Pronemad på stan

Trots att man blir lite slapp i sommarvärmen får man samtidigt hitta på lite saker att göra. Igår tog vi helt enkelt en tur in till Eskilstuna för att äta lunch, ta en promenad och kanske en glass. Vi fick även sällskap av Yoshy!

Tiden bara rinner iväg när jag står här..

Kan vädret bli bättre?

Är det dom där som kallas vattenhund?

Till slut blev jag så trött att huss fick bära mig...

Fartfylld lördag

Då vi bor på landet blir det ofta så att vi storhandlar, gör ärenden och dylikt på helgen, allt som oftast på lördagarna. Nu när vi har ytterligare en familjemedlem blir det inte mycket till val, antingen får någon stamma hemma och passa vovven, eller så får hon helt enkelt följa med! Valet blev lätt.

I stan åt vi sushi, dels för att det är poppis i familjen, men också för att de har bra möjligheter att sitta utomhus. Sagt och gjort, det gick hur bra som helst och Sansa låg för det mesta och kikade på förbipasserande. Servitören frågade sedan lite spontant hur mycket hunden hade kostat i inköp, vi sa som det var och mannen svarade med ett svårtolkad ansiktsuttryck. Kanske var han sugen på att utöka menyn..?

nom nom staffie taste good!

För övrigt måste vi nämna hur förvånade vi är över hur många komplimanger och vänliga ord man får! Vem vet, en söt valp är ju alltid en valp, men säkert 20 personer sa snälla saker, gav varma blickar eller bad om lov att få hälsa på Sansa. Får hoppas det håller i sig även när hon vuxit till sig!

Medan matte var i affären slappade jag och huss(e) i bilen. Sovplatsen kan ju diskuteras..

Såhär duktigt ligger jag och väntar utanför affär'n!

När vi väl kom hem kunde jag inte hitta Miso... :'(

Växkraft.

Nu har Sansa uppnått 6 kilo, den lilla tjockisen. Jag tycker hon ser väldigt bra ut i hullet, inga knotiga ben som sticker ut nån stans men hon har en snygg midja, så jag är nöjd! Hon har gått över helt på Vom og Hundemat nu och det ät otroligt populärt. Brukar säga att hon inhalerar maten.. Öppnar bara munnen och suger upp allt! Men när maten kommer i en mjuk klump är det ju inte så svårt, man behöver ju faktiskt inte tugga alls! Det är det man har färska märgben till. <3

Idag var det dags för avmaskning, så nu är det avklarat, och nästa vecka är det vaccination som gäller.
Vi har börjat koppel träna lite mer och gå på små promenader då och då, både hemma och på andra ställen. Nu i veckan var vi i Torshälla till exempel och gick en runda med mamma och herr Yoshy. Det finns så mycket hundar där att man möter någon typ varje 100 meter! Galet, och bra träning. Sansa skötte sig exceptionellt med tanke på sin ringa ålder och träning. Hon och Yoshy har börjat lära känna varandra bättre, och de funkar bra att låta dem leka nu. Faktiskt så är det ofta herr Yoshy själv som bjuder upp till bus!

På tal om bus! [Här] är en liten filmsnutt på Sansa när hon leker med sin boll på baksidan.

När det är varmt sover man bäst upp och ner med huv'et under soffan.

Eller under huss datorbord bland alla sladdar.

Det där med vita staffar och bilder. Vi riktigt lyser, som små oskyldiga spöken.

Hej, vad vill du då?

Sansa on the Beach

I förmiddags var det dags! Sansa  fick följa med till stranden för första gången. Vi har ju turen att bo på gångavstånd till en liten strand, med lite sand och en liten brygga. Ja allt är väldigt litet, men det finns ju vatten i alla fall! Det såg lugnt ut idag, bara ett par som satt vid en bänk och njöt i solen, så det var ganska lagom med aktivitet för en liten valp.

Sansa tyckte vattnet var konstigt, man kund ju inte nosa på saker i det utan att man inhalerade en massa vatten!? Så hur ska man då nosa på stenar på botten egentligen?

