Sansationellt!: Pusselvecka

Den här veckan har varit lite speciell, inte minst för lilla Sansa som fått en hel del nya upplevelser! Jag började ju min tre veckor långa praktik i måndags, Daniel jobbar på dagarna och just denna vecka är ju pappa, vår villiga hundvakt, på äventyr i japan. Så vad skulle vi göra av Sansa!?
Som tur var blev det inte så många dagar att passa in, som om någon form av divine intervention kommit från ovan för att göra våra liv lite mindre stressiga så var det bara måndag-onsdag som vi behövde hitta någon att passa Sansa. Måndagen fick hon följa med husse till jobbet. Jag tycker det var jättekul att alternativet fanns. Det finns ingen där som har hunden med varje dag eller så, men en annan anställd har en leonberger som hänger med ibland. Så att Sansa fick vara där en dag var inga problem, och hon skötte sig fint, med tanke på att det var första gången och mycket nytt för henne!

Tisdag gick jag och Daniel upp i ottan för att Sansa skulle skjutsas till mamma i Torshälla.. när vi båda jobbar/praktiserar i Strängnäs. Så det blev lite fram och tillbaka! På eftermiddagen åkte vi direkt och hämtade henne och vår andra medpassagerare Merja med Grynet och for till hundkursen. Jag var rädd att vi skulle komma sent med det var på håret att vi kom i tid ändå!
Kursen var utmanande och lärorik! Jag stod för hanteringen av odjuret denna gång och Sansa skötte sig bra, det var väl jag som hundtränare som kunde poleras en del. Det är så mycket att ta till sig, inte bara som fakta man kan läsa sig till utan mer som.. ett tankesätt. Man måste förstå hunden, varför den gör som den gör, läsa små nyanserade beteenden och själv räkna ut hur man ska gå till väga för att nå dit man vill. Om man inte fattar grunden så blir det hela bara fel, och det är väl där jag är lite nu - där alla är när de börjar - att lära känna hunden. Både på individ-, ras- och hundnivå. Det är kul men ibland känner man sig bara förvirrad! Man gör en sak man fått lära sig innan men som i detta sammanhang var helt fel, och sen måste man förstå varför och ta det till sig och ja.. veta vad man ska göra istället. För att bli en bra hundtränare tror jag man måste vara lite av en detektiv-problemlösare med en törst för kunskap, utmaningar och egen utveckling. Visst låter det lätt? ;)

Onsdagen blir väl den dagen som skulle vara lättast men som blev jobbigast. Daniel lämnade Sansa hos min mamma på morgonen. På dagen när jag slutade runt lunch så skulle kan komma förbi min praktikplats och vi skulle byta bil, så jag kunde åka och hämta Sansa (bara en bil har hundbur och jag kan i alla fall inte köra med en hund som klänger på mig). På grund av ett möte och mycket på jobbet fick jag sitta ett bra tag och vänta innan Daniel kunde komma med bilen, så där rök en del av min eftermiddag! Men det löste sig ju ändå.
Att Daniel kunde köra dit henne på morgonen betydde en hel del för mig som ändå skulle vara på praktiken klockan 7. Jag är ju varken en rutinerad eller en säker bilförare. Inte för att jag kör som en galning utan för att jag själv känner mig osäker bakom ratten.. det är läskigt! Mest av allt att hitta rätt, jag kör helst bara dit jag vet vägen säkert. Det har blivit mycket bättre, men jag är fortfarande inte överförtjust i att köra. Det gick i alla fall, även om jag körde bort mig lite i Torshälla, och Sansa blev säkert upplockad och hemkörd!
Väl hemma fick min kurrande mage vänta och vi gick på en timmes promenad i solskenet. Idag ser det ut att bli fler vårkänslor. På måndag kommer pappa hem igen och kan inta sin tron som dagpappa! Ja med lite uppoffringar och pusslande kan man få ihop det mesta när det krisar..

Lite bilder från veckans kurs!