Hungry Hyngry Hippo

Sansa är en odräglig liten krokodilbebis. Tänk att ökade hungerkänslor kan ge en näst intill förändrad personlighet?
Att äta kortison har gjort Sansa hungrigare, det märks mycket tydligt. Att det är just kortisonet som är boven är jag i princip hundra på. Visst hon är kastrerad, men det har hon varit i en halvår utan någon som helst förändring. Två veckor efter hon börjat med kortisontabletter börjar detta? Jag vägrar slump.

Glada sommarminnen, give me strength.

Nu är hon hång och lurig som fan kan jag säga! Hon försöker sno åt sig maten innan ett varsågod om hon får chansen. Smyger in bakom min rygg och börjar hetsäta, med kroppsspråket av en misshandlad gatuhund som hittat ett gammalt kycklingben efter en vecka utan mat, ungefär. Säger jag nej så riktigt ser man hur hon tänker "en tugga till hinner jag nog!"
Så har hon aldrig gjort innan, utan hon var superstabil i väntan på sitt varsågod. Så till den milda grad att man kunde glömma bort henne och maten, för att sedan en stund senare gå förbi köket och se henne sitta där och vänta. Det har faktiskt hänt! Detta känns som en annan hund..

Det gör också att hon är på ständig skattjakt, och ofta går och dammsuger golvet i sitt sökande efter mat. Om någon har mat är hon där. Om man gör något i köket ställer hon sig på bakbenen och tittar på hela tiden. Innan kunde hon kolla läget en gång och sedan hoppa ner av sig själv efter en sekund, men inte nu! "Ner. Ner.. ner!" och sedan får man putta ner skithunden! >___<

Detta medför såklart att detta med att inte äta saker ute blir ännu drygare än det behövde vara, för att inte äta något som hon hittar är ju en dödssynd nu! Såklart hon försöker leta upp något gott att smaska på för att stilla sin påträngande hunger.

Egentligen kan man ju inte bli arg på henne heller! Hon känner sig ju jättehungrig, uppenbarligen, och det är ju bara jobbigt för henne. Att det beror på något som vi ger henne, utan att hon själv vet eller förstår, gör ju inte saken bättre direkt. Hela situationen är ledsam just nu.

Det positiva är väl att denna ökade hunger borde försvinna när hon inte längre får kortison, och dosen blir ju mindre hela tiden. Det negativa är att vi inte vet vad framtiden säger angående kortisonet. Jag hoppas och håller alla tummar och tår att veterinären ska säga på torsdag att vi kan sluta med de där tabletterna!