Solkatt

En söndagspromenad!

Lite bilder efter en trevlig promenad i vilsta! Det var ett bra tag sedan vi gick med någon annan hund (och människa) men nu börjar ju den där säsongen igen när det är roligare väder, och man i allmänhet känner mer för att hitta på saker än på vintern. Så hoppas på fler prommisar framöver!

Blev lite bilder också, såklart! Här är hela hundgänget. Människorna klippte jag bort, de är ju inte de som är roliga att titta på i en hundblogg. ;D

Snygga gänget! Det är ett smärre mirakel hur de kan stå så fint tillsammans! Eller är vi bara så bra? ;)

Sansa, King, Bosse, Zombie och lilla Zippo! Jag tror han stavar så i alla fall.. 4 staffar och en "snyggterrier".

Efter promenaden åkte vi in till stan för att ta med mat hem. Ibland får man vara slö!
Sansa och matte satt utanför och väntade.. det där med hundar i någon form av allmän byggnad i Sverige.. Tur att det var varmt i solen.

Sansa ligger och dreglar på matte och stirrar intensivt på husse.. Maten vi väntar på är väl till henne? :D

Sist men inte minst lite syskonkärlek. Yin och yang, AKA Sansa och Miso. :3

If I had a spirit animal...

... Så hade det varit en snäcka!
Om du gillar vinbergssnäckor, som jag gör, så kan dessa tre filmer fungera perfekt som lite söthetsterapi! Om inte kanske som lite härdningsterapi? Anti-fobi-terapi..?
Oavsett så tycker jag de är jättemysiga att titta på. :3

[En snäcka som äter! Kort och gott, och helt underbart.]

[En snäcka som äter, igen! Fast på min hand, i extra close up. Sjukt häftigt tycker jag själv.]

[En snäcka som bara är sig själv, och gör sin grej. Lite mer action på slutet. ;) Kolla in Sansa, som är så tålmodig med sin galna matte, också!]

Tjolahopp

I väntan på att FF15 ska ladda ner en patch så att jag kan spela så tänkte jag att varför inte lägga den tiden på ett blogginlägg? :D

I helgen ramlade vi in på ett koutsläpp, en sådan där tillställning när korna släpps ut på bete för första gången på våren, av en ren slump. Vi gick en promenad, och gården vi skulle passera var helt igenknörkad av stockholmare och deras barn. Inget speciellt med det.. Men det fanns grisar där som man fick hälsa på! Det gjorde jag såklart, och blev ordentligt trynad! De små (för de var inte vuxna) grisarna var väldigt nyfikna och tuggade på alla delar av mina kläder som de kom åt. När jag till sist slet mig och gick tillbaka till husse och Sansa som tålmodigt väntade tänkte jag att Sansa nog skulle tycka den grisdoften som var på mina händer skulle vara spännande! Men neh, icke.. hon brydde sig inte så mycket.. Alla jävla diverse kex som ungarna tappade på marken däremot var himla intressanta...

Nu är Sansa "ensam hemma" med mig, förutom när husse är hemma då, eftersom lill- och gammelhusse är i japan i tre veckor. Hon saknar dem, det är tydligt, och jag känner mig allmänt otillräcklig. :P
Inte för att hon lämnas ensam, men det är tydligt att hon saknar att kunna krypa upp hos dom när jag är upptagen med annat. Hon har varit konstig och jobbig på promenaderna och inte velat gå, utan drar hem mest hela tiden. Trist, men jag tror det är på väg att släppa nu.. Det är väldigt tråkigt att behöva släpa med sig sin hund för att gå en runda, när man faktiskt är där ute och går för hennes skull till att börja med! >___>

Sansa saknar halva sin familj. :<

På söndagen tog vi leksaker och gick till koholmen för att leka loss med odjuret. Då filmade jag denna lilla sekvens! Finns det något som gör en så stolt som när man kan ta BÅDA sina bästa leksaker i munnen.. på samma gång!? [Klicka här för den lilla snutten!]

Gissa vilka som har vaknat efter sin vinterdvala!

Jag har mitt öga på dig! Och tittar på lite andra saker också, på samma gång..

Mu?

Idag gick jag och Sansa förbi "Dolphs träd". Det är helt enkelt en rönn som växt upp precis på den platsen där jag spred Dolphs aska. Den har funnits där i några år nu, och utvecklas så klart med varje säsong. Jag vill tro att askan har gett näring till jorden där, som ger näring till det lilla trädet. Inte helt otroligt, såklart.. Men visst är jag en romantiker? :P
Fint är det i alla fall! Och nästan lika högt som jag är lång, nu. Inte för att den höjden är så svår.. att uppnå.. ;D

1, 2, 3... Fyra!

Grattis på födelsedagen, Sansa! Nu är du utan tvekan en vuxen hund! I alla fall biologiskt sett räknat.. :>