Nya rutiner

Här är en lek ni kan leka. Räkna hur många gånger ordet "lamm" skrivs i inlägget! :D

Just nu står Sansa och sjunger skönsång, likt en manisk kanariefågel med hopp och desperation i blicken. För huset är fyllt av den oemotståndliga doften av lammfärs som sakta torkas i ungen.
Det är det enda Sansa får äta just nu: lamm. Det är så en eliminationsdiet fungerar, att genom att bara äta ett sorts protein (från ett djurslag alltså) som hon inte ätit mycket av innan så kan man förhoppningsvis få bort hennes symptom. Detta tillsammans med behandling som dämpar och läker ut hennes nuvarande hudinfektioner.

Spanar efter veterinären...

Inget är som väntans tider.

I veckan var vi till sist hos veterinären, och svaret blev väl ungefär det förväntade men det man inte riktigt hoppades på. Veterinären tog prover på Sansas tassar, klofäste, öron och den kala fläcken på huvudet, och i stort var det jästsvamp som var boven. Ett klassiskt symptom vid allergi.
Så nu har vi påbörjat en allergiutredning, för att fastställa om det är en allergi eller inte. Så nu får Sansa bara äta lamm i 8 veckor. Inte bara mat, utan allt godis och tugg måste vara från lamm. Allt annat ätbart är uteslutet, från harlort till äpple och älghorn.

Sansa har inget emot detta, så länge hon får mumsigt nytt färskfoder med endast kött från lamm i, och smaskigt godis på torkad lammfärs, torkad lammlever, lufttorkade lammklövar att snaska på. Kort och gott så har vi fått lägga undan typ allt och köpa mycket nytt.
Maten var den största boven i dramat, då ingen affär i närheten hade Vom og Hundemat med endast lamm, och vi behövde det verkligen på en gång. Så då blev det improvisation på hög nivå och istället hittade vi färskfodret Sund Hundmat. Så fram tills vår lyxiga Foderboxen-leverans kommer med VoH får Sansa äta detta helt klart godkända (men dyrare..) fodret.

Utöver vad hon stoppar i munnen är det ju en hel del annat att pyssla med nu såhär under utredningen, speciellt i början när det är lite av en kurbehandling som gäller. De flesta av dessa saker vi ska göra börjar med en gång om dagen och trappas sedan ner mer och mer till kanske 2 gånger i veckan eller så. Det varierar.
I alla fall så ska hon duschas med ett speciellt schampo som är antibakteriellt och svampdödande (samma som vi köpte i form av våtservetter för en tid sen). Det roliga med detta säger Sansa är att hon måste vänta 10 minuter på att schampot ska verka också!

Har det gått 10 minuter än?

Vadå bara 10 sekunder!?

Sansa ska även ha 2(!) olika örondroppar, en som är rengörande för att bli av med all smuts och en som innehåller kortison. Hon får även kortison i tablettform, vilket är det värsta av allt. Jag tycker inte alls om att ge kortison till henne, det är starka grejer som har en stor påverkan på kroppen. Jag hoppas verkligen att detta kommer vara högst tillfälligt!

Eftersom unga damen krångel verkligen avskyr örondroppar har vi fått vara lite kreativa. Daniel är en väldigt kreativ och problemlösande person! Vilket är tur.
Rengöringen löste vi genom att klippa en mindre bit av en mjuk disksvamp. Öronrensdropparna droppas på svampen och så kan det lätt distribueras ner i örat genom att man klämmer ihop svampbiten. Sansa slipper se den läskiga flaskan som triggar igång hennes "spring och göm dig" reflex och det är dessutom mindre obehagligt än att man brutalt klämmer en hård stråle kallt öronrens ner i hörselgången.
Hon ska ha 0,5ml av kortisondropparna i öronen, alltså ett halvt kryddmått! Klart man använder ett kryddmått till att ge henne dropparna då! Lätt att ge rätt dos och igen ingen läskig flaska. Funkar super.

Visst krånglar hon, och gömmer sig, och blir helt galen som en inoljad mask när man försöker hålla henne stilla och lugn och ge "medicinen", men jag tror vi hittat ett bra system! Med erfarenhet av dessa situationer så kommer hon att lära sig och det kommer gå lättare och lättare.