En modig tös som med lite kärlek och uppmuntran från matte och huss(e) vågade vada i helt själv och bada magen! Det var ju riktigt roligt faktiskt tyckte Sansa! Även om vatten fotfarande beter sig på en mysko sätt som inte alltid är så lätt att förstå sig på..

Vi var en sväng ute på den knarriga, knakiga och gnissliga bryggan också. Trädäck är igen match att gå på, för det har Sansa gjort innan det! Däremot var det infernaliskt obehagliga gnisslet från metallpålarna bryggan satt fast i inte så trevliga. Men det kom hon över lätt när hon fick kolla in läget lite och insåg att ljudet lät värre än vad det var. Duktig flicka!

Vatten, bad och sol gör en både hyper och trött och mammig/pappig. Lite mys på filten efter äventyret var precis vad som behövdes! Dessutom så fick man lite vatten att smaska på, för Sansa har lärt sig hur man dricker rinnande vatten (ur en flaska).
På bilden syns även hennes nya fina ID-bricka med en snöflinga på framsidan! På baksidan står namn och telefonnummer ingraverat. Verkligen snygg och gedigen kvalité från [den här] hemsidan.

På vägen hem fick vi bära den lilla lite, det var ju en ganska lång prommis för den som inte är så van! Dessutom med koppel på så blir det ju en extra utmaning.

Utflykt!

Förr i tiden brukade vi med jämna mellanrum ta med Dolph och åka en sväng till Strängnäs. När det är toppenväder samlas människorna på uteserveringarna utmed småbåtshamnen och det myllrar av liv och rörelse. Alla rynkiga och solstekta pensionärer guppar upp och ner på sina inoljade båtar med flummiga namn, och alla fjuniga tonårskillar har glömt tröjan hemma. Något annat det också finns gott om är hundar; vissa springandes lösa, medan andra för nöja sig med att sitta i mattes väska vid fikabordet.

Hur-som-helst, med 25 grader och kvällsol tänkte vi att det skulle vara ett utmärkt tillfälle att låta Sansa få uppleva lite nya miljöer!

 Även fast jag knappt är koppeltränad var det inga problem att gå på promenad i folkvimlet!

Dom säger att mina öron är lustiga.

Mellan två ben ligger staff-en. Höh öh.       höh.

Alltid mysigt med fikaställen där jag också får vara med.

Summa summarum var det riktigt trevligt, och Sansa fick gott om snälla blickar från alla håll! Enda tillfället som blev lite för mycket var när en man hade ett par labradorer lösa, och vi bestämde oss för att bära Sansa sista biten till bilen.

Vi är ganska säkra på att den här turen gav mersmak och vi är sjukligt imponerade över hur bra det gick!

Rättning!

Fina herr Sniff har visst bytt namn, eller snarare återgått till sitt ursprungliga namn Yoshy.
Minns alla det nu? Bra! :D

Nya möten.

I helgen träffade lilla busmajan Sansa herr Sniff för första gången. Sniff har ju inte varit här omkring så länge själv, jag tror han flyttade hem till mamma och Kenth för sisådär 2 veckor sedan, men han är ju en fullvuxen hane och är otroligt väluppfostrad och trevlig. Detsamma man man inte säga om Sansa direkt! Visst hon är inte otrevlig men.. hon vet inte riktigt själv vad hon gör alla gånger!

För ett första möte mellan en staffe-bulldozer och en liten försiktig småhund gick det bra tycker jag! Det är ju så viktigt att Sansa lär sig vad det innebär att leka med små hundar, hon får vara försiktig på ett helt annat sätt än hon är van vid från sina syskon osv. Herr Sniff är väldigt försiktig, social och bra med hundar, men försiktig om sin lilla håriga kropp. Han fick säga till den lilla valpen på skarpen många gånger då hon blev för mycket, och det tycker jag bara är bra. Att han säger till, alltså! Det ska nog bli ordning på henne också till slut, så de två kan leka och ha det kul ihop utan att någon blir mos. För Sansa väger redan en hel del mer än vad Sniffen gör...

