Sansationellt!: Fullspäckat

För mig har helgen handlat mycket om Sansa och rent generellt om att äga hund. Vi har gjort hundiga saker, helt enkelt! Lördagen gick i rasbeskrivningens tecken då vi var på en hundutställning i Strängnäs. Sansas fösta, faktiskt, även fast hon inte ställdes ut. Söndagen guldkantades av nya möten för både oss och Sansa när vi gick på en liten grupp-promenad.

Lördag!
Vi hade igen aning om att Ida, Sansas uppfödare, skulle komma och ställa ut Sansas kullbror Dino på utställningen i Strängnäs som vi tänkte åka på. Det blev ett glatt återseende vid ingången när Daniel höll på att betala inträdet. De var just klara med ställandet och skulle hem, men först så skulle ju Dino och Sansa få träffas så klart! Första gången sen valplådan!

Dagen i all ära var Sansa superduktig. Nej, verkligen, jag överdriver inte alls! Underdriver kanske till och med lite. Jag var jätteorolig att Sansa skulle bli stressad i den vimliga, trånga, hund- och människofyllda miljön som utställningar innebär. Alla sorters hundar överallt, massa människor som stressar runt och en allmän känsla av prestationsångest i luften. Men faktiskt så tror jag aldrig att Sansa skött sig så ursnyggt som hon gjorde! Hon gick fint i kopplet för det mesta, hon var lyhörd och lyssnade på oss, ja hon till och med kunde följa en del kommandon trots allt som hände runt omkring.
Föst blev det ett fram-och-tillbaka vankade ute i solskenet innan vi gick mot inomhushallen där utställningen var. Hundar gick lite överallt och uträttade sina behov medan mattar och hussar stressar efter och försöker skydda den perfekt uppfluffade, tvättade och nyklippta pälsen från att bli besudlad. Sansa tog det med lagom ro, svansen lätt viftandes, öronen bak och uppsynen glad - något som hängde med genom hela dagen. Hon var på ett behagligt humör helt enkelt!
Med det inte sagt att hon inte blev überglad av att få hälsa på Ida och försökte klättra upp på henne, hoppandes och slickandes, men det tycker jag hörde dit!

Efter vi pratat och fotat med Ida så återvände vi med Sansa till utställningen och kollade in vad som fanns att bjuda på i de olika (och ganska få) stånden som sålde hundgrejs av alla dess slag. Vi köpte ett par påsar naturligt hundgodis, tre pipbollar modell "tennis", en mindre wetbed att passa in i tygburen samt dagens bästa köp; en redig bit hjorthorn för ett smaskigt pris! Sansa har fått horn innan och det har väl varit okay, inte illa men inte det bästa som finns. Det här hornet har hon varit väldigt glad i däremot och jag tror det beror lite på att formen är perfekt för att hon ska kunna hålla det och tugga. Ett naturligt tugg med mycket bättre hållbarhet än det flesta andra. Mässor, utställningar och andra evenemang är verkligen bästa ställena att shoppa loss på hundsaker till mindre priser.

Söndag!
På Facebook kom vi i kontakt med en tjej.. kvinna.. vuxen människa av feminint kön, som letade efter fler som kunde hänga på de schemalagda hundpromenader hon och en kompis tar varje vecka i Eskilstuna. Det finns ju en del "staffegrupper" som är ute och går i olika städer, men Eskilstuna verkar vara lite snålt på villiga människor. Men det finns en del! Och roligt var det!
Vi gick med King, en staffekille på 3 år, och Chiwa som var en rottisblandning med kamphund i sig av något slag som omplacerats till sin nuvarande ägare vid 7 månader, idag nästan 4 år. Båda var jättetrevliga och härliga hundar (ägare också såklart!). Chiwa brukar ha svårt för andra tikar men Sansa gick det bra med (kanske för att hon är olöpt, eller för att hon var väldigt undergiven). Vi gick i ett område som är tidigare okänt för mig och Daniel men som vi nu fått upp ögonen för. Så fint var det, med massa, massa skog, fylld med ridvägar och upplysta spår och.. skog! Härligt solsken hade vi också, och väldigt gott sällskap. De två kompisarna går tre gånger i veckan, två av vilka vi inte kan komma på, men söndagar däremot! Vi ska absolut med igen!
Roligt var det också att de kände ägaren till Sansas halvbror Zac, och att de kanske också skulle gå med någon gång. Dessutom kommer King också från en uppfödare i Katrineholm, fast en annan kennel. Kings ägare brukar visst ställa honom ganska så mycket, och med goda resultat, så vi ses nog i Gränna på rasspecialen också! Jag behöver väl knappast berätta att vi hade en del att prata om. :D
Sansa drog som ett jävelskap direkt från helvetet och stackars Daniel fick lida sig igenom koppel-brännskador. Men förutom att hon drog i kopplet så var hon duktig med hundarna och det blev ett bra första möte! Socialträning för alla hundar och en trevlig stund för mattar och hussar!

På lördagen märkte jag när vi gick till utställningen att Sansa hade lite mysko "bumps" på sidan, men tänkte att det bara var ruffsad päls eller något dylikt. Senare på eftermiddagen inser vi att hon faktiskt har som utbuktade utslag över hela kroppen. Inga märken eller så bara.. som bulor, stora myggbett liksom. Jag har sett detta innan (på bild och på mig själv) och är näsan helt säker på att det är så kallade nässelutslag, något man får när kroppen reagerar på något. Allergi är det första man (jag) tänker och ja.. Att Sansa ska ha någon form av allergi är liksom en av mina värsta mardrömmar. Vi spekulerade i om vi gett henne något nytt att äta och så vidare men kunde inte komma på något. Lite surf och läsande i gamla trådar på Facebook så verkar det som om de kan få nässelutslag av annat mindre dramatiskt också. Årets första myggbett kan ge stora reaktioner på hundar, liksom vi människor brukar reagera mer i början av säsongen. Dessutom så kunde hon utan problem ha sprungit genom nässlor eller någon annan argsint buske. Bulorna var över hela översidan av kroppen, alltså jag såg inga på hennes bröst eller mage eller så. Hon brydde sig inte och de verkade inte klia eller störa henne. Och sen, senare på söndagen, var alla helt borta. Jobbigt, men inget att få en hjärtattack över om det bara poppat upp en gång och snabbt går över av sig självt. Antagligen var det inget allvarligt!