Glädjefnatt

Det är mysigt när det är så vackert väder. Man har nästan glömt den där perioden i höstas då det var mulet i typ.. 2 månader. Tyvärr är det ju ingen snö, men hellre fint väder och ingen snö än tvärtom! Det enda smolket i bägaren har väl varit att det blåst så mycket, men vi har ju den lilla fördelen att vi kan välja vilken sida av rullstensåsarna vi vill gå på, så att på det viset går det nästan alltid att undvika vinden på något vis.

Ibland undrar man hur mycket energi det finns i en hund, läs Sansa. Finns det en liten kärnreaktor där inne med oändlig energi? Vi var ute och gick runt golfbanan och på fälten i drygt 2 timmar med Sansa lös. Vi gick kanske 6-7km, och Sansa måste ha sprungit.. minst 5 gånger så mycket? Hon kan ju springa 100m fram, sen vända i ett ryck och så vips är hon 100m bakom. Jag har funderat på att sätta fast en gps på henne för att se hur det egentligen ser ut.. jag tror hon springer 2-3 mil utan problem! Efter en sån här promenad har hon heller inga problem att ta en cykeltur på en mil till utan ett enda stopp på vägen. Sjuukt!!

Munkorgen. Ja, detta trista föremål. Tack och lov krånglar hon ju aldrig när man sätter på det utan sticker villigt fram nosen och "accepterar". Dock har hon ju en vana att gå och trycka ner den i backen där det finns högt gräs. Antagligen för att hon tycker det kliar skönt eller för att hon minns att hon lyckats få av den på detta vis, Tyvärr är det nog detta som gör att hon ibland får lite skrapsår på nosen. Iallafall.. det är bara de senaste dagarna som hon har lyckats att få av sig den "nya" munkorgen, antagligen har den lossat litegranna, och när hon kör plogen i backen så finns det en risk att den halkar av. Detta lyckades hon såklart med mitt ute på ett stort fält i solskenet. Tror ni att hon ville stanna och sätta på den igen? Nääeäeäe! Hon gjorde till och med något hon aldrig gjort förut, ställde sig helt plötsligt och gav ifrån sig några märkliga skall. Vi tror faktiskt att det var nån form av utlopp för glädjen att bli fri munkorgen. Tack och lov verkade hon vara i för höga varv för att bry sig om att äta något på marken, men det tog 10-15 minuter innan vi till sist fick tag i henne och kunde sätta på den igen (kändes inte kul :()

Man får se det på den positiva sidan, 5 av 8 veckor avklarade!

Klarblå himmel och en sol som bara når högst upp.

Sansa filosoferar över livet. 

Precis efter att vi fått på munkorgen igen. Som tur var blir hon inte nere, utan fortsätter röja!

Sansas få-syn-på-en-fågel-blick.

Märkligt med grön åker den 4e januari.

Weeeee

Spanar åt matte.

Ibland blir hon lite konfunderat när vi delar på oss.

Hade varit ännu bättre utan utstyrsel!

Sansa får julklapp!

Till sist en liten film på Sansa när hon får en liten julklapp av husses  kusin!