Här är en liten film från första nosningen, innan de två får gå lösa ihop. Lägg speciellt märket till min fashion statement med för små träskor och lila-orange randiga strumpor! Chict!

Monstret är löst!

Jaha, då var man med valp alltså. Vi har ju inte haft henne i en vecka ens, men det händer saker lite varje dag.

Sansa sötrumpa är ett riktigt litet charmtroll. Ja, hon är i alla fall söt när hon sover! För visst är det så att staffe valpar är värst..? Fullt ös, medvetslös är lite filosofin vi ser här hemma, men hon kan ju faktiskt vara riktigt snäll.. ibland.. också! Inget har än så länge blivit sönderbitet, även fast en del träskor och tofflor har ett tandmärke eller två. Vad mer som har märken efter sylvassa små taggiga haj/valptänder är våra händer och fötter. Men det kunde absolut vara värre, för hon bits bara illa när hon går upp i varv och får dampanfall.

Att kissa och bajsa utomhus är hon däremot en riktig expert på! Jag är så stolt över hur bra det går, och alla små missöden kan räknas på en hand. Hon verkar verkligen fatta att sånt passar bäst att göra utomhus, och det är bara att kämpa på tills det sitter som berget!

Sansa älskar att mysa, och pussas, och att råka bita någon i näsan när tänderna hamnade där tungan skulle vara. Fast hon sover faktiskt väldigt nöjt i sin korg på natten, och klagar inte efter att få komma upp i sängen. Man märker vilket sug hon har på mänsklig kontakt, och hon klistrar sig mer är gärna fast på någon av oss när hon inte skuttar runt och mördar sina gosedjur från IKEA.

Daniel har varit en riktig kämpe och hittat ett redskap i klickern! Oj vad han har tränat den lilla demonen när tillfälle getts. Nu vet hon att vill man ha godis ska man sitta och titta matte/husse/lillhusse djupt in i ögonen. Kontaktträningen ska vi inte misslyckas med om det så är det sista vi gör! Hon kan faktiskt sitt riktigt bra, och vi tränar för fullt med inkallning och sådana där ovärderliga små saker som "loss" och annan nej-sluta-bita-mig-ahh!-ahhrrghh! träning. Hon fattar det mesta.. när hon vill.

Med katterna går det riktigt bra! Det tog ett par dagar men till och med Valerie har börjat bete sig som om hon bor här nu, och inte bara legat och tryckt högst upp på handdukshyllan. Miso har tagit det hela med mycket ro, å andra sidan. Jag tror hunden hon bodde med innan var mer ettrig än vad Valeries tidigare hund-kompanjon var, och det gör henne mer van vid hur man hanterar det. Hälst ska man ligga på en låda och se avslappnad ut, och om valpen vill leka och kommer för nära inpå så daskar man till den på nosen med en tass. Det funkar faktiskt, hälsar Miso!

Sansa har börjat lära sig att "se men inte röra" när det kommer till katterna, men vi måste fortfarande polera en hel del, framförallt är det liiite för roligt när katterna springer! Att hon jagar dom är inte något vi tycker är okay, så det ska bort!

Så har vi bokat in oss på en valpkurs på Helenas Hundskola i slutet av augusti. Jag är faktiskt väldigt nöjd över den kursen, för den tar tag i alla de sakerna som jag själv tycker är viktigast att träna tidigt, speciellt för en staffe! Passivitetsträning ligger högt upp på listan över det vi fått höra av andra staffeägare, men sen såklart allt det fundamentala som kontakt, inkallning.. och så vidare. Det ska bli spännande, jag har aldrig varit på hundkurs förut! Hon som håller i kurserna verkar jättetrevlig, och det finns fler kurser och planerade promenader osv som hon håller i också, för framtiden.

Idag var vi och köpte våra första Vom og Hundemat korvar! Sansa, som fick slicka lite på den frusna köttkorven tyckte det smakade smaskens! Det blev även hundgodis gjord på endast tonfisk från Planet Pet, som sedan blev hackade till små munsbitar i lagom liten storlek. Det var en bra belöning tyckte alla tre fyrbentingar!