Do the King!

Sansa la sig aldrig på ryggen och busade innan hon träffade King och såg honom rulla på rygg i blåbärsriset. Men nu när hon lärt sig charmen med det så är det det lättaste sättet att se om hon är på riktigt gott och nöjt humör! Så länge gräset är torrt och varmt, såklart. ;)

Vårglädje för hela slanten!

Ringträning

Risken att vi ställer ut Sansa mer i framtiden är nog väldigt liten, inte bara för att våra intressen ligger någon annan stans utan för att hon i sin taniga, hårlösa kropp inte är den mest eftertraktade enligt rasstandarden. ;D
Självklart är hon världens vackraste tjej i våra ögon, och det räknas ju mest!

Men att man inte ska ställa ut utesluter ju inte att man inte kan ringträna lite ibland, för skojs skull! Att ranta runt i en ring och stå still när någon klämmer på en är kul träning i goda vänners sällskap! :D

Igår hyrde en vän till oss träningshallen på hundskolan och bjöd in till gemensam träning, och det kunde vi ju knappast missa! Jag (matte) hade varit sjuk hela hela påsken och bedrövlig, men mådde mycket bättre på söndagen som tur var! Det blev två trevliga timmar! 6 stycken kom, men två åkte tidigare så de finns inte med på bild. Till slut var det bara 4 glada staffar kvar! King, som Sansa känner sedan länge och är väldigt förtjust i, halvbrorsan Bosse som alltid är lika härlig och sen den supersnygga flickan Zombie som vi lärde känna i grundkursen av Nose Work. Ett helt fantastiskt gäng, faktiskt!

Här är lite bilder från the happening, när vi på slutet skulle posera snyggt framför kameran. Ja vissa vet kanske hur lätt det kan vara att stå på en prydlig rad med 4 glada hundar. :D
Med den där loggan i bakgrunden borde vi få sponsorpengar av hundskolan kan man tycka.. ;)

Matte ska inte du vara med?

Sansa satt och såg moloken ut på typ hälften av bilderna, för husse hade lagt en bit korv framför henne på mattan...

Husse demonstrerar "hide from the world!"

Glada gänget!

Men visst fick vi till lite snitsiga bilder, också! Det är bara husse som inte riktigt kan kontrollera sina armrörelser. :)

Zombie, Bosse, King och Tassimedes.

Väl hemma tog Sansa en time out och snoozade, men det tog inte lång tid så var hon redo för mer bus! Denna donna tröttar man inte ut i första taget, faktiskt. :P

Två andra saker, då, en om katterna! För vi har äntligen tagit steget och börjat BARFa dom! Eller ja, Miso, för Valerie måste vi jobba mer på. Hon är väldigt försiktig och kräsen, så för henne har vi bara tagit steget från torrfoder till blötmat.
Men Miso har, efter en vecka av invänjning, börjat helt på BARF! Eller ja, är det mer som färskfoder kanske? MUSH som märket heter kallar sina färdiga frysta bollar av kött för BARF, och det faller nog under den kategorin, men det påminner mer om Sansas mat ändå.
Det känns jätteskönt att ge även katterna bättre mat, och vi ser fram emot fortsatt friska, glada, pigga kissar framöver! <3

Någon som är mindre frisk är Sansa. Hennes allergiproblem har kommit tillbaka, en massa saker vi trodde vi lagt bakom oss har helt plötsligt återvänt. Vi oroar oss för en massa olika scenarion framöver.. Men ska prata med veterinären den 4e April, så då hoppas jag på.. Någonting?
Annars är hon som vanligt, bara att hon får utslag och annan problematik med huden, som att hon på huvudet fjällar och tappar päls på små fläckar och kanten av öronen är skorpig. Vi får se var veterinären säger, yet again. Vad annars finns att göra?
Vi sa när vi påbörjade detta att om veterinären inte kan hjälpa oss bättre, om hennes problem kvarstår och enda "lösningen" verkar vara att knapra kortison hela livet, så ska vi vända oss om rådgivning från det svenska företaget Standardt. De erbjuder som en foderutredning för hundar med till exempel hud och allergiproblematik, och försöker hjälpa symptomen via kosten. Det jag har hört om dem är väldigt positivt, och jag har sett det rekommenderat av olika människor många gånger. Klart att det är ett företag, och de kommer be oss att köpa deras produkter. Men om det hjälper..! De ska vara väldigt kunniga och jag vet att de hjälpt andra som stått i ett vägskäl i allergiträsket.

Saken är att om man söker om hjälp hos dom måste man följa deras råd, alltså satsa och gå all in för det de säger. Så det är något vi har i bakhuvudet, när veterinären inte kan erbjuda oss en lösning som håller. Vill ni läsa om detta finns en länk till deras sida här till höger på bloggen, och sedan kan ni klicka på kundrådgivning.

Utveckling pågår

En ny nose work film!

