Jag blev därför riktigt förvånad över vad jag hörde när vi anlände till agilitykursen och väntade på att det skulle dra igång. En bit ifrån där jag stod med Sansa stod en man och en kvinna och pratade i låg samtalston, men nog så jag kunde höra det.
När kvinnan såg oss komma så sa hon "titta där, en pitbull valp". Jaha tänkte jag, de har väl inte så bra koll på dessa raser! Alla kan ju inte ha det. Sansa stod superglad och pigg och viftade på svansen och såg sig omkring, lite sprallig men mest nyfiken.
Då hör jag att en av dem säger "att hon viftar så på svansen behöver inte betyda att hon är snäll". Jag tittar dit lite och ser att de tittar på oss. Då blir jag lite irriterad, att de bara står där borta och dömer och tittar. Vad vet de om oss, och om Sansa, som bara är skitglad och förväntansfull över att vara där?
Jag bestämmer mig direkt för att ignorera det, vad är det för poäng med att skapa en scen och konstig stämning över en bagatell. Vi är i alla fall där för att ha kul! Hur Sansa är eller inte är får hon själv visa under kursens gång, istället! Det övertygar nog mer än mina ord.
När instruktören kommer brister hon istället ut i en leende och skrattar åt Sansas viftade svans. Hon är den hunden i hela gruppen som utstrålar mest glädje! Och bra är det att i början på alla kurser får vi tillfälle att presentera oss själva och våra fyrfotingar. Jag uttalade Staffordshire bull terrier extra noggrant denna gången!
Vi har inte mött mycket fördomar, några enstaka sådär, och ingen som varit direkt påflugen eller otrevlig. Men visst finns det människor där ute som tror de vet, när de inte vet ett smack. :D
Det är bara att visa upp sin älskling med stolthet, så får Sansa själv visa vilken sorts hund hon är. <3
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar