Glad midsommar!

Idag orkade vi inte bege oss någonstans för en promenad, utan det fick bli en gammal hederlig tur i hemtrakterna. Målet var att hitta ett ställe att träna lite personsök på, och det fick till slut bli gamla hederliga "Ko-holmen". Sansa och matte var där för ett tag sedan och blev enligt uppgift förföljda av en hop nyfikna får, så Sansa följde efter oss med skeptiska steg, men slappnade av så snart hon insett att vi fick vara ensamma den här gången. Vi skymtade ett par harar i det höga gräset vilket hon tack och lov inte lade märke till!

På gräsmattor har favoritsysslan blivit att rulla runt på rygg och sprattla..

Lärt sig av promenadkompisen King?

Kommentarer överflödiga..

Så kan det gå..

Föga förvånande gick personsök-träningen inte helt klanderfritt. Hon ser tyvärr sökrullen som en leksak, och hennes vilja att inte vilja dela med sig av dessa träder fram vilket blir ett problem. Man får se det från den ljusa sidan att hon iallafall är intresserad av den! Vi har också märkt att en av svårigheterna är hon blivit lite ovillig att komma vid vanliga inkallningar, så för att ge en injektion till momentet gjorde vi en rolig övning i det höga gräset intill Ko-holmen. Den gick i korta drag ut på att matte stod "på land" och jag sprang iväg och ropade efter henne, när hon nått mig kallade matte tillbaka henne och kopplade henne innan hon fick springa igen. Förhoppningsvis fungerade det som en riktigt kul belöning att fräsa iväg som en raket genom gräset gång på gång..

Något glatt och galet är på väg..

Hee hee heeeeeeee heeeeeeeee

Ser ut att ha kul!

..o tillbaka!

Med tanke på att det alltid firas midsommar på gården här intill träffade vi en del folk på väg hem. Först en gubbe som utbrast "ÄR DET EN PITT?!". Nä, sa vi, det är en Staffe. Han syftade alltså på en Pitbull om det inte framgick! Vi skrattade lite och gick vidare för att möta en tjej med den minsta ..hunden vi någonsin sett. En 10 veckors Chihuahua-valp som var så liten att.. ja.. den knappt syntes. Den sträckte sitt sytrådstunna koppel mot Sansa och tjejen frågade om han fick hälsa! Självklart sa vi, och de nosade lite på varandra. Lill-killen var verkligen modig för sin storlek, och Sansa var faktiskt riktigt försiktig! Plötsligt måste Sansa ha nyst eller nånting för valpen hamnade på rygg. Fantastiskt kul att en främling låter sin lilla mikro-hund springa fram och hälsa på en farlig kamphund.. helt rätt inställning och det gick hur bra som helst!

Bilden gör verkligen inte valpen rättvisa, den var verkligen PYTTE-liten. 

E det inte en liten flörtande blick han bjuder på?

Vi hörde något jämrande i gräset och träffade den här rackarn som nojjade sig för att inte hinna till midsommarfesten för 39e året irad..