Fresh out of the oven från gårdagens kurs! Det blev ett tillfälle fullt med utmaningar.
Filmen är på hennes första sök, ett behållarsök med mycket, mycket fler behållare än hon någonsinn haft samtidigt. Till råga på allt var det två dofter gömda där! Båda eukalyptus, såklart, men ändå en ny upplevelse. Daniel visste inte var doften fanns, heller! Visst var de duktiga? ^___^

Efter ett till sök på samma ställe med doften i ny behållare, som gick lika bra, så blev det svårare för Sansa. Inne i köket gömde vi doften i glipan på kylskåpet och det var visst fruktansvärt svårt, även om hon hittade doften gömd inne i en kökslåda precis innan.. Kanske hon började bli lite trött?
Sen var det en station där de skulle klättra upp på ett bord för att hitta doften. Själva klättringen var ju en baggis, Sansa är en klätterapa! Men att hitta doften bredvid en av de andra hundarnas fårskinnsfällar var inte riktigt lika enkelt. Fast det gick med lite hjälp!

Sen gick vi ut och avslutade med fordonssök och utomhussök. Att söka utomhus har vi tränat med goda resultat hemma, och det gick bra även igår. Fordonssök har en riktigt klurig liten kink i att hunden inte får hoppa upp med framtassarna på fordonet (i detta fallet bilen) alls! Varför är ju fullt förståeligt! Men Sansa som är van att hoppa upp till sin bur i bagaget tycker det är en helt naturlig sak att hoppa upp lite för att kolla läget. Vilket är FEL! ;3
Tur att vi använder vår egen bil för att träna..
Att hålla ner henne gör henne lite förlägen och hon kommer av sig lite, sätter sig, tappar gnistan en aning. Men det går ändå, hon kan leta upp doften, det blir bara mindre flyt då man håller henne tillbaka. Hon ska nog lära sig vad som gäller snart, doften kommer ju aldrig vara högre än att hon kan hitta och markera den med alla fyra tassar i backen!

Hon är jätteduktig på att leta och hitta doften, och det hon saknar i det kompenserar hon med arbetsglädje och entusiasm. Hon är inte svårmotiverad! Det vi behöver träna mycket mer på är markringen, som inte alls sitter i skarpt läge. Att träna oss i att läsa Sansas signaler och fortsätta att utveckla och försvåra söken allt eftersom. Den som inte får tappa sin motivation när utvecklingskurvan börjar plana ut är nog matte. :)

Vårtecken

Såhär i sista tampen på vintern åkte matte, husse och lill-huss på en liten skidresa över tre dagar. Sansa fick stanna hemma, för det skulle nog vara ganska trist att vara ensam i en stuga jämfört med att vara hemma med gammel-husse. Det var faktiskt det längsta jag varit ifrån Sansa sen vi fick henne! På nästan tre år! Men jag led nog mer av det än vad hon gjorde.. fast vi fick ett väldigt varmt välkomnande hem. <3

Och gissa om jag blev förvånad över vad tre dagar kan göra med naturen! När vi åkte låg det trist snö, is och blask överallt. När vi kom hem var allt det borta och hela världen bara utstrålade vårkänslor.
Såklart spenderades en över två timmar lång promenad idag med att leta efter små vårtecken i solen, och det blev en promenad fylld av årets första. :)

Första fjärilen!

Första blomman!

Första myrorna!

Fullt ös medvetslös.

Jag älskar myror. Inte så mycket att ha dom inomhus, eller på mig, eller i maten, eller.. ja, ni förstår. Men det är något himla häftigt med myror! Jag skulle kunna titta på en myrstack i timmar om det fanns något lite bekvämare och med mindre risk för attack-av-svärm sätt att göra det på.
Klart jag var tvungen att fånga årets (för mig) första myrmyller på film! [Här] kan du se den, och se mig borsta bort myror.. de ramlade från stammen högre upp rakt ner i mitt hår. :D

En söt liten filur.

Upp och ner i livets berg-och-dalbana

Vad långa titlar det blivit på de senaste inläggen.. I alla fall, det säger ju det mesta! Både bra och mindre bra saker har hänt på det senaste.
Vi börjar i den tråkiga änden. Allergier, alltså.. Två steg fram, ett steg bak. Eller ett fram och ett bak? Det känns som för varje sak som går åt rätt håll så springer något annat i motsatt riktning, eller så drar allt iväg åt helvete igen ändå.
Efter att vi nu gett hyposens-sprutor och det började kännas som att det funkade så fick hon plötsligt förra helgen en massa nya utslag och mycket värre klåda, bara sådär. Hade en telefontid med veterinären i början av veckan och var tvungen att ta upp det, såklart. Vad jag trodde skulle bli lite av en parentes blev istället hela konversationen, och veterinären skrämmer mig med att låta riktigt bekymrad. Hon tycker det låter som om det kunde vara en helt annan allergi som utvecklats lite sådär spontant, antagligen pollen, med tanke på årstiden. Det är visst inte så ovanligt att redan allergiska vuxna hundar kan utveckla andra allergier också. Nu är det fortfarande spekulation, vem vet, kroppen är mystisk.. Kanske var det bara ett ryck och betyder inte mer än så. Time will tell. Men just nu så står vi och stampar lite i behandlingen, vi kan inte dra ner på något och gå vidare medans hennes symptom spökar.

Men allt är inte illa! För nu är det banne mig vår! Jag vägrar acceptera något annat, även om det skulle bli 20- och snöa en meter så är det vår ändå! Fåglarna och solen har sagt det, så det så.
Sansa njuter av att slippa ha kläder på sig, av solens värme och att marken är mestadels bar. Hon har saknat gräset! Ge henne en torr plätt gräsmatta så lägger hon sig på rygg och skruvar sig som en liten mask av glädje.

Den andra kursen av nose work har invigts och två lektioner senare har vi börjat med utomhus- och fordonssök på lektionerna! Det har gått sådär lagom bra.. Att vara ute och jobba i 2 plusgrader, iskall blåst och snöblandat regn funkade INTE för Sansa. Hon var helt urkass faktiskt! XD
Men när vi tränat ute hemma, i soligt vårväder, har jag känt igen min energiska lilla arbetsmyra.
Idag när vi gjorde ett sök på "altanen" så var hon så ordentlig och metodisk och jag riktigt stod och flinade av stolthet. Det var nästan så man kunde se doften som i en tecknad film, ett moln som vandrade genom luften, och hon följde den med nosen tills hon hittade varifrån den kom. Sen att hon alltid försöker äta upp möbeltassen med doften på är en annan femma.. Det är ett pågående projekt att lära henne att det inte är mat hon letar efter. :P

Husse meddelar även att hon helt felfritt sökte igenom alla kartonger och frysmarkerade rätt låda som om hon aldrig gjort något annat! Allt ska nog falla på plats med tid och träning! Det känns riktigt bra, även fast vi har en väldigt väderkänslig tjej.. ;)

En riktigt rolig grej med denna kursen är också att det är 4(!) staffar som går den! Jättekul är det att se så många av Sansas rasfränder. En av staffarna är 12 år gammal, och en riktig liten krut-tant. En annan är en jättefin vit kille på ett och ett halvt år, och en till hane som är bara valpen (och spenderade hela första kurstillfället med att pipa och tjuta XD ). Och sen Sansa då, som är som hon är. <3

Sen något helt annat. Familjen har fått utökning! :D
Såhär i vårtider fick jag lite inspiration när jag såg att en vitlöksklyfta hade börjar gro. Den såg så livskraftig ut att jag inte kunde hacka upp den.. den ville ju leva! Så istället planterade jag den lilla, söta klyftan och döpte den till Ninniku, vilket betyder just vitlök på japanska.
Och det har gått helt över förväntan! Himlars vad den sköt i höjden, säkert växte den 2 cm över en natt. Jag har tagit en bild varje dag sen den planterades och detta är resultatet!
Kanske kommer det fler (jätteroliga!) uppdateringar om lilla Ninniku längre fram. ;)

Den lilla vitlöken som ville leva!

Såhär stor hade den blivit tills idag! Bitmärkena högst upp på bladet står Miso, a.k.a. plantdödaren, för. :P

Päls för den medvetna medmänniskan

En slö lördagsmorgon kan man klä sig i exotisk, vit staffepäls.

En spritt, språngande levande staffeboa. :D

100% veganskt mode.

Och huvudkudde!? :o

Tuffa killar gillar levande djur! <3

Inte längre bara snö..

Nu var det ett tag sedan vi var i gamla hederliga skogen med all vitmossa. När det var som mest snö kändes det inte som det bästa stället för Sansa, och har det inte varit snö har det varit kallt, regnigt och trist. Men nu var det lite sol och ett bra tillfälle att åka dit för första gången i år! Lär bli många fler gånger om jag känner oss själva rätt. Det är ett smidigt ställe som ligger nära och är lätt att gå med Sansa lös i om man behöver lite variation från det gamla vanliga.

I vanlig ordning kan inte Sansa hålla sig borta från grenar att bita på. :)

Nej, Mowgli!

Fortfarande lite snö ute. Ibland knappt något alls, ibland några centimeter. 

Fortfarande är det kläder som gäller.

Som vanligt när man uppmärksammar något, tar det inte många sekunder innan Sansa är där och ska inspektera. Oftast har hon sönder det också. I det här fallet var det dock jag, husse som rev ner lav-bollen. :(

Inte alltid så pigg på att ligga ner i skogen, men här var det inga klagomål!

Här stod ett knippe tallar, bara en som blev kvar innan vi hade lyckats stoppa galningen.

Tur att man inte behöver plocka upp sådana här högar efter sig..

Sansa tränar inför sommarens dyk från bryggan.

Balans, Sansas stora trumfkort!

Inga problem inte!

Plötsligt stod en säl där i receptionen.

Hoppelihopp.

Finns det nån hund som gillar att man använder de där svarta remmarna?

Jadu.. vet inte vad jag ska skriva här. 

Hello.

Skulle jag le när du sa till, sa du?

Smaaaajl