När man gräver i gamla mappar..

.. kan man hitta filmer på söta muppar!

Matte brukar ofta skryta om att jag är smart, och det är jag ju! Men alla har sina stunder, ibland..

Som denna gamla filmen från sensommaren 2013!

Kolla in dom öronen och tassarna! Vilken tur att jag växte ifatt dem.. typ.

Över stock och holme

Borta bra men hemma bäst! Så tycker Sansa. För att åka till Stockholm över en dag och titta på människor och hundar, gå på nya ställen, bli överöst av komplimanger i en hundvänlig galleria och träffa sin "faster" och "farmor" är väldigt skoj, men man blir också ganska så trött! Då är det skönt att komma hem och rusa runt och överlyckligt hoppa på lillhusse och gammelhuss och pussa dom i ansiktet. Att vara borta från familjemedlemmar innebär ett mycket varmt återseende!

Sansa på tåget! Premiärresan för henne, faktiskt. Gick hur bra som helst.

Inne på Mood och chillar, en väldigt hundvänlig galleria! Här åt vi också lunch, utan att behöva krångla för att Sansa var med. <3

Sansa var på Skeppsholmen och letade jobb som matros.

Det gick sådär.

People watching.

Sansa var väldigt förtjust i husses syster! Hennes svans gick som en pendel där bak när hon fick sitta knä.
Also jazzhands!

Fikhäng. Sansas människo-farmor var också med, men fastnade visst inte på bild. :)

Vi hittade en trappa i lä att sola oss på.

Tidigare i veckan gick vi sista tillfället i massage och stretching kursen, och blev således diplomerade! Sansa är nu en utbildad massage-mottagare!
Jag tycker kursen har varit väldigt givande, och innehöll precis det jag ville lära mig. Det är ju bara början, att lära sig teorin och hur man ska göra är en sak, och att kunna göra det på en hund en annan! En del träning att ha Sansa stilla, liggandes på sidan, har krävts för att ens kunna träna. Men det måste jag säga att även här lär hon sig otroligt fort och det gick snabbt mycket bättre! Stretchingen speciellt har flutit på väldigt bra. Sansa är förvånansvärt vig och smidig, dessutom lätthanterlig, och har inget emot att jag drar i henne. Massagen har vi väl inga problem med men jag behöver träna mer. Det värsta är nästan att minnas alla olika saker man ska göra, för det är en hel del!
Extra härligt för mig har varit att det känts ganska naturligt, inget har egentligen varit obegripligt eller svårt för mig att komma till rätta med. Helena behövde knappt hjälpa oss med något utan sa bara att det såg bra ut, och hade vi någon fundering så bekräftade hon mest bara att vi gjorde rätt. En gång sa hon till och med att jag verkade ha en bra känsla för det. Jättekul att höra! Vi fick även briljera med att visa hur tricket "buga" går till, då Sansa var den enda i gruppen som kunde det.
Så nu är det upp, upp och vidare till nästa äventyr! Nybörjarkurs i agility here we come!

Jag ville ha en snitsig bild på Sansa när hon självstretchar i en snygg "buga". Sansa skulle absolut stå ÖVER diplomet, inte bredvid, så då blev det såhär istället..

Team Sansa does it again! Ka-pow!

I helgen fick vi även in ett tillfälle med lite drag weight! Sansa har börjat inse att man kan dra i promenadtakt, och det gick inte riktigt lika fort fram denna gången! En himla rolig aktivitet, även om det kanske inte riktigt syns. ;D

Matte varför står vi still, jag trodde jag skulle dra kättingen framåt!

Jaha, posera för en bild.. duger det här? :D

Avslutningsvis två små filmer! På när Sansa drar.. Kanske urtrist, det beror nog på vem man frågar, för jag tycker det är hur spännande som helst. ;D

What a drag..

Dragging out..

:D

Tusen nålar!

"Nämen varför ska de göra ett pricktest på dig, du har ju redan en massa prickar!" sa en av sköterskorna på veterinärkliniken igår och log.

