Nej det är bara Sansa som kör lite DW!
Blöthet till trots så åkte vi till skogen och drog lite kedjor, ändå! Inte så lockande att släpa kättingen genom lervälling men stigen var inte så farligt kladdig, bara man undvek de värsta vattenpölarna. Och det gör ju Sansa av sig själv! ;D
Där var även en marknad i närheten som vi tog en titt på. Husse lyckades välta ett gäng burkar och vann en uppstoppad Ior till Sansa. Den stackars åsnan ligger nu lita överallt här hemma. :D
 |
| Tyvärr det bästa jag kan erbjuda från mobilkameran i fullt språng. Sansa går jättefort när hon drar! :P |
Sommaren är en säsong av motsägelser. Vackert väder, så ska man göra saker! Men hunden måste vara kopplad, alla åkrar, golfbanor och hagar är ockuperade, och när det blir varmt och soligt så kan man inte göra så mycket fysiskt ansträngde saker ändå.
Så det var ganska så passande att vi tog och gjorde något lite mera.. något.. när tillfället gavs. I veckorna får hon ju promenader, såklart, och när det går får hon bada och simma lite. Men vägarna vi kan gå i närområdet blir lite enformiga efter några månader av koppelpromenader. Eller det är så jag känner själv, i alla fall!
 |
| Vattenpölar, nej tack! |
Annars flyter allt på som vanligt. Vi tränar nose work lite då och då i veckorna, och försöker få in alla fyra momenten så inte något glöms bort. Sansa är jätteduktig, oftast. Det går bäst efter hon har varit på en ordentlig promenad eller dylikt, så hon inte har så mycket sprätt i benen. Då är det lättare att koncentrera sig, hälsar hon!
Det som känns minst säkert är väl typ fordon, hon kan fortfarande få för sig att hoppa upp med framtassarna för att nosa högre upp. Vilket inte är tillåtet, alla fyra tassar ska vara i marken när de söker fordon. Det är just sådana här saker som gör att jag saknar att gå nose work kurs extra mycket. Inte bara för att det ä kul och inspirerande! Men då hade jag haft någon/några att problemlösa just dessa saker med. Det hade varit kul och hjälpt oss utvecklas ännu mer. Det är så lätt att det känns som man når en vägg när man alltid tränar på egen hand. Tycker jag.
Men vi går ju faktiskt en kurs just nu också, fast i rallylydnad. Men nja, jag vet inte.. Jag kommer bara inte in i den. Kanske är det att jag inte är så värst intresserad av just rally? Inte att tävla eller så i alla fall. Fast jag har gått kurser innan utan att ha ambitioner och inte känt såhär. Och rally innehåller så himla mycket som är kul att kunna och träna bara för att!
Så vad är det som är fel..?
Jag tror att den kan vara upplägget, kanske. Vi kör i grupper av två, och turas om, med en hund i bilen/buren och en ute och tränar i taget. Inte en dålig idé i teorin (även praktiken antagligen..) men inte vad vi är vana vid. Jag gillar att ha Sansa ute och att vara "på" hela tiden med henne. Men det är också det där med att vi är två. Då hade man alltid något att hålla på med, på något sätt. Nu när Sansa är i bilen så är vi en person för mycket på något sätt.
Jag känner mig som ett extra kugghjul under kursen, det där hjulet som sitter utanför maskineriet och inte har något att haka fast i så jag snurrar inte alls. Bara finns där, helt i onödan.
Sist fick jag som en uppgift att filma alla när de tränade på en bana åt dem så de kunde titta på det hemma och se hur det såg ut. Problemet var att igen verkade speciellt sugen på att bli filmad alls. Vissa hade ingen mobil med sig, andra var bara lite sådär skeptiska och visade inget direkt intresse, tvärt om..
På flera sätt känns det som om instruktörens tankar och planer inte stämmer överens med kursdeltagarnas. Hon vill att vi ska ge varandra tips, kolla på de i vår grupp och komma med hjälpsamma observationer osv. Att vara delaktiga i varandra träning. Problemet är att igen egentligen vill höra något, eller har något att säga.. Ja förutom själva instruktören då. Säger man något känns det inte välkommet. :S
Eller kan det vara att gruppen är som ett gäng kompisar som redan känner varandra, som tränat ihop och gått flera kurser för henne innan? Även inom gruppen finns det en clique med kompisar som tydligen tränar ihop och gör sin grej. Inte för att någon är otrevlig, inte alls, men jag är inte en socialt begåvad person som kan skära genom de osynliga kompisbanden och virka in mig själv i konstellationen. Så då föredrar jag om det är en kurs med ett gäng slumpmässigt valda folk som kommer på lika villkor.
Vad det än är så har jag svårt att komma in i det hela, känner noll motivation att träna på sakerna hemma och att åka dit känns inte alls lika roligt. När vi åker hem är jag inte peppad.
Men det är ju en erfarenhet! Något lär man sig väl alltid, och Sansa får ju något annorlunda att göra några timmar. Det är inte ovärt (helt klart ett riktigt ord), i alla fall.
Men jag saknar min nose work kurs. XD
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar