smälta - vare sig de gillar hundtypen eller inte.

På söndagen gick jag och Daniel en härlig solpromenad i glittrande lössnö med en fnattig Sansa. Det var inte speciellt kallt ute så vi bestämde oss för att hon skulle slippa täcke och få springa loss istället, för så länge hon går lös brukar hon inte frysa utom när det verkligen är riktigt kallt. Vi fick en del riktigt snygga bilder, och Daniel är jätteduktig på att fånga ögonblicken! :)
Det blev en lagom prommis på 1 timme och 40 minuter sådär, men vi gick inte speciellt långt utan ägnade mycket av tiden åt olika aktiviteter istället. Lite lättsam träning, lekar, bus, galenskap och ett litet uppletande av husse som gick upp och gömde sig i skogen!

Sansa var väldigt övertygad om att han satt någonstans runt den stora stenen, hon var bara tvungen att hitta hörnet han gömde sig bakom först. :D
Sen ser man plötsligt hur hon slår på nosen, och då går det fort! Jag måste säga att när det kommer till just uppletande och sök och dylikt så är hon enormt fokuserad på att få jobbet gjort! Man behöver inte oroa sig att hon ska bli nyfiken på något annat och följa ett viltspår eller liknande för hon ska hitta husse till varje pris! Ser väldigt mycket fram emot att gå den där kursen i personsök som står högt på min "to do" lista! Kanske redan nu i vår, om det vill sig väl! :)