Hälj

Inte bara är det helg, men om prick en vecka börjar husses semester. Den inleds med en långresa ända bort till Öland! För vad ger bättre chans till sol och sommaraktiviteter än att semestra i självaste Sverige denna sommar? ;D
Förhoppningsvis återkommer vi med en massa bilder och skoj att skriva om i bloggen. Vi får väl se!

I tisdags var det äntligen min tur att sticka Sansa med en nål. Det gick felfritt och sköterskan gav mig godkänt. :D
Så nu är det dags att sköta allt det där själva fram till ja, December typ, när vi ska träffa veterinären igen. Så idag var vi förbi apoteket och köpte lite sådana där krimskrams saker man måste ha hemma, som en plastlåda för de använda sprutorna, klorhexidin och annat spännande. Passande nog får plastlådan för nålarna vara där Sansas gamla allergifoder stod och tog plats. ;)

På väg hem från vetten. Tänk så trött man kan bli. <3

Nu när vädret är adekvat, inte för varmt men ändå med en touch av sommar, så kör vi en hel del fysträning i veckorna. Var och varannan dag har jag något extra i rockärmen för stackars Sansa, som får bära (jätte)tunga klövjeväskor, släpa på viktmanschetter, springa som en toka efter en flirt pole på baksidan eller dra kedjor hit och dit. Ibland måste hon springa efter en cykel också! Visserligen tycker hon allt detta är jättekul, men ändå! :D
Dessutom är husse duktig nästan varje dag och spenderar en bra stund på kvällen med att leka och träna i trädgården med det lilla monstret. Så aktivering är det ingen brist på just nu i alla fall! Och det syns, för hon har börjat lägga på sig i muskler rejält jämfört med för ett par månader sen när hon var avmagrad. Jag blir så glad av att se henne utvecklas. Jag förväntar mig inte att hon någonsin kommer bli ett kompakt muskelpaket som sin bror, kastreringen har nog lämnat sina spår där. Men det betyder inte att hon inte ska kunna nå sin fulla potential, vad det nu är!

Zzznark. Vila är också viktigt!

På agilitybanan blir vi fortfarande förundrade över hur duktig hon kan vara, och lika så hur dryg och busig hon kan vara. Och ibland hur trög hon kan vara, också. ;)
Sist vi var där satte vi upp en liten serie med 4 hinder, alla hopp, förutom början som var slalom. Det var en böj på det hela så att föraren skulle springa på vänster sida. Till vårt stora förtret fick vi till slut inse att Sansa inte fattar slalomen alls om matte eller husse går på vänster sida!? Kör vi från höger är det alltid klockrent, 9/10 helt perfekt, men vänster.. hjärnsläpp! Det var som ett helt annat hinder, som hon aldrig sett, av mysko pinnar som bara stod där för någon anledning.
Så hon gick in rätt, från höger, men sedan varvade hon liksom pinnar lite här och där, skippade någon och gick vidare. Till sist fick vi inse att hon inte slarvade, hon fattade helt enkelt inte. Lilla tösen, hur sötdum får man vara? Men så är ju hundträning egentligen, om man tänker efter till vad man lärt sig under alla dessa kurser. Alltid får man höra att hunden lär sig det man tränar på, man måste variera miljö, sätt och allt möjligt för att det ska sitta. För henne är det som en ny övning, så det är bara att backa och börja om! :)

Å andra sidan så fattar hon jättefort det här med kontaktfälten nu när vi bytt taktik. Vi har faktiskt fuskat lite och inte varit så noggranna med dessa kontaktfält som vi kanske skulle ha varit! Så det blev bakläxa. Men god belöning vid rätt tillfälle och det har redan börjat falla på plats.
Agility är verkligen sjukt rolig träning, och jag rekommenderar det till alla! ^__^

Nu har Sansa tagit helg!

Gamla kompisar

I helgen så träffade vi Marina och King igen. King som också är en staffe (och mycket mer lik en låg, kompakt pansarvagn än fröken fölben) kommer väldigt bra överens med Sansa. Även innan han var kastrerad lät han henne vara, som en äkta gentleman, och var mer uppmärksam på hennes ansikts-ände än rump-ända, så att säga. :D
Nu har de inte träffats så mycket men den gamla vänskapen satt i som Sansas dalmatinerfläckar och de gillade varandras umgänge från första stund. Vi möttes upp hemma hos King och gick sedan en runda ihop, varpå vi landade på deras altan med fika. Hundarna fick springa lösa på tomten och ha det roligt.
I början var Sansa lite osäker. Hon har ju alltid varit den försiktiga, lite blyga typen ihop med andra hundar. Att gå en promenad är ju en baggis men att vara lösa ihop är något annat! Så den första tiden ville hon inte gå långt från matte och husse utan stannade uppe hos oss. Så vi gick ner i trädgården en stund och lät henne vänja sig. Efter ett tag lättade hennes osäkerhet och hon och King rusade runt som galningar och kom bärandes med leksaker som de dumpade på altanen, om vartannat. Ingen av dem stör den andra när de har en leksak, och King vaktar inte de gamla benen eller leksaker som ligger omkring på tomten, så det var ingen fara med det.

Sansa har nästan aldrig lekt med en annan staffe löst. Bara en gång hemma hos Grynet. Så hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Lilla 4 kg Yoshy vill ju helst bara bli jagad, en sport som inte tillåter så mycket kontakt (enligt hans regler!). Med oss leker Sansa gärna vilt och hon har inga problem med att använda munnen, eller att vi låtsasbiter i henne. Men när King "tog till tänderna" och smånöp henne i ansiktet så reagerade hon bara med öronen bak, svansen mellan benen och att tåligt stå och vänta ut honom. Kanske gick det för fort fram för hennes smak? Han ville gärna brottas från första ögonkastet, och man såg att Sansa blev glad och upprymd, men också att hon drog sig undan till oss när det blev "för vilt". När hon lekte med Grynet var det inga sådana problem utan de brottades hur glatt som helst, fast väldigt rättvist. Kanske upplevde Sansa att King var för mycket av en bulldozer? Jag tror i alla fall att om de får vänja sig vid att leka ihop så kommer de hitta något som passar. När vi skulle åka hem var det en harmoni mellan hundarna och Sansa var sprudlande glad och lugn.

Jag blev väldigt imponerad av Marinas dotter som fotograferade Sansa och King helt själv nere i trädgården. Två okopplade, busiga staffar och hon lyckades få dem att sitta snällt bredvid varandra som två små ljus. Snacka om hundvana. :D

Gissa vem som är vem. ;)

Imorgon är det dags för den sista veterinär-sprutan, och efter det ska jag ju kunna ge dessa sprutor själv! :D
Så det blir en del att lära sig under det besöket, inte bara med själva sprutan utan med pappersarbetet och annat smått och gott som man måste hantera och förstå. Men det ska väl inte vara någon fara, det har ju alltid varit jag som håller kollen på alla medicinerna. ;)

Idag fick vi ett väldigt trevligt paket på posten från kennelmamma Ida. Vi har köpt två till kampleksaker av henne som hon flätar själv i fleece. Superpraktisk till agilityträningen för mig och väl uppskattad av Sansa, så den flätan vi haft sedan innan har slitits ganska rejält. Det var dags för en uppdatering! Jättefina färger blev det också. Ser fram emot att träna med dem! Men Sansa har redan provsmakat. ;D

Vad menar du "bara ligger och jäser"? Don't judge me, bitch!

Sansa samlar energi tills hon ska ut och träna med husse i kvällsljuset. :)

 Och till sist lite mer bilder på snäckor/sniglar, såklart! Hur kan man låta bli. <3

En superliten nykläckt trädgårdssnäcka. Dessa små mollusca livnär sig av alger, och inte växter och blad som man lätt kan tro.

Eh, vad stirrar du på? Är det något i mitt ansikte eller, vadå, jag ser inget?

Pussvänlig liten blötdjursmule!

Denna snälla jätte hade ärr över ryggen. Ett väldigt tursamt möte med en gräsklippare, kanske?