Dessa test är verkligen inget för den nålrädda. 36 gånger stack dom stackars Sansa, varav 33 var de olika allergen som skulle testas. De skulle inte sättas under huden, utan i den, och man såg hela tiden den lilla nålen lysa igenom huden innan allergenet injicerades och skapade en bubbla. Skönt att Sansa var sederad. Mindre skönt att hon hade både känsel och hörsel kvar, och kände varje stick även om hon inte kunde göra något åt saken. :(

Det hela gick i alla fall väldigt bra och flöt på utan dramatik. När Sansa halvsov efter sederingen blev hon däremot väldigt ryckig! Inte som i kramper utan som när hundar sover och drömmer att de jagar en hare.. fast x10 ungefär. Hon sprattlade en hel del med benen och smaskade lite med munnen ibland. Ganska gulligt, fast det kändes lite jobbigt också att inte veta vad upplevelsen egentligen var för henne själv. Men när hon vaknade visade hon inte tecken på obehag utan gick direkt till att vara sitt vanliga glada jag!
Det var så sött när hon precis fått uppvakningssprutan och fortfarande låg ner, och husse gick fram till huvudänden på henne. Det första livstecknet vi fick var dunsarna av hennes svans som slog i bordet när hon såg husses ansikte. <3

Sömntuta!

Det kanske verkar lite känslokallt att ta bilder på en utslagen stackars Sansa, men vi satt där länge i väntan på avläsningen av testet, så varför inte göra något konstruktivt med den tiden? ;)
Anledningen att hon har munkorg är för att sederingen är såpass lätt att hon kan höra saker men samtidigt är väldigt "out of it", och kan reagera stark och till och men bitas utan att hon själv vet vad hon håller på med. En säkerhetsåtgärd helt enkelt.

Nyprickad! 33 stycken ska det vara. den första är den negativa kontrollen med koksaltlösning, den andra den positiva med histamin.

Efter 30 minuters väntan och två avläsningar konstaterar veterinären att ingen av prickarna visar någon reaktion. Vilket helt enkelt innebär att ingen av allergenerna är det som Sansa reagerar på.
Men det finns också något som en försenad reaktion som kan komma timmar efter testet. Och det var just det som hände oss. Senare på kvällen hade två av prickarna reagerat, nummer 13 och nummer 19; jästsvamp och fungus mixtur. Reaktionen var inte dramatisk men klart nog för att se skillnaden, och det var just det som vi skulle hålla koll på.
Så det är inskrivet i hennes journal nu, så får vi se om veterinären kontaktar oss om det snart eller om det kan vänta till vår telefontid om en månad.

Inte världens tydligaste allergiska reaktion kanske! Men att den finns alls är poängen. De två lätt rosa partierna nära armhålan, ovanför den mörkröda pricken, är våra bovar i dramat! Den mörka pricken är i själva verket en blodansamling under huden efter själva sticket, liksom alla andra prickar som ser mer dramatiska ut på bilden. Skillnaden är storleken, och att dessa två även är något upphöjda.

Veterinären som vi går hos, som är en hudspecialist, verkar ganska säker på sin sak att Sansa har en överkänslighet/allergi mot både något i omgivningen och något födoämne. På grund av detta så fortsätter utredningen.
Eftersom hon inte blev helt bra på sin lammdiet, och hennes mage klagat lite, så tyckte hon vi ska ta det snäppet längre och testa ett allergifoder som hon inte kan reagera allergiskt emot alls. Alla delar i fodret är spjälkade så till den milda grad att kroppen inte ska kunna reagera på det.

Det fodret vi köpte, till vår stora fasa, är royal canin. Ett foder som tillhör ett företag som, om ett bolag kunde vara djävulen, skulle detta slåss om första plats till den titeln med de andra stora pojkarna. Usch och fy säger jag bara! Det svider att sponsra märket, och att ge skiten till vår älskling, men man får väl lägga sina ideal åt sidan för lite andra ideal som innefattar att man gör allt man kan för att Sansa ska bli bra.

Tanken är att vi gör en foderutredning igen med detta foder som bas, då kan man vara helt säker på att hon inte kommer reagera allergiskt mot det hon äter, vilket kan ge ett mer tillförlitligt resultat i slutändan. Och det är ju slutändan som vi jobbar för; den där sista paragrafen i kapitlet där vi får alla svar, så vi kan gå vidare.

Orgaiserade helgdagar

Ja denna helgen har verkligen gått i Sansas och hundträningens tecken! Vad som vanligtvis bruka bli ganska slöa dagar, där vi går upp sent och tar det lugnt, blev istället riktigt aktiva! Se och häpna..

