Sansationellt!: Ditten och datten

Igår var Sansa med om någonting fruktansvärt! Traumatiserande! Nog det hemskaste som kan hända, faktiskt, om man frågar henne!
Hon var ute och cyklade en runda med husse när gammelhusse kom gåendes på väg till ett vägmöte med grannarna, men han gick bara förbi, och Sansa fick inte följa med honom!?

På cykelturen mötte de Misos doppelganger.. eller är det Miso själv som är ute på äventyr i smyg? :D

Att se gammelhusse försvinna bort måste ha varit något alldeles extra, en ny cirkel i helvetet liksom, för när hon kom hem spenderades en halvtimme+ på den mest hjärtskärande operasång..
Det enda som fick tyst på henne var när vi åkte till den andra massage och stretching lektionen. Gissa om hon var i rätt stämning för den? :D

Jag hoppas att du har högtalarna uppskruvade på högsta nu, för här kommer Sansas egenkomponerade opera "den övergivna joddlaren".

Oee oee oee oee~

Massage och stretching kursen gick ändå ganska bra. Sansa vägrade lägga sig på sidan, varken rent våld eller kärleksfullt lockade hjälpte, så vi fick träna på övningarna bäst det gick. Så är det ju med hundträning, det får bli som det blir, och så får man träna på det.
Vi fick fortsättningen på ryggfilé massagen som gick vidare över bogen, sedan fick vi instruktioner på hur vi skulle massera bogen för sig med två tekniker. Efter det var det lite prat om stretching och vi gick in på hur man stretchar frambenen.
När man klämmer och drar i en hund på ett sådant här sätt ä det väldigt viktigt att man gör rätt, så en hel del går till att förklara tekniken och varför man gör så, vilket är suveränt. Helena visar också hur man gör på en "frivillig hund från publiken". En av hundarna i gruppen är en italiensk vinthund som är så enormt söt att man liksom sitter och ler bara man ser på den. Hennes ben är lika tjocka som mina fingrar typ, och hennes ansikte är precis som en real life Sniff från Mumindalen. <3
Helena visade stretchingen på denna späda lilla hund och hon var perfekt för det, jätteduktig och foglig, och så kunde man ju se exakt allt som hände eftersom pälsen var obefintlig. Att göra det på Sansa hade inte gått denna dag! Sansa var helt slut efter sin promenad, cykeltur och (mentalt knockad efter) sin serenad till gammelhusse. Däremot var hon väldigt duktig när jag stretchade henne själv, även om hon fortfarande vägrade att ligga på sidan, så det blev ståendes. Jag kunde dra i hennes ben praktiskt taget till det optimala läget och hon verkade oberörd. Såpass att hon/vi fick beröm av Helena att det såg så bra ut. Inte stel i alla fall, tjejen!

Hon kanske krånglade lite med att ligga på sidan, men att ligga såhär och få massage var tydligen en höjdare.

Så nu med det roliga överstökat kommer det tråkiga. Efter nästan tre veckor utan kortison har Sansa blivit betydligt sämre. Utslagen är tillbaka, ögonen är permanent röda och irriterade i och runt omkring, och hon kliar sig mer och mer. Hennes mage har också varit krånglig den senaste veckan, med lös, slemmig avföring till och från. Hennes vanor har också påverkats, från att kunna ställa sin klocka efter hennes tarmrörelser till att hon nu inte alls följer samma mönster (som hon i princip gjort hela sitt liv). Just nu känns det väldigt jobbigt, och vi är oroliga, och väntar spänt på att få pricktestet överstökat och att få prata med veterinären mer ingående face-to-face.
Jag vet inte om det är jag som inbillar mig, eller om det är något annat som ligger bakom, men de senaste veckorna känns det som om Sansa blivit mer.. seg? Det är svårt att sätta fingret på det men det känns som om hon saknar en del av den energin, både fysiskt och rent personlighetsmässigt, som hon hade innan..

Det är väldigt svårt att fota utslag så att det syns ordentligt på grund av att pälsen är i vägen och att kameran har en tendens att ändra/bleka färgerna. Men jag tycker det syns något i alla fall.