Jag kunde inte låta bli att bekanta mig lite extra med dessa när jag var på bebis-jakt för att se om jag kunde hitta någon nykläckt vinbergssnäcka. Men inte denna gången!
Sansa måste förstått att jag letade efter något och gick troget och spårade för att hjälpa till. När hon stötte på en snäcka tryckte hon upp nosen mot den så det blev blöta fläckar på skalen. <3
Mindre imponerade var det när någon råkade ligga "i vägen" för hennes tassar och rullades framför henne när hon gick. Väldigt smidigt att ha ett runt skal att retirera till då. ;)

Knaprigt värre

Någonsin undrat hur det låter när en staffekäke krossar ben? :D

Nu kan du äntligen stilla din nyfikenhet!

Idag bar det av till veterinären i Västerås ännu en gång för allergi-spruta. Vi parkerade vid tågstationen med en halvtimme till godo för att promenera dit, och det var på gränsen att det gick! Med tre minuter till godo gick vi in efter en hurtig marsch i morgonsolen, svettiga och fräscha. ;)
Själva besöket gick smidigt och jag fick tillfälle att ge henne en spruta jag med, fast med koksaltlösning för att träna utan större krav. Det gick väldigt bra. Att ge sprutan är den enklaste biten, Sansa står så tålmodigt så. Det svåra är snarare att förbereda sprutan på ett bra och korrekt sätt. Men jag förstår ju själva idén, det är bara erfarenhet och lite rutin som saknas. Detta fixar vi utan problem!

Sötaste uppsynen. När gammel husse har gått in i en affär utan henne kan hon se såhär övergiven ut.

Vi spenderade sedan en stor del av dagen i Västerås med att fika, promenera och äta lunch. Sansa var lugn och lite slö. Jag tror fröken morgontrött hade svårt att gå upp vid 7 utan att få gå och lägga sig någon timme till efteråt. Hon la sig till och med och tog det lugnt när vi satt och åt.. Det är inte ett beteende som kommer naturligt för henne kan man väl säga! Men hon var ändå glad och pigg, så något fel med henne kunde jag inte hitta. ;) 

Skönt att dega lite i solen. Sansa som ligger frivilligt på sten = blå måne inatt?

Vadå, mitt ansikte är ju i skuggan, det är väl det som räknas! Ge mig mer vattenmelon från din tallrik istället. :D

Hänger löst att vara lös

När Sansa fortfarande var valp så gick vi ju ganska ofta med henne lös, på alla möjliga promenader. Ni som följt bloggen i någon mån har säkert märkt att det är inte är lika lätt längre. Man hoppas ju att med ålder så kommer förstånd, eller att de iallafall lär sig vad som är tillåtet eller inte. Med Sansa är det snarare så att ju äldre man blir, desto mindre lyder man! Med regn på prognoserna körde vi ett säkert kort och drog en sväng till skogen. Just här brukar det gå fint att ha henne lös, varför vet vi inte riktigt. Men vi brukar alltid vara både matte och husse och i de flesta fall ha med oss en ryggsäck med lite leksaker, apport-dummy osv. Det är viktigt att vara tillgänglig och rolig om hon inte ska flumma iväg.. Sålänge man gör lite grejer med jämna mellanrum och visar henne uppmärksamhet så brukar det gå bra. Sen finns det ju alltid tillfällen då det är hopplöst, men det är ju en annan historia!

Just idag gick det hur fint som helst. Höll sig i närheten av oss och strosade glatt runt. En gullig detalj är att hon har lärt sig att det går att plocka blåbär själv. Innan har hon alltid väntat på att vi ska ge henne, men nu går hon fram som en tai-rumänsk bulldozer. Vi misstänker att det är Yoshy som har lärt henne, för vi var nämligen där och gick på en långpromenad igår. Minst 4 timmar och oräkneliga kilometer spenderade vi i skogen där det fanns fullt med blåbär. Yoshy har ju lätt att plocka enskilda bär med sin lilla nos, och vi tror nog att Sansa smygkikade och sen testade själv efter bästa förmåga!

