Det oförutsedda

Solen sken och det var varmt i luften! Perfekt badväder. Vi hade redan dagarna innan planerat in en baddag med picknick och hela schabraket. Så vi stuvade in allt i båten och åkte till den där stranden där det sällan är människor och man får ha hundar för det finns ingen skylt som säger något annat.

Sansa har flytvästen på och hennes entusiasm över att bada blir bara större! Vi råkar kasta i hennes nya gröna boll lite långt, och den är svårare att gripa i vattnet, så vi står redan och försöker bestämma vem av oss som måste simma ut och hämta den. Men det behövdes inte, för efter ett antal envisa små tuff-tuff-båt försök så lyckas Sansa få tag i den ändå! Hon simmade inte ens in till land för sina försök, utan rundade bara Daniel om och om igen för ett nytt anfall. Hon simmade massor, och tyckte det var spännande! Hon hoppade till och med i från bryggan en gång när vi kasta i en leksak där, rakt ner i vattnet där hon inte bottnade. När hon kom tillbaka till stranden var hon lite ställd över vad som egentligen hade hänt, bara släppte leksaken och såg förvånad ut, liksom mamman som lyft en lastbil för att rädda sitt barn och som sedan inte minns hur det hela gick till. Och sen bar det ut i vattnet igen!

Glöm inte årorna! För vem kan ro utan dom, liksom?

När ska jag packas in i båten, tro?

Ringen sjunger på sista versen, men ett sista bad fick den.

Ser ni bollen som gömmer sig bland näckrosorna?

Kan man inte få tag i bollen får man apportera något annat, som en näckrosblomma till exempel.

Tjohoo, jag hittade bollen!

Ett "moment" fångat på bild. :D

Sansa släpar upp sin fångst på land.

Ignorera matte som står och ser besvärad ut över det kalla vattenstänket. ;)

Sansa dyker!

Och kommer upp igen.

Jag tycker Sansa har riktigt fin och säker simteknik, och snabbt går det!

Peace, brah!

Lyckades fånga på bild bollen när den precis nuddar ytan. Den flyter alltså inte utan kommer flygandes!

Bollen landar och odjuret kommer rusandes efter!

Hennes flytväst färgar för övrigt fortfarande av sig! Sansa är i detta nu en rosa-pied staffe, ett mycket ovanligt exemplar.

Sansa gör världens sötaste lilla min när hon simmar. :3

När vi varit där ett tag, ätit och busat runt så var jag och Daniel på bryggan medan Sansa grävde i strandkanten efter skatter, som gamla rötter, som hon plockade från bottnen. Plötsligt ser jag hur hon lyfter på bakbenet lite sådär konstigt. Det sitter en bit sjögräs på hennes ben så jag antar att hon tycket det känns läskigt och vill skaka av det, men då ser jag hur det rinner blod rån hennes tass.
Jag kollar direkt vad det kan vara, och på hennes reaktion så känns det en hel del. Så fort hon är stilla så jag kan se så är det uppenbart att hon skurit sig ganska så illa i ena trampdynan. Det blöder mycket, så det blir man kanske lite förblindad av, men det syns ändå att det skurit djupt och flera gånger. Om det var glas, vassa snäckskal eller något annat är omöjligt att säga, och vi stannade inte för att undersöka. Så utan mer tjafs så packar vi hastigt ihop oss och styr hemåt.
Sansa ligger bredvid mig och jag trycker en handduk mot tassen för att det ska sluta blöda, vilket det som tur är gör. Jag märker att en bit av trampdynan blivit uppskuret så att den sitter lös.

Väl hemma rotar jag fram boken om hundsjukdomar där det också står hur man lägger tassbandage. Det har slutat blöda så det är ju alltid nått. Lägger ett provisoriskt bandage (tur att man har först hjälpen låda till djuren hemma!) och vi ringer runt för att hitta en veterinär som kan ta emot oss. Ingen av oss är erfarna nog för att kunna avgöra hur illa skuren hon är, om hon behöver sys och liknande, utan vi känner att vi måste till en veterinär som kan avgöra.

Som vanligt var det bara Strömsholm som kunde ta emot utan förbokad tid. Det är verkligen inte lätt, vad ska man göra? Så vi åker in dit. För att göra många långa timmar korta, så fick vi vänta inne på deras akutmottagning i fyra och en halv timme. De kom ut och kollade hennes situation, men tyckte väl inte det var så akut. Det fanns andra där med som kom och gick, men vi fick vara kvar till sist. Jag kan såklart se hur det funkar med prioriteringar, självklart vill jag inte att något sjukare djur ska komma efter oss bara för att det är tråkigt att vänta. Men, ja, det är tråkigt att vänta.

När vi äntligen fick träffa en veterinär visar det sig att det var ett ganska så fint sår, under omständigheterna. Raka kanter och rent, men inget man kan sy. Den vid det här laget hoptorkade flärpen av trampdyna klipps bort och såret rengörs och bandageras. Sansa är jätteduktig under hela besöket, men tyckte inte det var så kul att stå på bordet, så vi var på golvet istället. Stackaren var trött och hade ont i tassen, såklart.
Så det är bara att vänta på att ny hud ska växa över såret. Antagligen kommer det aldrig bli lika tjock hud där som på resten av trampdynan, och inte samma form som innan, men det spelar igen roll så länge hon kan använda den normalt!
Rengöring två gånger om dagen, byta bandage minst var tredje dag och det kommer nog ta 10 dagar eller mer för det hela att bli såpass bra att hon slipper bandage. Inget bad innan hon har läkt, men annars så ska det inte hindra henne från att röra på sig! Får bara se till att hålla bandaget fräscht och torrt med plastpåse eller liknande vid behov. Och så ska såret luftas så mycket som det går, men då får hon ju inte gå runt en massa och få skit i det heller.
Förutom detta så får hon Metacam, ett smärtlindrande och antiinflammatoriskt läkemedel. Det ironiska med det hela är väl att den Metacam som vi tog ut i onödan åt Valerie innan när hon var dålig nu övergår till Sansa istället. Så det löste sig i alla fall. Haha.
Nu blir det hårdträning för matte och husse att lära sig göra snygga, praktiska och snabba tassbandage! Träning ger färdighet, heter det ju..

Avslutningsvis två filmer från gårdagen! Tyvärr fick vi ingen film på henne när hon stod och droppade blod, så det är bara bad med på dessa. En när hon hoppar från bryggan, och en på försöket precis innan när hon tar en säkrare genväg.

Miso vakar över sin fallne kamrat.