Lördagen började med en härligt organiserad hundpromenad på hundskolan! Massa okända vovvar och tvåbentingar som under kontrollerade former gick en runda på sisådär en timme tillsammans. Jättebra träning, och Sansa sköter sig så himla fint också! Vi fick lite mersmak, så sen åkte vi och gick lite mer i stan. Vi fikade på en uteservering, och Sansa fick sitta fint och snällt med en av oss utanför lite affärer. Hon klarade uppgiften helt galant. För några månader sedan hade hon svårt att sitta kvar, och när människor gick förbi ville hon alltid ställa sig och nosa. Nu kan en familj med barn och vagn passera en meter framför och hon sitter kvar och tittar åt ett annat håll. Tänk vad tålamod, träning, uppmuntran och belöning kan göra. <3

Hemma i vår lugna vrå igen gömde jag en massa godis i hela huset åt Sansa som hon fick leta upp. Vanligtvis en väldigt enkel aktivitet för fröken som fuskar med sitt gudalika luktsinne. Men denna gången gjorde jag det extra utmanande och det tog säker 20 minuter innan hon hittade alla (vilket är snäppet svårare än de 2 minuter den vanligtvis tar). På kvällen fick hon sedan ett härligt köttben att gnaga på, och så var dagen fulländad!

Söndagen började även den tidigt. Vi åkte till ett motionsspår och körde lite rolig drag weight med fröken superentusiastisk. Sansa var på toppenhumör och när solen kom fram var det riktigt ljuvligt. Vi hade en tid att passa, för vi skulle på ett träningspass! Så efter uppvärmning, 45 minuter av drag och en lång nedvarvningspromenad så bar det av till hundskolan igen! Där organiseras det träningstillfällen som fungerar som drop in, det är bara att komma dit, och det kostar en ynklig 50 lapp för att vara där och träna med andra i en timme. Helt klart en bra deal.

Kattgräs är en klar favorit för hela familjen!

Senare på eftermiddagen strosade vi runt i trädgården och omkring i den helt underbara värmen, det var verkligen som en sommarkväll i april. Sansa sprang lös och var glad och fnattig, rusade runt lite, hoppade, nosade, men var också så där härligt lyhörd så hon alltid lyssnade om man ropade. Det var som en perfekt liten stund där allt bara klaffar i gyllene eftermiddagssol. En bra avslutning på dagen helt enkelt! Vilket känns extra speciellt när vi ska till veterinären tidigt imorgon bitti.

Nyttodjur

Husse lär Sansa att städa. Lite nytta ska hon väl göra, också!

Nedräkningen

Om mindre än en vecka ska vi äntligen till veterinären igen, och jag räknar dagarna nu.
Sansa har blivit sämre. Hennes utslag är mer dramatiska än innan, och de utslag som inte "kommer och går" är även de mer tydliga och blir fler. Hon kliar sig, men är framförallt påverkad av om vi kliar henne, eller kommer åt på ett ställe med klåda så som hennes ögon.
Vid munnen har hon börjat få mörkbruna avlagringar i vecken som kletar av sig, något som vi aldrig sett innan, och hon kliar där ganska så ofta.

Bilderna är tagna sent igår kväll, så tyvärr inga perfekta bilder i dagsljus. Men det är i alla fall någon dokumentation av hennes utslag just nu. Jag har ju ett något bristfälligt minne och behöver ha dessa bilder för att kunna gå tillbaka och se hur saker såg ut innan, annars har jag en tendens att glömma och minnas fel.
Det är lite svårt att se, men utslagen är inte bara platta rosa partier utan bulor och även vid örat små skorpor (antagligen efter att hon kliat där).

Hon har även fått en nyfunnen klåda i rumpan, och har börjat dra den mot mattor och även utomhus mot marken. På promenaden igår gjorde hon det tre gånger, och var på väg att göra det flera till. Hon har lite mörka utslag vid svansroten, men jag tror klådan kan komma från analsäckarna. Normalt så tömmer hon dom fin-fint själv, men efter en tid med lös avföring tror jag att hon inte kommit igång med det riktigt. Så det får veterinären också kolla på, om de kanske behöver lite hjälp att tömmas.

Allt detta kunde vi mer eller mindre räkna med. Vi visste ju inte hur mycket problem hon skulle få, men det är inte oväntat. Däremot är hennes allmänna påverkan det, förutom klådan så är det tydligt nu att hon inte känner sig helt.. Bra? Normal? Glad? Frisk? Pigg? Ja någonting är helt enkelt inte som det ska vara med hur hon är! Lillhusse sa igår kväll att han tyckte hon kändes annorlunda mot hur hon var innan, dämpad liksom. Hon ville inte leka och busa som hon brukade för bara någon månad sen.

Att hon plötsligt mognat och blivit en lugn, klok gammal gumma är inte på tal. Hon är inte ens två år! Och hon är en staffe, rasen som inte mognar fören efter 10 års ålder +.
Nej jag är helt övertygad om att hon känner av något som dämpar henne. Det är värst av allt.

Bosse bus

I helgen träffade lilla Sansa sin ännu mindre halvbror, superlilla Bosse! Her brother from another.. er.. father. Bosse är fortfarande en bebisvalp med ultramjuk päls, sylvassa tänder och klor och en skön mysklumpig stil!

Det är bra att dom är mjukt stoppade.

Bosse var busig och lekfull som en valp ska vara, och riktigt tuff också! Han ville leka hela tiden, och i vanliga fall är det exakt vad Sansa gillar! Men.. han var ju så liten? Han välte omkull bara hon gick in i honom och rullade iväg som en ullig liten boll. Det var inte så lätt att leka då, speciellt då Bosse ville brottas och bitas och Sansa uppenbarligen var för stor för att brottas med.
Bosse var en riktig liten lymmel också! Han och Sansa stod och tuggade på samma pinne, och helt plötsligt så tog han bara pinnen och sprang iväg! Sansa hade inte en chans, och stod bara förvånat och såg efter honom. Detta gjorde han dessutom en gång till sen! Ja man får vara på alerten om man vill behålla sina pinnar..!
Jag tror Sansa blev lite smått ställd, hon visste inte riktigt hur hon skulle gå till väga, så det slutade med att Bosse försökte få igång henne och hon försökte lugna ner honom, vilket inte alls är hennes normaltillstånd. :D
Sen så lät vi henne aldrig busa loss helt, eftersom hon är lite klumpig och vi var rädda att hon lätt kunde trampa på honom eller nått.
Men mötet gick jättebra och var trevligt, så vi hoppas på fler tillfällen! Snart är han säker dubbelt så stor som hon är!

Sansa: Jaha, ska du lugna ner dig lite nu?

Bosse: Va!? Luktar det godis här!? Jaa! Godis, godis, godis, gräva, gräva!

Sansa: Ja vad säger du matte, dags att åka nu kanske?

Sansa: Eh, nehä.. Du det där med kastreringen kanske var en bra idé ändå. Valpar... <____<

Bosse: Och sen så hittade jag den här fläcken och den luktade gott, så då gick jag närmare och då...!

Sansa: Åh så du säger att du hittade något gott där?

Bosse: Jaa! En bit pinne! Haha, jag fick den först!
Sansa: Suck..

Det är bra att de lär sig tidigt vad som är en lagom pinne för en staffe! Alltså, den måste vara minst dubbelt så lång som dom själva.

Gammelhusse hade varit på IKEA den dagen och det betyder nytt gosedjur åt Sansa! Så på kvällen fick hon Fantastic Mr Fox! Han blev genast djupt älskad (tuggad på) av Sansa som är väldigt förtjust i gosedjur. <3

Ur fantastic, Mr Fox. <3

Sen var det några bilder från förra helgen som jag glömde bort! Där hälsade Sansa väldigt försiktigt på en (stackars överviktig) Borde Collie genom ett staket, blev skriken på av gräsänder och visade upp sina konster i solskenet. :D

Nosdutt!

Sansa undviker änder, speciellt att titta på dom.. det är så de suger ut din själ!

Sansa gör en imitation av en människa!

Så här sitter människor! På rumpan.

Och så lite mer blommor såklart! Jag har hittat en svaghet för att fota blommor i vår.. Jag tror det är desperationen att bli av med vintern som driver mig.

Blåsippor är lilasippor!?

Dom ser nästan normalstora ut på bilden, men dessa blommor är jättesmå och ligger som en liten matta över marken. :)

Ditten och datten

Igår var Sansa med om någonting fruktansvärt! Traumatiserande! Nog det hemskaste som kan hända, faktiskt, om man frågar henne!
Hon var ute och cyklade en runda med husse när gammelhusse kom gåendes på väg till ett vägmöte med grannarna, men han gick bara förbi, och Sansa fick inte följa med honom!?