På toppenhumör!

Glada miner!

Till sist liten snutt på bärplockar-Sansa

Något ägg-straordinärt :D

Efter två dagar av promenad genom ösregn (där det visade sig att mina regnkläder inte är helt att lita på längre..) så var det underbart med en stund av uppehåll. En runda med gammel-huss som avslutades med lite flirt pole (utan regn) var 100% uppskattat av Sansa! Hon avgudar den där flirt polen, jag tror det är en av de bästa sakerna hon vet! Så när man tar fram den är man poppis. ;)
Sen efter en lättare nedvarvning så blev det stretchning. Sansa är så van nu så hon ligger bara och blundar när jag drar i henne. Men hon krånglade ju egentligen aldrig med själva stretchningen, det svåra var ju att ligga på sidan. Det är mindre svårt när man ligger i en mjuk, varm säng dock. :D

Mattes flicka är så spänstig! Hon bara flyger upp helt effortlessly, man ser inte ens att hon tänker hoppa så sitter hon på stenen. <3

Varför ser hon så butter ut på bild när hon 5 sekunder tidigare skuttat omkring glatt och blivit matad med smultron? :P

På promenaden hittade i något jag inte sett på väldigt länge. Snigel ägg! Ja en sträcka gräs var helt full av halv-nergrävda vinbergssnäckor, vilket är ett säkert tecken på att de hade ägg där under. Härligt! Någon stans hade det gått lite fel för en av sniglarna och dennes ägg låg ovan jord. Spännande för mig, men mindre kul för de små juvelerna. Så efter några bilder grävdes en grop där ägg och "mamma" fick flytta in. Hoppas kan man ju alltid att det gjorde någon nytta. :)

Äggen påminde mig om ormägg med ett läderliknande skal snarare än de hårda som fåglar har.

Sansa har börjat med ett litet otyg som är både gulligt, skrattframkallande och olydigt! Hon snor frukt.. Ja just så. I förra veckan hittade jag i fruktskålen en kiwi med ett stort hål i sidan, suspekt med tandmärken och allt. Ja hon gillar ju frukt tänker jag, hon skulle väl bara prova och se. Idag tar jag henne på bar gärning där hon står på bakbenen och plockar en annan kiwi från bordet!
En skicklig hundtränare som jag är så gick jag in i köket och skar upp en bit av hennes byte som hon fick äta, i alla fall. Klart man ska belöna det beteendet, liksom. ;)
Lillhusse var inte så imponerad! Han tycker att man ska vara disciplinerad och konsekvent, och man ska inte visa att det är OK att sno mat från något bord! Ack så rätt han har.. Men jag gillar att Sansa är sin egen och hittar på lite saker! Även "olydiga" beteenden kan vara charmiga och roliga, tycker jag, det är bara upp till oss vad man kan leva med och inte. Hellre en hund med en personlighet och lite hyss än en vovve med kadaverdisciplin. Hur ska man annars få sina dagliga skratt i denna mörka värld om inte genom sin uppfinningsrika staffe? :3

Stickigt värre!

Idag har varit en bra dag, för nu har vi äntligen påbörjar hyposensen! En liten ödmjuk spruta i nackskinnet och nu är vi iväg. Tjoho! Återkom om 12-20 månader för resultat! ;)

Så vi var alltså iväg till veterinären idag. Tanken är att vi själva ska ge dessa sprutor i längden, men de tre första gångerna som också är den mjuka starten på behandlingen så åker vi dit för att lära oss hur man gör. Men också för att de ska kunna se så Sansa inte reagerar negativt.
Jag tycker inte det verkar svårt att ge sprutan, och jag har inga problem med tanken av att sticka henne heller. Nålen är relativt kort och tunn, och det är mer som att ge insulin, typ. Sansa har aldrig reagerat när hon får sprutor och jag funderar över om hon känner av det över huvud taget. Sprutan ges subkutant så nackskinnet är perfekt, där finns det gått om hud att dra i. :D

Film med Sansa som njuter av sommaren. Varning för ljudet bara, det blåste rätt rejält.