Se där, en film från väntrummet hos veterinären? Lyssna extra noga på slutet så får ni höra en riktigt mustig staffesuck. :D

För övrigt känner jag mig väldigt nöjd med val av veterinär. Hon kändes kunnig och seriös, var otroligt trevlig och hjälpsam och dessutom försökte hon inte sälja oss något dumt vaterinärfoder! Istället kollade hon upp VoHs utbud för att hjälpa oss välja ett bra alternativ. :D

Detta blev en högst faktabaserad analys, inte mycket tankar och känslor, men det behövs ju inte alltid det heller. Hur det är att ha en sjuk hund säger ju sig självt, speciellt då jag redan tjatat om det i tidigare inlägg. Lite fokus får ju ligga på att faktiskt göra henne bättre, också! :)
Nu ska vi tillbaka om tre veckor för uppföljning. Håller alla mina fingrar och tår för att hennes hudproblem ska vara bättre då!

Lamm. ^__^

Julmarknad

Jag minns faktiskt inte om vi gjorde ett inlägg förra året när vi var på julmarknaden på Taxinge Slott.. antagligen, typiskt blogginläggsstoff. Ialalalallalalafall, vi brukar någon gång i slutet av november åka ett par mil till Taxinge för att strosa runt lite på julmarknaden där. Vid den här tiden på året är det ju sällan något julväder, så det brukar i regel vara ungefär.. 8 grader och duggregn. Som tur är infinner ju lite julmyskänsla när det finns marschaller, men några sådana var inte tända den här gången. Vi hade faktiskt lite tur med vädret om man ska vara optimist, för första gången på nästan två veckor eller så tittade solen fram. Nåja, vi åker ju inte dit bara för att, utan vi brukar alltid se till att plocka med oss de tre heliga relikerna; en krans till dörren, julsenap (blä) och en god glögg dom säljer där. Glöggen har tillochmed konverterat mig från att vara ljummet inställd till drycken till att faktiskt våga påstå att julen vore något fattigare utan den.

Denna gången är det bilbälte som gäller.

Tusentals människor trängs. Om ni tittar noga fortsätter personernas ben på bilden under.

Inte lätt att vara kortast och bara se en bendjungel överallt.

Solen tittar fram!

Några av stånden samt en byggnad med ännu mer marknad innuti.

En stubbe är ju alltid en stubbe. 

Blottar gosemagen

Haha, ser ut som en ..pung.

 Tyväääärr var väl inte Sansa sådär suuuperduktig.. Trots att hon är snäll och duktig med allt folk har hon en tendens att vara lite bångstyrig på sådana här tillställningar. Hänger i kopplet, drar lite kors och tvärs etc etc.. Tur att det finns så många positiva sidor att väga upp den negativa sidan med! En rolig detalj var att såpass många gav Sansa uppmärksamhet. Fina kommentarer och blickar, så många smickrande ord har hon nog inte fått sen valptiden! Vi får väl fortsätta att testa knep för att hon ska bättra sig, ibland hade det ju varit skönt om ens hund hade inställningen att bara ta det lugnt och lunka med.. :)

Idag (måndag) hade vi ju planerat att åka till veterinären för att äntligen låta någon kika lite på henne. Tyvärr ringde dem och meddelade att veterinären var sjuk, så vi fick en ny tid på torsdag. Skönt att inte behöva vänta flera veckor iallafall!

En studie i naturvetenskap

Sansa har så mycket gemensamt med lockespindlar att det är näst intill omöjligt att skilja dem åt! Lockespindeln är ett spindelliknande djur, men liksom Sansa är det inte en egentlig spindel. Spindelns backkropp är avgränsad från framkroppen med en tydlig midja, medan lockespindeln och Sansa har en fram och bakkropp som sitter ihop utan denna tydliga skiljning.

Lockespindeln kan heller inte, igen liksom Sansa, producera silke, och bygger därför inga nät eller dylikt. Istället jagar de genom sin snabbhet och smidighet som de får av sina långa, gängliga ben. Liksom Sansa kan lockespindelns ben växa till många gånger kroppens längd, och spretar åt alla håll.

Liksom den stolta lockespindeln följer Sansa principen "hellre fly än illa fäkta", och använder sig av tekniken autotomi, eller självstympning, så som lockespindeln gör för att fly undan faror. Genom att dra hårt i kopplet vid livsfara, så som när får är i närheten, stryper Sansa blodtillförseln till huvudet så att det ska skrumpna ihop och falla av vid behov av flykt.

