Helgaktiviteter

För att bryta upp lite i all orolig väntan på att telefonen ska ringa får det bli ett litet inlägg om helgens strapatser! För visst var det lite av en strapats.. som lämnade mina och Daniels armar 2 meter långa i diket. Vi var och hälsade på i Torshälla och gick en lång stadspromenad följt av lyxmat hemma hos mamma! =)

Promenaden var trevlig men inte tack vare Sansa, som följde sitt vanliga tema med stress och drag-träning i kopplet genom hela Torshälla. Jag vet inte om det är miljön, eller för att vi är flera som går, eller för att Yoshy är med, eller för att jag och Daniel projicerar någon form av mystiskt kroppsspråk men Sansa går verkligen sämst i koppel någonsin på just dessa promenader! Frustrerande är det, men jag tycker också synd om henne att hon inte bara kan slappna av. Går jag med henne hemomkring i koppel funkar det helt okay och jag känner att jag kan träna på det. På dessa promenader kan man inte träna för Sansas hjärna stängs helt enkelt av. Något som måste ses över kanske, och komma fram till någon form av plan på hur vi ska gå vidare. Det kan ju inte få vara såhär för henne, det är ju inte roligt alls! Fy för stress..  I alla fall för mycket av det.

Hundmöten gick i blandat utförande. Ibland var det som om hon inte ens såg att det fanns en hund över huvud taget och bara gick förbi, ibland drog hon mot hunden lite smått och tittade på den när det passerade och en gång (enligt Daniel, jag var inte där precis då) så reste hon ragg och morrade år en cocker spaniel. Vet inte om det oroar mig direkt, för hon umgås jättefint med flera hundar och har inga som hälst problem med någon hund hon träffat på hundkurserna till exempel.
Tror helt enkelt det är en blandning av situationen, stress, osäkerhet i miljön och med sig själv (tonåringar..) och hur den andra hunden bemöter henne.
Att hon älskar alla hundar är som tidigare nämnts inte något jag förväntar mig ändå! Ett par hundkompisar kanske som hon gillar och som gillar henne låter istället perfekt! Och hon har ju just nu Yoshy och Grynet.

Maskerad matte släpas av galen hund genom hela staden. :D

Änderna var väldigt kelsjuka och sociala och följde efter oss längs hela kanalsträckan!

Alla tittar bort utom en.. ser ni den.. som tittar Rakt på Dig!

Tappa lite mat nu, kanske?

Pip pip pip pip.. PIIP!

Dubbelträning är trippelsvårt!

Här ligger jag och filosoferar..

Kan man se mer plågad ut liksom?

Sansa, Yoshy och pipisen tar en paus.

Och så en liten tillbaka-till-verkligheten paragraf. För det är lite roligt.. alternativt hemskt.. hur förändrade katterna blir när Sansa är ur huset. Båda en del men Valerie allra mest! Hon är som en ny socialare, modigare katt! Men också mer jävlig mot stackars Miso. Nu går katterna socialt och spinner och stryker sig mot våra ben mitt på dagen! Valerie är framme och gör sin grej mycket mer och ligger inte bara och snusar någonstans tills Sansa somnar på kvällen. Hon sitter gärna vid oss, och gosar också. Inte för att hon är asocial normalt, men hon är mycket mer tillbakadragen.

Allt detta är ju bra, att de får lite egentid, kanske. Men idag bråkade de också för första gången på flera månader! Usch! Jag blir så trött på det! Med tanke på hur det såg ut för ett år sedan mellan dessa två pälsknyten så är jag väldigt.. ja vad ska man säga? Rädd att det ska börja igen? Sansa är som en barriär mellan katterna så de inte får möjligheten på samma sätt att komma in i den där flugornas herre territoriella kampen om rätt till existens. Som en gemensam fiende, oss och hon, och som en tredje faktor som bryter upp en-mot-en situationen. Så även om det är synd att Valerie inte känner sig som herren (damen) på täppan så är det nog bäst för alla att hon inte kommer in i det sinnesläget! För hon kan vara en riktig läskig markatta, den oskyldiga, blåögda lilla tjejen!

Inga blå ögon här inte!