På tal om lös hud. Sansa har äntligen börjat lägga på sig igen. Hon rasade ju i vikt när vi krånglade med olika foder under allergiutredningen och gick från ett stadigt 15 kilo till ett skelett på smått under 13. Nu ligger hon närmare 14kg och det syns! Revbenen sticker inte ut som på en xylofon och hon börjar få tillbaka sina bulliga, mysiga muskler. Goda nyheter! Speciellt kul eftersom hon just nu inte äter någon specialdiet längre; utan att visa tecken på att må sämre. Ingen födoämnesallergi alltså! Det har jag bestämt. :D

Det spelar ingen roll hur varmt det är, även i skuggan, man måste ju ändå ligga i mattes knä!

Fliin! :D

Trött sötgurka.

Nu när vädret blivit mer normalt för svensk sommar, med moln och regn och knappt 20 grader, så kan vi äntligen dra till träningsplanen någon eftermiddag/kväll och träna igen! Mitt mål är att det ska bli en vardagsrutin helt enkelt, att i alla fall en gång i veckan träna agility på plan med tillgång till alla hinder.
Kursen har det blivit en paus på då den visst kolliderade med instruktörens semester (vi fick ju skjuta fram allt en vecka). Så vi har ett tillfälle kvar som kommer igen i Augusti. Det roliga med det är att vi kan använda träningsplanen hur mycket vi vill utan att köpa något "säsongspass", eftersom det räknas som pågående kurs. Bwahaha, 250 spänn sparade! ;D

Sist men inte minst lite bilder på ett av mina favoritdjur: sniglar! Eller njao, snäckor heter det väl egentligen. Men säger man det tänker de flesta på havet! Inte för att det inte finns snäckor där med men.. Ja. Jag gillar ordet snigel, det är gulligare. :3
Underbara djur för övrigt! Så personliga. Tro mig!

Blyg liten skrutt. En vinbergssnäcka som bara är en nykläckt liten bebis!

"Um, hallå, händer det nått här ute eller?"

Oj vad stor världen såg ut från denna vinkel! @___@

Piratsnigel. Yarr!

Lite storleksskillnad. En vuxen vinbergssnäcka bredvid en liten blyg en. Bebisen blev hungrig där den satt på min hand och tog sig några smakprov. Det syns lite på bilden hur den skrapar med sin lilla tunga. :3

När de är så här små är skalet i snäckan fortfarande så tunt att det är lite genomskinligt, något som försvinner helt sen.

Det bästa med regn är att det lockar fram dessa små varelser. <3
Sansa tycker sniglar = stenar, typ. Men när hon ser att jag tycker de är intressanta så blir hon också lite nyfiken. På promenaden gick hon och duttade nosen mot deras skal, en dutt för syns skull och sen gick hon vidare. Gullvalpen.

Feeling hot, hot, hot

Varm ja, det har man varit i ett par dagar nu. Och gång på gång känner man sig tacksam att Sansa är vit, korthårig och slank med relativt lång nos. Även med dessa egenskaper tycker hon det är jobbigt i värmen, precis som matte.
Alla träningsplaner åkte genom fönstret när termometern visar 25 grader och sol klockan 20:00 och igen har egentligen energin för det heller, för den delen. Så det har blivit ett par slöa dagar här hemma i hettan. Sansa har doppat sig lite, druckit vatten och legat raklång på golvet. Och ätit fruset ben på gräsmattan såklart.

Fast idag när husse äntligen helgade igen så åkte vi och gick en runda i stan. Sansa var lika duktig som vanligt och traskade lojalt på, även om den enda belöningen hon fick var vad hon kunde hitta själv på gatan (och lyckas sno åt sig innan vi hindrade henne..). Nu väl hemma igen ligger hon utfläkt på golvet och sover. Tänk att bara solsken kan vara så tröttsamt. Phu!

Gräsfläckar skulle det finns fler av!

Hej!

Hum de dum..

Vadå, jag bara svalkar magen!

Missarna ville också visa upp sig. <3