På cykelturen mötte de Misos doppelganger.. eller är det Miso själv som är ute på äventyr i smyg? :D

Att se gammelhusse försvinna bort måste ha varit något alldeles extra, en ny cirkel i helvetet liksom, för när hon kom hem spenderades en halvtimme+ på den mest hjärtskärande operasång..
Det enda som fick tyst på henne var när vi åkte till den andra massage och stretching lektionen. Gissa om hon var i rätt stämning för den? :D

Jag hoppas att du har högtalarna uppskruvade på högsta nu, för här kommer Sansas egenkomponerade opera "den övergivna joddlaren".

Oee oee oee oee~

Massage och stretching kursen gick ändå ganska bra. Sansa vägrade lägga sig på sidan, varken rent våld eller kärleksfullt lockade hjälpte, så vi fick träna på övningarna bäst det gick. Så är det ju med hundträning, det får bli som det blir, och så får man träna på det.
Vi fick fortsättningen på ryggfilé massagen som gick vidare över bogen, sedan fick vi instruktioner på hur vi skulle massera bogen för sig med två tekniker. Efter det var det lite prat om stretching och vi gick in på hur man stretchar frambenen.
När man klämmer och drar i en hund på ett sådant här sätt ä det väldigt viktigt att man gör rätt, så en hel del går till att förklara tekniken och varför man gör så, vilket är suveränt. Helena visar också hur man gör på en "frivillig hund från publiken". En av hundarna i gruppen är en italiensk vinthund som är så enormt söt att man liksom sitter och ler bara man ser på den. Hennes ben är lika tjocka som mina fingrar typ, och hennes ansikte är precis som en real life Sniff från Mumindalen. <3
Helena visade stretchingen på denna späda lilla hund och hon var perfekt för det, jätteduktig och foglig, och så kunde man ju se exakt allt som hände eftersom pälsen var obefintlig. Att göra det på Sansa hade inte gått denna dag! Sansa var helt slut efter sin promenad, cykeltur och (mentalt knockad efter) sin serenad till gammelhusse. Däremot var hon väldigt duktig när jag stretchade henne själv, även om hon fortfarande vägrade att ligga på sidan, så det blev ståendes. Jag kunde dra i hennes ben praktiskt taget till det optimala läget och hon verkade oberörd. Såpass att hon/vi fick beröm av Helena att det såg så bra ut. Inte stel i alla fall, tjejen!

Hon kanske krånglade lite med att ligga på sidan, men att ligga såhär och få massage var tydligen en höjdare.

Så nu med det roliga överstökat kommer det tråkiga. Efter nästan tre veckor utan kortison har Sansa blivit betydligt sämre. Utslagen är tillbaka, ögonen är permanent röda och irriterade i och runt omkring, och hon kliar sig mer och mer. Hennes mage har också varit krånglig den senaste veckan, med lös, slemmig avföring till och från. Hennes vanor har också påverkats, från att kunna ställa sin klocka efter hennes tarmrörelser till att hon nu inte alls följer samma mönster (som hon i princip gjort hela sitt liv). Just nu känns det väldigt jobbigt, och vi är oroliga, och väntar spänt på att få pricktestet överstökat och att få prata med veterinären mer ingående face-to-face.
Jag vet inte om det är jag som inbillar mig, eller om det är något annat som ligger bakom, men de senaste veckorna känns det som om Sansa blivit mer.. seg? Det är svårt att sätta fingret på det men det känns som om hon saknar en del av den energin, både fysiskt och rent personlighetsmässigt, som hon hade innan..

Det är väldigt svårt att fota utslag så att det syns ordentligt på grund av att pälsen är i vägen och att kameran har en tendens att ändra/bleka färgerna. Men jag tycker det syns något i alla fall.

Ett stort, rödflammigt parti på bogen.

Kontrasten mellan sidorna.

Svårt att se, men det går en mörk rand om man följer ögats vinkel bakåt. Precis under ögat sys också att det är något.

Hon har en massa olika fläckar av detta på kroppen, som små röda prickar.

En till bild på bogen fast från kvällen innan tagen med min mobilkamera. Här ser man utbredningen lite tydligare.

Så sluter vi cirkeln med något trevligt! Våren är här!