Sansa och artfränden lockespindeln använder sig alltså inte av nät eller andra fällor gjorda av silke, utan jagar på fri fot. De äter små insekter, spindlar och de onda små spindeldjuren fästingarna, som de med sin oslagbara fart och teknik slukar utan tvekan.
Trots att Sansa aldrig fångats på bild när hon äter en fästing så har många fästingar observerats på och i hennes närhet, troligen för att sedan ätas vid ett senare tillfälle.

De har båda stora käkar som sticker ut, vilket kan ge dem ett skräckinjagande utseende, men liksom lockespindeln är Sansa ett något obehagligt men oumbärligt litet nyttodjur, som man måste lära känna för att förstå sig på och uppskatta. För vid första anblick kan de båda framstå som skrämmande och farliga, men är i själva verket helt harmlös för människan.

Det som en gang var.

Ibland ser man andra som postar gulliga valpbilder, och visst blir man lite avis. När Sansa var liten var det nästan så att man väntade på att hon skulle växa upp. Samtidigt visste man att valptiden snart skulle vara över, och att man direkt skulle glömma den. I samband med att min mobiltelefon gick sönder och jag var tvungen att skicka in den på reparation fick jag leta fram min gamla mobil. För skojs skull satt jag och bläddrade i galleriet och hittade lite guldkorn som kommer här under!

Hej, det är jag som är Sansa!

Första gången i bilburen! Minns hur hon satt där bak och ylade. Idag hoppar hon in i buren utan minsta tvekan.

På upptäcksfärd bland timmerhögarna ute på fälten. Idag är Sansa stor, och timmerhögarna är nermald flis. Tur att det inte är timret som vuxit och Sansa som blivit nermald.

Kan inte låta bli att skratta varje gång jag ser den bilden!

..för att inte tala om denna klassikern!

Man saknar redan sommaren. Känns så avlägset såhär i ett grått november när man inte sett blå himmel på sisådär 14 dar.

Vi människor hamnar ju ibland i situationer där ett foto allt annat än passar. Tror detsamma gäller för hundar.

Alltså.. det där sluga leendet förföljer en..

Vid något steg gick evolutionen fel. 

Gemensamt framröstad som den bästa bilden på Sansa. Någonsin.

Voff.

Första gången bästa kompisar. Lika bra då som nu!

Hmm.. känns som det ligger något på taket..

*DING OSTBÅGE* Vaaa?!?!

Få man va me?

Den stora flyttdagen

Finns det en bättre hjälpreda än Sansa när man flyttar? Utan henne skulle tomrummet efter någon som står i vägen, gnäller hjärtskärande eller gör glädjeskutt vid minsta uppmärksamhet bli olidligt stort!
Idag hjälpe vi gammelmatte, aka Sansas "mormor", att flytta till ett nytt hus! Självklart var både Yoshy och den vita faran där och hejade på när kartonger och möbler lastades på och av, och efter det hårda arbetet var Sansa rätt så slut och slumrade till i lite olika knän som fanns tillgängliga.
Faktiskt så kan hela eftermiddagen, när flyttaktiviteten var avslutad, ses som en ingående instudering av konsten att ligga, sitta och stå i någons knä. :D

Att knähundar är små, lätta och välfriserade är en myt Sansa vill slå hål på.

Många pussar är ett måste!

Kommer Sansa någonsin växa i sin kavaj? ;)

Giraffhalsen kommer fram!

I'm helping, I'm helping!

Med alla samlade, levande ljus och växande mörker utanför blev det nästan en tidig julstämning på det hela.

Två armar är mjukare än en!

Så här kan man också stå-ligga intygar experten.

Fönstertittning är en gemensam aktivitet som görs bäst med en riktig kompis. <3

Med ett gigantiskt levainbröd kan det inte bli annat än bra.

Yoshy och Sansa tog även tillfället att undersöka denna nya miljö, de är ju faktiskt oumbärliga villainspektörer båda två! Det nya huset fick klart godkänt. Stora tomma ytor, tjocka husflugor i fönsterna, en inhägnad tomt och en massa lediga knän! Helt klart en drömvilla. :D

Vadå behöver gå genom dörren? Först måste du genomgå en hopp och puss inspektion av den dynamiska duon!

Yoshy verkar nöjd med sin nya lya, men han trivs var som helst bara matte är där. <3

Helmysig skog utanför, detta ska undersökas närmare (gärna i solsken) framöver!

Gosfest!

Sansa visar upp sin snygga nack-valk.

Skönt att ha det klart nu! Att flytta är ett tungt jobb för en arbetande staffe!